Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

onsdag 3 juli 2013

Vanvårdade får vänta


http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.1796514-orolig-vantan-for-fosterbarnen
En tredjedel har fått avslag. Tusentals väntar fortfarande på besked. Nu växer kritiken mot lagen som utesluter en grupp vanvårdade fosterbarn från att överhuvudtaget söka ersättning.
För att komma i fråga för ersättningen ska man ha varit utsatt för ”allvarlig försummelse i samhällets vård”.
– Det handlar om sexuella övergrepp, långvarig misshandel, att man utnyttjats i hårt arbete eller särbehandlats i familjen, kanske inte fått mat, säger Ersättningsnämndens ordförande Göran Ewerlöf.
Barn som lämnades till barnhem av sina föräldrar, finska krigsbarn eller barn som lämnades av hjälporganisationer omfattas inte av lagen. Det måste vara barnavårdsnämnden som fattade beslut om omhändertagandet.
De barn som tillbringade tid inom sjukvården och vanvårdades där räknas inte heller.
– Så står det i lagen. Om barnet placerades på Vidkärr och sedan flyttades till Lillhagen i flera år så räknas inte övergrepp som skett där, säger Benny Jacobsson, ordförande för föreningen Samhällets styvbarn.
De som utsatts för övergrepp och vanvård efter 1980 kan inte heller söka ersättning.
Nu växer kritiken mot tidsbegränsningen. Frågan har debatterats i riksdagen och ska diskuteras i dag i Almedalen.
 
Göran Johansson har lett de utredningar som ligger till grund för beslutet om ersättningen. Han är också kritisk till tidsbegränsningen.
– Den ska bort. Vi intervjuade nästan 1 000 personer, cirka 90 av dem utsattes för vanvård senare än 1980. Alla utom en menade att de utsatts för brott som är preskriberade. I dagsläget står de alltså helt utanför.
– Vad är det för skillnad på ett övergrepp som skett 31 december 1979 eller 1 januari 1980?

 
Flera av de som inte får, inte omfattas av ersättingen är med på Almedalen och berättar varför även de skulle vara med. http://socialaktion.nu/nej-vanvarden-upphorde-inte-1980/
De sitter där på rad i den arla morgontimman i Almedalen. Fyra nu vuxna  födda olika år på 1970-talet. Som barn utsattes de för vanvård när samhället tagit på sig föräldraansvaret och placerat dem i fosterhem eller på institution. Nu känner de sig bortglömda. Tårarna kommer i ögonen på Maria Nilsson när hon berättar om hur det känns att  inte omfattas av vanvårdsersättningen. ”Som att vi inte finns”, säger hon.
 
Det blev helt tokigt här. Men det är inte för sent att rätta till. Joakim Friman som du ser på bilden har skrivit till alla riksdagsledamöter. 18 har svarat honom. Nio av dem säger att de vill verka för en ersättning. Det är en bra början. Vi väntar på fortsättningen
Det borde inte vara så svårt.
 
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)