http://www.advokatsamfundet.se/Advokaten/Tidningsnummer/2012/Nr-1-2012-Argang-78/Om-rattsvasendets-ansvar/
Flera händelser under det gångna året avslöjar inte bara enskilda misstag, utan också allvarliga systemfel i rättsväsendet, skriver generalsekreterare Anne Ramberg.Ann Ramberg är generalsekreterare i advokatsamfundet.
Det står:
I en rättsstat ska alla individer åtnjuta skydd mot statens (legitima) maktutövning. Individen ska också ha rättstrygghet och inte riskera att bli utsatt för brott. I detta kan det ligga en motsättning. Avvägningen mellan integritetsintrång och rättssäkerhet å ena sidan samt statens behov av att förhindra och lösa brott å den andra är ofta svår. En utgångspunkt vid en sådan avvägning är emellertid att rättssäkerheten aldrig får efterges. Däremot kan integritetsinskränkningar vara påkallade.
Inte utan visst missmod har man under det gångna året kunnat följa flera skakande beskrivningar i samband med statens myndighetsutövning där rättssäkerheten allvarligt ifrågasatts och oskyldiga personer drabbats svårt.Sedan kommer ett antal exempel
Dessa händelser, som trots att de är olika till sin karaktär, visar dock flera gemensamma brister i den svenska rättsstaten. De avslöjar inte bara enskilda misstag, utan också allvarliga systemfel och de väcker frågor om ansvarsutkrävande. Myndighetsutövning innebär med nödvändighet att fel begås och enskilda drabbas. Det kan ske på grund av oaktsamhet, uppsåtligen eller vilket torde vara vanligast, utan att något formellt fel begåtts.
Syftet med straffmöjligheten är att tillgodose medborgarnas intresse av att offentliga uppgifter fullgörs på ett korrekt sätt. Det är statens skyldighet att garantera medborgarna en korrekt myndighetsutövning och kanske än mer angeläget att garantera medborgarna att det finns kontrollmekanismer som identifierar när ett fel har begåtts och att rättelse vidtas. Det åligger därför staten att snabbt reagera när det uppstår felaktig hantering eller försummelse i ett mål eller ärende.
Bedömningen om en tjänsteman har handlat oaktsamt eller inte är främst beroende av vilka krav på noggrannhet och omsorg som uppgiften kräver. Straffet för tjänstefel är böter eller fängelse högst 2 år. I lagen om offentlig anställning föreskrivs vidare att en arbetstagare, som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter sina skyldigheter i anställningen, får meddelas disciplinpåföljd för tjänsteförseelse.
Röster har höjts för ett återinförande av det tjänstemannaansvar som avskaffades 1976. Den så kallade ämbetsansvarsreformen hade tre huvudsakliga syften: att avsevärt inskränka det straffbara området, att på ett mera rationellt sätt bestämma den personkrets som skulle vara underkastad straffansvar samt att åstadkomma ett närmande mellan den offentliga och den privata arbetsmarknaden. Avskaffandet av tjänstemannaansvaret medförde en betydande avkriminalisering av det straffrättsliga ansvaret för statligt anställda. Stora delar av tjänstemannens ansvar kom i stället att regleras genom disciplinlagstiftning.
Det finns som i fallet med de tvångsomhändertagna fosterbarnen även en (om än mycket begränsad) möjlighet att få ex gratia-ersättning av staten i vissa fall. Dessa korrektiv utgör dock sällan upprättelse i mänsklig mening. Jag tror i stället att den principiellt viktigaste åtgärden när det gäller att förhindra att enskilda oförskyllt drabbas av felaktigheter inom rättsväsendet är att verka för skapandet av en god rättskultur som bygger på respekt för mänskliga rättigheter, effektivitet och transparens. Först då kan lagstiftning och rättstillämpning utgöra det skydd som den enskilde har rätt att kräva.Kan bara hålla med. Har kopierat det viktigaste men hela artikeln är väl värd att läsa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar