Barn far illa i många sammanhang.
Som jag skrev igår även barn i vårdnadstvister, barn till föräldrar som kidnappar barnet och på så sätt förvägrar barnen rätten till den andra föräldern.
Nu talar jag inte om de barn som missköts av eller misshandlats av den andre så att en partner går under jorden med barnet för att skydda. Men jag tror inte att de ärendena är så många som en del vill påstå. Jag tror också att det finns de som oförtjänt skyller på utan orsak bara för att man är så egoistisk att man missunnan den andre det gemensamma barnet. De flesta föräldrar älskar ändå sina barn och vill dem väl.
Som jag skrev igår är det barn i många sammanhang som mår dåligt.
I press idag står det om att fler och fler barn får skyddad identitet.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/fler-sma-barn-far-skyddad-identitet/
Några man kanske glömmer är de barn vars föräldrar varit med i en sekt eller den enda efter en skilsmässa går med kan barn råka väldigt illa ut vilket denna länk bekräftar.
http://www.faktum.se/2013/05/sektbarnen/
Jag tror inte på att förbjuda tro eller medverkan i kyrkliga sammanhang vad gäller barn men det får inte spåra ur. Jag tror heller inte att man skall förvägra barn möjligheten att få någon att vända sig till.
Barn liksom vuxna har ibland ett behov att ha någon att hänga upp sig på. Som i vårt fall. Jag har inte sett någon förändring och jag undrar ofta var gud är men det ger ändå hopp att någon kanske kan påverka. Någon som har makt att förändra, påverka.
Tro skall vara vilsam, inte krävande. Inte inge skräck eller rädsla då är det sekterism i mitt tycke.
Sedan som försvar ser jag ibland hur utomstående tolkar in andra saker i tron eller utövandet som inte de som är med gör och då blir det lätt fel. Är man/har man varit där ock sett själv kanske bilden inte riktigt stämmer. Men man kan inte förbjuda någon annan att tro eller utöva det de vill så länge det inte skadar någon annan.
Det finns de som säger att man inte skall introducera tro för barn för att sedan skall kunna välja själva. Men jag hävdar att om de inte får veta vilka valmöjligheter de har så har de inget att välja på.
Det är inte med automatik att barn blir troende eller tillhör sammakyrka som föräldrarna.
Det är heller inte så att man blir kristen eller muslim eller någon annan trosinriktning bara för att man går in i en kyrka eller deltar i en gudtjänst.
Det är lika dumt som att tro att man skulle bli häst bara för att man går in i ett stall. Men att delta gör att man får mer insikt och fler möjligheter att välja.
En del diskuterar varför man tillhör den ena eller andra kyrkan eller trossamfundet. Jag tror att det är som att ha en bil, jag måste tanka. Det finns massor av olika bensinmackar. Jag kan välja vilken jag vill. De flesta tror på gud men praktiserar på olika sätt. Det finns massor av mackar och de har sina egna varumärken.
Men nu har jag valt att ha medlemskort på en bensinmack. Jag gillar personalen där och jag får lite rabatt, jag gillar deras upplägg och därför har jag valt den. Sedan har jag hört att det är lite skillnad på bensinen. Vissa känsliga bilar går bäst på Statoil eller Shell bensin men det är få där skillnaden märks.
Det viktiga är att bensinen, tryggheten, möjligheten finns.
Hur kan man vara säker på att han, Gud finns då? eller inte finns? Jag brukar ta ett snöre och sedan jämföra snöret med allt man kan lära sig eller veta. Allt från medeltidskunskap till den kunskap vi har nu med datorer och teknik. All specialist kunskap om kroppen, att kunna operera eller tandvård.Kunskap om bilar elelr medeciner. Kunskap om att bygga hus eller broar eller flygplan eller båtar. Kunskap om att göra musik eller kläder. Kunskap om naturen och vädret eller kemi. Då kan man undra var genier som Einstein och gänget hamnar. Jag tror inte att de, trots allt de kan och vet når ens till hälften av all kunskap.
Jag då. Jag kanske når någon centimeter på snöret.
Då är den stora frågan.
I all kunskap jag inte har, inte känner till, inte vet om, finns det inte möjlighet att Gud finns där?
Det vore nästan konstigt om han inte gjorde det med tanke på alla hundratusentals mänsikor som tror och praktiserar religion. Har alla de fel bara för att jag inte vet, kan eller tror?
Ingen kan eller vet allt och därför kan man aldrig säga att någon annan har fel bara för att man själv inte kommit till den insikten eller kunskapen än.
Det är mycket man upptäckt, som man inte visste från början. Man trodde att jorden var platt men kom på bättre tankar. Man har upptäckt hur det är med månen och solen och hur de snurrar. hur växter renar luften och hur kroppen fungerar. Hur ett barn blir till.
Det är så mycket man trodde var på ett sätt men senare med mer kunskap, mer insikt visat sig vara på ett annat.
Jag skulle aldrig våga säga att Gud inte finns bara för att jag inte trodde och därför skulle jag aldrig våga förbjuda andra att tro eller praktisera på det sätt de väljer. Däremot kan jag, bör jag och har rätt att göra vad jag kan för att ingen ung eller gammal skall fara illa i de sammanhangen. För om Gud finns så tror jag att han är god, inte dömande och man skall må bra i de sammanhangen inte dåligt.
Ingen skall stanna i förhållanden vilken typ de än är om de far illa i det.
28 oktober 2009 tog socialtjänsten i Mark "våra" barn. Två små fosterbarn som bott hos oss hela sitt liv. Följ min kamp att få hem dem till det de ser som sitt och samtidigt visa på alla missförhållanden som förekommer inom socialtjänsten mot små barn på redan utsatta barns bekostnad.
Bakgrund
Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar