Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

fredag 19 juli 2013

De där som gör lite extra

Det finns bra händläggare självklart. De som gör sitt jobb och inte förlorat ork eller engagemang.
Sedan finns de de där som gör lite extra. Lite mer än vad som krävs.
http://www.sydsvenskan.se/malmo/hela-familjen-en-forebild/
I Malmö har man gjort just det vad gäller ekonomi avd.
Socialsekreteraren Lolita Knezevic och hennes avdelning tog ett nytt grepp för att hjälpa barnfamiljerna på Seved att klara sig utan socialbidrag.
– Den stora skillnaden är att vi har mer tid att arbeta mer med varje enskilt ärende.
För varje familj inleds satsningen med ett tvåtimmarsmöte med socialsekreteraren där man fyller i ett omfattande formulär som inte bara handlar om problematik direkt kopplad till försörjning utan även om ens hälsa och hur barnen har det i skolan och på fritiden.
– Man får en bra överblick över deras livssituation och vilka områden man kan påverka, säger socialsekreteraren Lolita Knezevic.
Mål, mätningar och uppföljningar är viktiga i Hela familjen-metoden. Idén ligger i linje med lean, en effektiviseringsfilosofi som är väletablerad inom industrin, som avdelningschefen Cecilia Svensson driver för att göra det sociala arbetet träffsäkrare. Hon fick inspiration till Hela familjen av den brittiska modellen Think Family där socialtjänsten och andra insatser samlas kring familjer som behöver stöd.

– Man gör det bästa av situationen och har telefonuppföljningar: Har du varit på Arbetsförmedlingen? Hur gick det hos läkaren? Men många känner att de inte blir uppmärksammade, och de blir uppgivna.
I metoden ingår också att socialsekreterarna samarbetar utanför socialtjänsten, exempelvis med Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, sjukvården eller kommunens arbetsmarknadsinsatser. Tanken är att alla ska samlas kring familjerna och samverka.
– Vi kan följa med klienten till ett möte med Arbetsförmedlingen eller på ett läkarbesök, säger Lolita Knezevic.
Det är också uttalat att man kan göra avsteg från regler om det hjälper hela situationen. Till exempel fick en kvinna läsa in gymnasiekompetens på komvux med bibehållet socialbidrag, trots att det egentligen inte är tillåtet, eftersom hon inte kunde få studiemedel.
Nu lyfts Hela familjen fram som en förebild för hela Malmö. När de ledande politikerna presenterade Malmö stads budget för nästa år riktades 30 miljoner på insatser för att Malmöbor som lever på socialbidrag ska få hjälp att bli självförsörjande och finanskommunalråd Katrin Stjernfeldt Jammeh (S) nämnde Hela familjen som en förebild.
Dessutom beslutade de ledande politikerna nyligen att Hela familjen ska vara en av de första satsningarna i kommunens sociala investeringsfond som initierats av Katrin Stjernfeldt Jammeh. Att Hela familjen nu klassas som en social investering innebär att insatsen måste betala sig genom att utgifterna för socialbidrag sjunker.
Avdelningschefen Cecilia Svensson ser mest fördelar. – Myndighetsutövning är icke konkurrensutsatt – det behövs tydligare förändringsincitament. Det negativa är om kravet på resultat blir för snävt och kortsiktigt. Det kan behövas mer finmaskiga mätinstrument, att man även mäter steg mot självförsörjning.
Utvecklingsledaren Lena Christenson instämmer:– Det är bra att man tänker på det viset, att det blir en ekonomisk vinning för samhället. Det kan göra det lättare att legitimera satsningen och få med politikerna på banan. Men jag tycker samtidigt att det är svårt. Det är ett problem om man inte ser det som en vinst om man inte når målen exakt.
Socialsekreteraren Lolita Knezevic:– Jag är tveksam till det här ekonomitänket om det innebär att man värderar allt i pengar och endast vill ha en ekonomisk vinst. Även om vi inte kan få alla självförsörjande kan vi göra stor skillnad för familjerna. Kanske de får ett bättre boende och en aktiv sysselsättning. Det är också en vinst.
”Man ser personerna istället för bara ärenden och papper.” Socialsekreteraren Lolita Knezevic arbetar intensivt med ett litet antal familjer för att hjälpa fler Malmöbor att bli självförsörjande i den lovordade satsningen Hela familjen. Att få tillräckligt med tid för varje person är avgörande, säger hon. Verkligheten för de flesta andra socialsekreterare i Malmö som arbetar med socialbidrag är att var och en ansvarar för 70–90 familjer.
 
Mer sådant ...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar