Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

torsdag 16 maj 2013

Oengagerade föräldrar vinner...

Hittade en blogg som drivs av ett advokatkontor. De skriver att en ny lag har kommit att bli ett problem eftersom den medför att de som engagerar sig åker dit och får betala skadestånd om deras barn gör något bus. Medan den som inte engaerar sig slipper böter
http://zeijersborger.se/1393
Enligt skadeståndslagen ska en förälder ersätta sakskada, personskada och skada på grund av kränkning som barnet orsakat genom brott. Lagen ändrades så sent som 2010 med tanken att ett ökat föräldraansvar skulle minska ungdomsbrottsligheten.
Men frågan är om lagändringen har nått sitt syfte eller om den bara har lett till ökad rättsosäkerhet. Skadeståndsansvaret för en förälder uppgår till 1/5 av prisbasbeloppet, vilket som mest innebär knappt 9000 kr. Det är tveksamt om denna, eller någon annan, summa leder till att föräldrar håller sina barn under bättre uppsikt. Eller att barnet avstår från att begå brott.

Oklart hur rättssäkerhet uppnås
Lagstiftaren har inte heller funderat klart över hur rättssäkerheten ska upprätthållas. En förälder är inte part i ett brottmål där barnet står åtalad. Föräldern saknar möjlighet att framföra sin åsikt under rättegången och har inte rätt till något juridiskt biträde. Föräldern blir dessutom inte informerad eller formellt meddelad att han eller hon riskerar att bli skadeståndsskyldig om barnet döms för brott.

Oengagerade föräldrar gynnas
Den enda möjligheten för domstolen att tvinga en förälder att betala skadestånd är om föräldern är med vid rättegången och blir delgiven skadeståndsansvar. Men föräldrar behöver inte vara med på det egna barnets förhandling. Det innebär att den ansvarsfulla föräldern som stöttar barnet då det ställs inför rätta, riskerar att dömas till skadestånd till skillnad från den oengagerade förälderns som genom sin frånvaro slipper undan ansvar.

Skadeståndslagen 3 kap 5§ måste ses över. Den är rättsosäker, har ingen effekt på ungdomsbrottsligheten utan gynnar tvärtom föräldrar som inte tar sitt ansvar.
 

Jag förstår att det är svårt att stifta lagar men att det skall behöva bli så många brister har jag svårt att förstå. Så här skall det väl inte behöva vara.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar