Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

måndag 1 juli 2013

Ren idioti

I serien bland artiklar om barn där den ene föräldern dödat  den andre var det en flick på tre år som sedan dess bott hos sina morföräldrar. hon bodde där redan innan eftersom mamman skadats i en trafikolycka och de avlastade henne med flickan. Efter tre år fick flickan inte bo kvar utan flyttades. Hon förlorade alltså inte bara sin mormor och morfar utan även dem hon ser som föräldrar. Lägg till det trauma hon utsattes för då hon 11 månader bevittnade sin pappa döda mamman  med ett antal knivhugg. Man kan bara hoppas att hon var för liten för att minnas.
I vilket fall så får nu mormor och morfar inte träffa flickan.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17037273.ab?fb_action_ids=3121516735100&fb_action_types=og.recommends&fb_source=other_multiline&action_object_map=%7B%223121516735100%22%3A541474592579620%7D&action_type_map=%7B%223121516735100%22%3A%22og.recommends%22%7D&action_ref_map=%5B%5D


Det finns de som bloggar om det.
http://alternativ-debatt.blogspot.se/2013/06/fallet-lisa-anhoriga-utan-talan_30.html
Lisa får endast träffa morföräldrarna under övervakning, två timmar var 14:e dag – trots den nära anknytningen. Vad vill kommunens ansvariga säga med detta? Att Lisa ska frånvänjas sina morföräldrar ? Eller vill man misstänkliggöra morföräldrarna offentligt?
Morföräldrarna har ingen talan. De är, liksom andra anhöriga i sådana här fall, ”ej part i målet”, som är det juridiska uttrycket. Part i målet är förmodligen fortfarande pappan och han vill inte att Lisa ska bo hos morföräldrarna
Umgänget två timmar var 14:e dag kan tolkas som att socialtjänsten betraktar morföräldrarna som närmast kriminella och farliga för Lisa. Övervakat umgänge! Gränsar inte det till svartmålning, kränkning och närmast förtal av morföräldrarnas levene och vandel som borde utredas polisiärt?
 Citat ur domen: ”Hon har mycket omtänksamma morföräldrar som trots sin egen sorg har tagit sig an henne och lagt ner mycket tid på (X) utveckling.” Men tystnaden från förvaltning och nämnd är enda svaret.

Morföräldrarna har tidigare haft goda vitsord från Botkyrkas socialnämnd. Som i domstol sa: ”Det måste vara 100 procent säkert att hon är i morföräldrarnas familj så hon inte rycks upp från familjen.” Är detta ett resultat av maktfullkomliga tjänstemän och undfallande politiker snarare än att se till barnets bästa? Nu vädjar Mirijam Johansson om att Lisa ska få komma hem.
 
Hoppas att ni vill skriva på namninsamling för flickan http://www.skrivunder.com/lat_lisa_fa_komma_hem

Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)