Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

torsdag 11 juli 2013

Mänskliga rättigheter

Utifrån de sista dagarnas blogginlägg och andra saker som dyker upp ibland kan man undra vad mänskliga rättigheter betyder i Sverige.
Sökte och fann att man har sett över mänskliga rättigheter och vad det står för och betyder.
Hela betänkandet då det var klar kan man läsa här http://www.regeringen.se/sb/d/12482/a/154040
det var redan 2010
Fick en länk ett remissyttrande på ett betänkande om mänskliga rättigheter
http://www.jo.se/Global/Remissyttranden/7109-2010.pdf

Det som förvånar mest är väl att man ändå  behandlar folk och barn som man gör.
Uppdraget var:
Riksdagen har fastställt målet att de mänskliga rättigheterna ska respekteras i Sverige. Regeringens strategi för hur arbetet mot detta långsiktiga mål ska bedrivas har förtydligats i två nationella handlingsplaner för mänskliga rättigheter. Delegationen inrättades i mars 2006 som ett led i genomförandet av regeringens andra handlingsplan på området, En nationell handlingsplan för de mänskliga rättigheterna 2006–2009.
Delegationens uppdrag (dir. 2006:27) har varit att:
-stödja statliga myndigheter, kommuner och landsting i arbetet med att säkerställa full respekt för de mänskliga rättigheterna i verksamheten,
- utarbeta och genomföra strategier för ökad information och kunskap om mänskliga rättigheter hos olika målgrupper i samhället, bland annat genom att samordna EU-initiativet Europeiska året för lika möjligheter för alla, och Europarådets kampanj Alla olika – Alla lika i Sverige,

- stimulera det offentliga samtalet om mänskliga rättigheter samt
-lämna förslag på hur det fortsatta stödet till arbetet för full respekt för de mänskliga rättigheterna i Sverige kan erbjudas efter det att delegationen avslutat sitt uppdrag.
 
de ämnar förslag på ändringar i slutet. Orkade inte riktigt så långt men kolla gärna om det blivit någon förändring utifrån det föreslagna.
Vet inte om jag börjar bli för kritisk men känslan är att det är viktigare att det finns något att visa upp än hur det faktiskt fungerar i praktiken. Vi jobbar minsann med. men vad det innebär är en annan fråga.
Mer om barnen som skall till Azerbadjan.
Och ministern Maria Larsson säger att barnperspektivet skall följas.
I närmare åtta år har nioåriga Billur levt i Sverige. Hennes lillebror är född här. Sedan två år är de tvångsomhändertagna av svenska myndigheter eftersom deras föräldrar är traumatiserade av upplevelserna i deras hemland Azerbajdzjan.
Men nu ska hela familjen utvisas.

”Barnets bästa ska beaktas”

Maria Larsson (kd) är barn- och äldreminister.
Hon säger att barnets bästa ska beaktas vid sådana här beslut.
– Barnens bästa står och stadgas i Barnkonventionen och den gäller att tillämpa för alla myndigheter. Barns bästa ska beaktas i alla beslutssituationer och det förutsätter jag att det görs.
Men trots detta bedömer alltså Migrationsverket, i nuläget, att familjens kan utvisas.
– När ett beslut har fattats, och det har det om jag förstått det rätt gjorts i det här fallet. Då är uppgiften för berörda myndigheter att i samverkan se till att man kan säkra upp att de här barnen i så fall, om de skulle utvisas, får en positiv och bra uppväxt i landet de utvisas till. Finns inte det på plats så är det verkställighetshinder och det har vi sett i ganska många barnärenden, till exempel när det gäller Haddile, att det här inte finns på plats och då kan man inte genomföra utvisningen.
– Och där är det barnperspektivet som ska råda allt igenom.
 
det säger hon trots att hon gång på gång får bevis för att så inte är fallet.   Det är många som reagerar.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17113074.ab
en miljöpartist reagerar och kräver en ändring
– Miljöpartiet har jobbat hårt för att få till en lagändring och att vi nu fått med oss moderaterna och de andra allianspartierna på att så ska ske. Det kommer att innebära att fler barn kommer att få stanna. Och Migrationsverket borde kunna ta hänsyn till att det är en lagändring pågång.
Hon säger att fallet med Raul och Billur är ett "verkligt exempel på synnerligen ömmande skäl."
– Och jag upp­manar Migrationsverket att titta på förarbetena till den ­gällande lagen, från 2005, för att förstå lagstiftarens intentioner. Man ska ta hänsyn till barnens bästa!
 
Jag är så förvånad över att inte fler riksdagsmän och kvinnor går ut och talar om vart de står i frågan  
 




Upplagd av kl.

2 kommentarer:

  1. Anonym12 juli 2013 kl. 08:03

    Att ha medicinska behov är inte ett asylskäl. Att vistas i Sverige är inte ett asylskäl, i enlighet med FN:s flyktingkonvention.

    SvaraRadera
  2. Anonym13 februari 2014 kl. 21:44

    Välkommen att läsa min blogg.
    http:// alltidsissa.bloggo.nu
    Kram från en kämpande mamma

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)