Då jag sitter vid datorn och går igenom vad som står i olika forum så brukar jag lyssna på sommarpratarna. Det senaste jag lyssande på var Anton Abele om hur han började med ett upprop mot våld
Det började med att han skrev ett upprop på facebook som sedan ledde till en samling i protest i kungsträdgården. Hur de fortsatte tre år där han hade en förening mot våld men hur media sedan slutade skriva och då försvann engagemanget från alla andra, de som hängt med.
Jag vet hur det är. Att så fort det inte syns i media så faller intresset. Jag vet också att det är lite unikt att jag lyckats hålla "liv" i vårt ärende så länge som 4 år.
Jag gör det inte för att få stå i rampljuset utan för att påverka och förändra.
Men det är alldeles för snabbt något annat som är mer spännande.
Jag har så svårt att förstå hur något kan vara mer viktigt som glömda katter i någon sopcontainer, kändisars celluliter, vad bloggare hittar på eller säger, vad dokusopa personer hittar på eller vad tvittrande politiker ställer till med.
Den grävande journalistiken får mindre och mindre utrymme och det handlar inte om att förändra lika mycket om att avslöja något kontroversiellt. Utomlands driver media ett ärende tills det blir en förändring.
Hur han tillsist hamnade i riksdagen.
Då var hans den yngsta någonsin. Hur alla applåderade då han kom in i salen första gången. Han berättar om hur svårt det var att få igenom någon där (han lyckades få igenom en lag ang näthat)
Hur han fortsatta att plugga brevid sitt riksdagsarbete.
Det det är rätt ställe om man vill påverka men hur svårt det är.
Att det går men inte de vägar man tror.
Det finns 349 riksdagsledamöter som skall se till att folkets röst skall bli hörd. För att få igenom något måste man få med sig 50 % av rösterna. Det är svårt eftersom alla röstar med partiet.
de lägger totalt ca 3000 motioner men hur ca 99,5 % avslås. Han ifrågasätter om det är så det r tänkt att vara, om det är så man tänkt skall påverka om så många avslås. Om det är tänkt att vara så varför så lite går igenom. Om det inte fungerar varför den möjligheten finns.
Han berättade hur han förvånats över att man inte uppmuntrar varandra då det går bra eller man syns i media. Att han inte någon gång under hela tiden varit med om att någon gett ett uppmuntrande ord i vad han gjort. Han tror att det beror på att om någon ny in måste ju någon annan åka ur.
Hur han fått uppmuntrande tillrop ja visst men av andra, utifrån, men inget ifrån sin egen topp. Man stöttar inte och berömmer inte.
Jag har väl också reagerat på hur svårt det är att påverka uppe i regering och riksdag. Hur mycket det pratas och hur lite som blir gjort. Att det handlar mest om att visa upp sig för att bli inröstad igen och hur mycket prat det är om vad man gjort men väldigt lite om vad man skall göra förutom inför valen förstås. Sedan är frågan hur mycket av de löftena som hålls.
Hur man kan konstatera och erkänna att det inte är så bra men få som vill göra något åt det.
Det handlar mest om att uttala sig, sätta dit ett motståndar parti. Men sitter de själva i samma position så gör man likadant.
Hur förvånad jag blev då jag fick veta att man inte får motionera i sitt eget utskott. Det innebär, kan man väl säga, att de inte får väcka nya frågor i det utskott de sitter inte driva frågor där. De kan diskutera och komma med förslag på saker de vill att regeringen skall titta på eller göra något åt men då måste de har med sig 50 % av de andra i utskottet. Men alla röstar som partiet vill så det är svårt att få igenom något. Vad är då meningen? De får inte skriva debattartiklar som går emot något partiet tycker. De kan driva egna frågor men bara om det ligger i partiets linje och allt skall godkännas av partiledningen.
Jag tyckte om honom. Han hade engagemanget och viljan men han avslutar med att han inte kommer att fortsätta efter nästa val. Han vill leva ett normalt liv.
28 oktober 2009 tog socialtjänsten i Mark "våra" barn. Två små fosterbarn som bott hos oss hela sitt liv. Följ min kamp att få hem dem till det de ser som sitt och samtidigt visa på alla missförhållanden som förekommer inom socialtjänsten mot små barn på redan utsatta barns bekostnad.
Bakgrund
Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar