Dom tog "våra" barn: Familjehem som inte fungerar

Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.

Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

onsdag 1 maj 2013

Familjehem som inte fungerar

En flicka tas ifrån sina föräldrar och placeras i ett hem med samma brister.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5516816

Socialstyrelsens tillsynsenhet ansvarar för tillsynen av jour- och familjehemsplaceringar. Sedan 2012 har man nationell statistik över (enskilda) klagomål mot familjehem. Förra året kom det in 54 stycken. Det tycker de som ansvarat för frågan är alldeles för mycket.

– Det finns ju brister i familjehemsvården och det är ju ingenting nytt utan det har vi ju sett i många år och vi ser att det är ungefär samma brister som fortfarande finns och det handlar väldigt mycket om att man inte följer upp vården som man ska, det händer tyvärr fortfarande att kommunen placerar ett barn och sedan bara har den mest minimala kontakten med det här barnet, säger Gunilla Westerdahl på Socialstyrelsen.

De händelser som anmälts handlar till exempel om alkoholproblem, svårigheter att sätta gränser, kränkningar och bristande stöd i vardagen i familjehemmen.

Av de 54 fall som anmälts 2012 har Socialstyrelsen begärt förändring i 35 fall. För att förbättra situationen har Socialstyrelsen vid årsskiftet kommit med en handbok som ska hjälpa till vid kontrollen av familjehemmen.

I England är det en fostermamma som lyckats övertala ett fosterbarn att inseminera sig för att ge fostermamman ett barn. http://www.expressen.se/nyheter/tvangsinseminerade-flickan-talar-ut-i-ratten/

– Jag tänkte att "om jag gör det här, så kanske hon kommer börja älska mig", sade flickan under de rättsliga förhandlingarna, rapporterar Daily Mail.

Eva Lena en av bloggare som jag tittar in till ibland skriver:

1979 förbjöds agan i Sverige, samhället borde kunna garantera att de barn som placeras i familjehem INTE blir utsatt för vanvård eftersom det faktiskt är förbjudet

Och visst är det så. De barn som missköts efter 1980 innefattas alltså av den lagen och som tjejerna sa på uppdrag grankning Man borde ta det ännu mera allvarligt vad gäller de barnen som misskötts efter 1980 eftersom lagen mot aga kom då. Då bröt man även lagen.

Men hur kan det bli så? att det ändå finns så dåliga familjehem?
Tror att bristen på familjehem gör att man till sist tar vad man får. Bristen på tid leder till att hemmen inte utreds.
En vän ringde och menade att det borde finnas någon typ av varningslista på familjehem som inte borde vara familjehem som soc och andra som jobbar med att rekrytera hem borde ha tillgång till. För det är ju ändå så att även om man gör bort sig på ett ställe så kan man få uppdrag på andra, som inte vet. Dåliga familjehem är inte bra för någon . Inte för myndigheterna, inte för oss andra familjehem och framför allt skadar de barnen som placeras där.

I allt detta är det lätt att glömma att de allra flesta familjehem gör ett skitbra jobb och sliter "häcken" av sig för de barn som är placerade där och lyckas.

En som skriver om det i sin blogg är Jenny Strömstedt. Hon bloggar om Sofia Rapps kamp för upprättelse och nämner att det finns fantastiska familjehem också. http://blogg.mama.nu/jennystromstedt/2013/04/24/de-ensammaste-barnen/
Dem glömmer man så lätt och koncentrerar sig på de som inte fungerar.
Det konstiga att ibland tar man barn man kanske inte skulle behöva ta. Och på felaktiga grunder. David Lega ger sig in i debatten. Han är blivande kommunalråd för Kristdemokraterna i Göteborg.
Han har deltagit i flera paralympiska spel och slog 14 världsrekord i simning mellan 1995-2000. Lega innehar för närvarande 5 världsrekord och 11 svenska rekord
http://www.newsmill.se/artikel/2010/11/08/funktionsneds-ttningar-kan-inte-tv-ngsv-rdas-bort
Det handlar i och för sig om funktionsnedsatta barn och ungdommar men skulle lika gärna även gälla andra.
Han skriver:

P1:s program Kaliber har i ett reportage visat att flera kommuner tvångsvårdar funktionsnedsatta barn och ungdomar på grund av deras funktionsnedsättning.

Dessutom tycks kommunerna fortsätta att tvångsplacera funktionsnedsatta ungdomar på institution trots att det finns ny rättspraxis från Regeringsrätten som häver dessa felaktiga tvångsomhändertaganden.

Jag blir naturligtvis som alla andra oerhört upprörd när svaga och utsatta ungdomar utsätts för övergrepp av dem som är satta att hjälpa.

Om Regeringsrättens domar punkterat möjligheten till tvångsvård för dessa individer, vad skall kommunerna göra nu? Vad skall föräldrarna göra? Hur skall man hantera en situation där föräldrarna inte vill, orkar, eller klarar av ta hand om barn som exempelvis är utåtagerande och våldsamma, och barnet i fråga motsätter sig vård?

Jag tror att flera åtgärder är nödvändiga. För det första krävs bättre utbildning om funktionshinder inom socialtjänsten så att utredningar som ligger till grund för omhändertaganden håller högre kvalitet. I synnerhet behövs utbildning och ökad kunskap beträffande funktionsnedsättningar så att de som gör behandlingen lär sig skilja mellan funktionsnedsättning och inlärt beteende. Man kan faktiskt inte behandla bort en funktionsnedsättning!

Hur kommer det sig att myndigheter som har rätt att ta så avgörande beslut kan eller får göra så fel, att de inte följer lagen? Varför reagerar ingen?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Varför

Vår familj har arbetat både som kontakt, avlastning och akut hem. Senare år valde vi fasta plac. för tonåringar men sist har vi haft två små barn. En s.k. uppväxtplacering ett begrepp som inte finns i lagen. Orsaken att man börjar är många men för oss var det att vi hade tid och plats och vill ta ett samhällsansvar. Som familjehem upptäcker man snart att man inte har några rättigheter vilket i förlängningen innebär att inte heller barnen vi jobbar med har några rättigheter. Många utsätts men familjehem hotas, anmäls och skräms i många fall till tystnad vilket för med sig att många inte vågar strida för de barn som är satta i deras vård. Kontentan blir att problemet inte uppmärksammas och redan utsatta barn far illa. Det är en mänsklig rättighet att få sin sak prövad i domstol. Den möjligheten saknar ett familjehem de är inte part. Alla lagar utgår ifrån att myndigheter alltid gör rätt men så är inte alltid fallet. Det jag stött på har fått mig att försöka ändra lagar och visa på de missförhållanden som förekommer. Jag har varit i riksdagen en gång och 19 av mina förslag ligger redan som lagförslag. Första lagen som en direkt konsekvens av vad som hänt oss kom nu d 1 juli 2010 då Lex Sara även omfattar socialtjänsten. Uppdrag gransknings program handlar om oss d 20 oktober och jag har nu fått ytterligare en inbjudan till riksdagen.

Stängt

Har sett att en del anklagar mig för att ha tagit bort eller strukit inlägg men det är inte sant. Efter att ha fått en anmälan på familjelivs sida valde jag att gardera mig och flytta bloggen i ett forum där jag inte stängs ner på grund av eventuella anmälningar. Först tänkte jag flytta med alla inlägg men det blev för jobbigt.

Hitintills har jag haft en länk dit men nu då beslutet kom att vi får hem dem finns det ingen anledning att ha kvar den så den har jag stängt ner.

Nu blev det inte så att vi fick hem dem. Man verkställde inte beslutet och mamman överklagade. Man skickade en jurist som inte stått i domstol på 5 år, förlorade. skickade en som inte ens var på slutpläderingarna. Vi förlorade igen och då jag gick ut i press med det röstade ordförande emot ytterligare ett överklagande trots att han inför hela Sveriges befolkning stått och lovat att ta det så långt det gick för att pröva vikten av anknytning. Så blev det inte.

Det värsta är att vi inte vare sig var först eller sist. Jag får mellan 1-3 ärendena i veckan. Lika hemska, lika felhanterade....