Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

söndag 19 maj 2013

Inte på allvar...

Att barn fortfarande far illa i familjehem ellerpå institutioner hoppas jag ingen tvivlar på. http://www.svt.se/nyheter/regionalt/gavledala/alkoholskandal-pa-familjehem
Det var i samband med att socialtjänsten, en fredag för tre veckor sedan, gjorde ett oplanerat besök till hemmet, som man upptäckte att paret var påverkade, trots ett förbud mot alkohol. I familjehemmet fanns vid tidpunkten fem placerade barn.
– De här barnen är omplacerade i dagsläget. Jag kan inte gå in på några detaljer, men jag kan säga att vi avbrutit avtalet med det här jourhemmet utifrån att vi har så högt ställda krav på våra jourhem, säger Jennie Blomstrand, chef barn- och ungdomsenheten vid socialtjänsten i Hudiksvall.
Men det gjordes inte direkt. Ett av barnen som är placerad i familjehemmet var hos sin mamma den aktuella fredagen. Mamman fick ingen upplysning om vad som hade hänt utan skjutsade tillbaka den åttaårige sonen på söndagen. Först två dagar senare blir hon kontaktad och ombedd att ta hem sin son igen, samma dag.
– Jag blev ju chockad att jag skulle hämta min son bara sådär akut, men eftersom jag har känt till det här problemet så var det ju på något sätt en bekräftelse för mig också. Det var skönt att de äntligen reagerade. Men jag förstår inte varför jag skickade tillbaka honom på söndagen. Varför bad dom mig inte hålla honom kvar redan då.
– Vi har tittat på de omständigheter som var under den här situationen och gjort de bedömningar och åtgärder som krävts, säger Jennie Blomstrand.

Var det att barnen skulle komma tillbaka efter den här händelsen?

– Vi har sett utifrån det som varit det bästa från barnet och vidtagit åtgärder utifrån det under hela den här perioden.

Mamman till den åttaårige pojken tycker att det är mycket märkligt att socialtjänsten resonerar på det sättet.

– Jag tycker att det är fruktansvärt. Han skulle ha fått stanna hemma. Hur kan man skicka tillbaka barn till något man har upptäckt är ett öppenbart problem?

Till ett familjehem kommer barn som av någon anledning inte kan bo hos sina biologiska föräldrar. Ofta handlar det om missbruk eller vanvård av barnet som orsakar en placering i ett familjehem.

Paret som har familjehemmet har blivit anmälda av olika personer vid flera tillfällen för att ha uppträtt berusade tillsammans med barnen, men också för att barnen inte haft tillräckligt med kläder, inte fått lunch, att de överlämnat barn till andra, för socialtjänsten inte godkända personer och att inte ha tillräckligt med tid för de placerade barnen.

Trots detta har Socialtjänsten låtit barn fortsätta få bo där eftersom man inte tyckt det varit så allvarligt
Tre veckor efter att Socialtjänsten ertappade familjehemmet har ingen rapport kommit in till socialnämnden, något som borde ha gjorts enligt Socialstyrelsen. Inte heller har det upprättats någon Lex Sarah-anmälan än. Men det säger Blomstrand att man håller på att se över.

För mamman till den placerade pojken har förtroendet hos Socialförvaltningen minskat rejält.

– På något sätt vill man ju tro på socialtjänsten att de vet vad som ska vara bäst för barnen och att de tar en på allvar. Det ska inte behöva gå så här långt. Barn ska inte behöva fara illa i ytterligare ett hem. han hade det inte bra hos mig då, när jag inte mådde bra.
 
Hur kommer det sig att man inte tar anmälningar/indikationerna på allvar? Och då man uppdagar att det är problem inte agerar ordentligt utan låter ett barn åka tillbaka?  En anmälan mot bioföräldrar tas oftast på större allvar. Varför anmäldes det inte vidare? Lex Sara eller socialstyrelsen?
Sådanna familjehem skall inte få finnas. Det tjänar ju inte vi familjehem på heller utan de gör att alla familjehem får dåligt rykte.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar