Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

fredag 5 juli 2013

Inte ha koll, inte veta.

Det första jag hörde på radion idag var att barnfamiljer fortfarande vräks.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5583575
Vid hälften av alla vräkningar där barn är inblandade dyker inte kommunens socialtjänst upp som stöd – trots uppmaning från Kronofogden. Det visar en utredning som myndigheten presenterar i dag
Det har fått barnombudsmannen Fredrik M att slå larm.
Under årets fem första månader vräktes 200 barn tillsammans med en eller flera föräldrar. I de flesta av fallen bodde barnen med sin ensamstående mamma.
Under motsvarande period förra handlade det om 246 barn. Det har alltså skett en minskning.
Men när Kronofogden i dag presenterar en fördjupad granskning av hur vräkningarna i år sett ut visar det sig alltså att kommunerna brister vid varannan vräkning. Det är ett stort problem, säger barnombudsman Fredrik Malmberg:
– Jag tycker att det är en väldigt allvarlig siffra att, i över hälften av de fall när barn varit i lägenheten eller på plats vid vräkningen, har socialtjänsten inte funnits där. Det är en chockerande siffra faktiskt, och de kommuner vi har pratat med tycker själva att det är väldigt pinsamt att det kan vara så. Det här får man alltså ta på väldigt stort allvar.

– Alla de barn vi pratat med har fått oerhörda svårigheter med sin skolgång efter de vräkts. De berättar också att, när det här sker, kommer det väldigt abrupt för barnen. De har inte blivit informerade.
– Man skyddar inte dem genom att inte involvera dem. Tvärtom, berättar de barn vi pratar med, att det gör situationen ännu svårare. Barn berättar hur de hör att föräldrarna får en fråga om var familjen ska ta vägen nu, och så svarar mamma "Det ordnar sig". Men barnet vet att det gör det inte alls, säger Fredrik Malmberg.

Det är som vanligt.
Vuxna tror att man skyddar genom att undanhålla. Så är det inte. Undersökningar har visat att de som mår sämst är de som inte kan påverka sin situation. Som inte kan bestämma över vad som händer runt eller med dem, som inte har någon talan. Själv blir jag hypernervös av att inte veta , att inte ha framförhållning eller veta vad som skall hända.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)