Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

torsdag 25 juli 2013

Fina ord som inte efterlevs

Återigen är migrationsverket på tapeten. Att det inte tar slut.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17187246.ab
Det handlar om barn vars mamma dog. Den äldsta flickan var 22 år och hade ett eget barn men har tagit hand om sina 5 yngre syskon.
Nu skall hon utvisas och barnen skall placeras.
Socialtjänsten har i ett utlåtande till Migrationsverket skrivit att det bästa för barnen vore om Saida fick stanna i Sverige – men nu blir det i stället socialtjänsten själv som får ta hand om syskonskaran. En vårdnadshavare har redan utsetts. Tidigare har det varit Saida som har fått betalt för att ta hand om sina syskon.
Migrationsverket tror inte på Saidas berättelse.

Enligt Migrationsverket skiljer sig deras språk så pass mycket att Saida tros komma från norra Kenya – inte Somalia som mamman och de andra syskonen. Myndigheten gör därmed bedömningen att den kvinna som omkom i snömodden på motorvägen vid Södertälje inte är Saidas biologiska mor.
Nu försöker Eva Berglund få till ett DNA-test som slutligen kan bevisa släktskapet.
– Men de vill inte ha det. De säger bara att det här fallet gäller bara Saida. Men barnen har redan förlorat sin mamma. Ska de behöva förlora en till? säger hon.
Saida växte inte upp tillsammans med sina syskon. Hon säger själv att hon inte kände sin familj före hon kom till Sverige och att hon växte upp med sina farföräldrar. Men nu har hon kommit sina bröder och systrar mycket nära.
– Vi har gått igenom ett stort trauma tillsammans sedan mamma dog. Vi kände inte varandra så bra då men nu är vi en familj. Om Saida åker, vem ska ta hand om oss då? säger systern Ifrah, 16 år.

Fredrik Bengtsson som är presschef på Migrationsverket.
välkomnar ett DNA-test men han menar samtidigt att det inte är Migrationsverkets ansvar att göra proverna.
– I det här fallet anser vi att trovärdighetsbristerna är så pass stora att det åligger den som söker uppehållstillstånd att komma in med prover. Men skulle de bevisa ett släktskap så är det självklart någonting vi tar hänsyn till.
Saida hoppas att uppmärksamheten kring hennes situation ska leda till att hennes familj inte behöver splittras igen.
– Jag ber till människorna på Migrationsverket att de ska tänka på barnen. Det här handlar inte bara om mig utan mina syskon också, säger hon.
Ifrah vill följa med sin syster om hon tvingas lämna landet.
– Vi har ingen framtid här.
 
Det är konstigt att myndigheter alltid har tolkningsföreträde och inte behöver lyssna eller ta hänsyn till vad som sägs.
Det verkar ju finnas en förklaring men den väljer migrationsverket att INTE tro på.
Som sagt barnperspektivet är bara ett fint ord på pappret. Inget som efterlevs eller som väger tyngre som det skall enligt lag. Barnkonventionen skall följas det har Sverige skrivit på ändå gör man så här.  Varför släppa in dem från första början då?
Jag blir bara trött på hur man svänger sig med fina ord som sedan inte efterlevs utan bara blir fina ord på ett papper.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)