Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 20 juli 2013

Sjukvården, BUP

I hela Svergie slås det larm inom vården om att det håller på att "barka" åt skogen. För stora sparkrav, för lite personal, för lite resurser gör att personal går på knäna och man slår larm på ställe efter ställe och säger att det inte längre är säkert.
Så även inom BUP http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17161019.ab
Den psykiatriska tvångsvården och medicinering med tunga preparat missbrukas i vården av barn och unga vid BUP, barn- och ungdomspsykiatrin, i Stockholm och på Brommaplan.
I en anmälan till IVO - Inspektionen för vård och omsorg - skriver en sjuksköterska att hon känner sig tvungen att påtala alla de problem som hon menar finns på kliniken:
”Denna anmälan sker därför att jag och många andra med mig på BUP-kliniken i Stockholm anser att vården som bedrivs hos oss och på BUP Brommaplan innebär patientsäkerhetsrisker. Vi anser att patienter redan har drabbats av vårdskador och felaktig behandling (…) och att problemen tyvärr har eskalerat de senaste åren”.

Spändes fast 18 gånger

Vissa barn ska enligt anmälan ha flyttats från BUP till en vårdavdelning för vuxna, där människor med psykoser, manier och missbruksproblem vårdas. Där ska barnen ha behandlats med tunga läkemedel mot psykoser, sömnmedel och bensoidazepiner – starkt beroendeframkallande lugnande medel.
Enligt sjuksköterskan blir små barn, så unga som 10 år, också fastspända i så kallad bältesläggning alldeles för ofta på BUP-kliniken.
En 12-årig flicka med autismspektrumstörning ska ha blivit bälteslagd 18 gånger och tvångsinjicerad med läkemedel fyra gånger under en och en halv månad.
 
Enligt Sten Jacobsson låter det obefogat att bälteslägga en 12-årig flicka 18 gånger på en och en halv månad.
– Det låter inte motiverat men jag kan inte det enskilda ärendet. Men bältesläggning är en nödåtgärd som man kan tillgripa när barnen utsätter sig själva för livsfara. När patienten är beredd att kasta sig ut genom fönstret, eller den typen av tillstånd, säger han.

– Formellt finns det inget som säger att man får göra det si och så många gånger, varje ny gång ska uppfylla de kriterier som framgår av lagen, säger Mathias Wallin, jurist vid Socialstyrelsen.
– Spontant låter det mycket med 18 gånger men samtidigt vet jag ingenting om det fallet och kan inte säga om det är för mycket. Det är det som IVO nu ska utreda, fortsätter han.
Landstinget är nu i gång med att utreda anklagelserna. Och enligt Sten Jacobson är patientsäkerheten på kliniken inte hotad.
– Det är inte min bild. Men nu ser vi över rutinerna och att personalen vet vad det är som gäller.
 
Kan det bli tydligare? Det finns inga regler eller väldigt få  därför att myndigheter gör väl aldrig fel. Eller? De vet väl per automatik hur man skall göra och gör väl inte fel. De utgår väl alltid ifrån vad som är bäst och fungerar utifrån personen man har med att göra.
Och finns det inga eller få riktlinjer, få eller inga  rena krav, oftast är det bara rekommendationer. Inga konsekvenser kopplade till vad som händer då man bryter mot dem så är det i slutändan personer barn som råkar illa ut.

Men nu Socialtjänsten skall bli mer synlig för barn http://www.barnombudsmannen.se/nyheter/2013/7/socialtjansten-ska-bli-kand-for-barn/
Är det det som är svaret? Gör de rätt? Har de ett tydligt barnperspektiv? är deras krav eller det de gör eller inte gör kopplat till några konsekvenser? Nej

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar