Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 4 maj 2013

Reglerna viktigast

Myndigheters löften är ofta inte så mycket värda. http://www.svt.se/nyheter/sverige/trots-lofte-splittras-familjen För tre år sedan stod migrationsministern och lovade att personer som har barn i Sverige inte skall behöva utvisas utan skall kunna ansöka om asyl här.
Migrationsverket ville då att fler skulle kunna stanna i Sverige för att göra sin nya ansökan härifrån.

Ministern lovade förändring

Efter SVT:s rapportering om familjer som splittras i asylprocessen lovade migrationsminister Tobias Billström (M) att det skulle stoppas.
 ”Dagens bestämmelser om i vilka fall en ansökan om anhöriginvandring kan ske inifrån landet är för stränga. Därför ska lagen ändras så att föräldrar med barn i Sverige ska kunna ansöka om och beviljas uppehållstillstånd på grund av familjeanknytning i landet.”
 Så skrev Billström i Svenska dagbladet 2010. I utlänningslagen skrevs det in ett tillägg som gav utrymme för att vissa föräldrar skulle kunna söka uppehållstillstånd från Sverige i stället för i ursprungslandet.
 
Ändå skall nu pappan ytterligare en pappa utvisas, trots att hans barn finns här och skall stanna.
Ettårige Dave och hans pappa Guy Bolek leker på golvet hemma i sin lägenhet. Eftersom Daves mamma har haft svåra psykiska problem har far och son en speciell relation, berättar Guy Bolek.
 – Jag har tagit hand om Dave sedan han var tre månader. Det är jag som byter blöjor, matar och leker med honom. Jag tar hand om honom från sex på morgonen till sex på kvällen, säger han.
 Att Guy Bolek har en avgörande roll för att familjen ska må bra är något som både barnhälsovården, allmänpsykiatrin och socialkontoret slagit fast.
 Men han har sen tidigare ett avvisningsbeslut och vilken dag som helst kommer polisen att skicka honom till hemlandet Kongo.
I länder som Kongo kan det innebära en lång process.

Och han är inte ensam:
På Stockholms Asylbyrå har man just nu en handfull ärenden som gäller familjer där förälder – framför allt pappor – och barn ska delas på i samband med en avvisning.
 – Vår uppfattning är att den här undantagsbestämmelsen tillämpas väldigt olika från fall till fall. Det är svårt för oss att förutse vad som gör att vissa skiljs från sina barn och andra inte, säger juristen Ingrid Elovsson.
 
Hur tänker man?
Först skall de utvisas till ett land de inte vill, där de i många fall även riskerar att fängslas, för att ansöka om att få komma tillbaka igen därifrån istället för att ansöka direkt.
Mäniskor förväntas ha råd att åka från ett ställer de redan är, dit de många gånger tagit sig genom att göra sig av med allt de har. De skall åka tillbaka dit till ett ställe de inte vill för att sedan bekostna ytterligare en resa för att komma tillbaka hit till ruta ett, där de var från första början, där de dessutom har familj och barn som längtar efter dem.

Varför? jo för att reglerna är viktigare än personerna som drabbas av dem.
huvudregeln är att uppehållstillståndet ska sökas i ursprungslandet.
 
Men vi bor ju i ett så bra land som är så humant och medmänskligt. Och barnen det är ju dem vi sätter i främsta rummet ... eller?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar