Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

måndag 13 maj 2013

En som fick...

Efter vanvårdsprocessen har det nu börjat betalas ut pengar till de som drabbats. Allt eftersom så skriver media om de som träder fram. Här är en berättelse. En nu äldre dam som misskötts, misshandlats, som efter en våldtäkt tvingades till att sterilisera sig inför hotet att annars stängas in på institution. Hur hon rest sig gift sig, startat företag och haft anställda.
Har bara tagit med en del. Läs gärna hela artikeln.
http://dalademokraten.se/2013/05/11/ersattningsnamnden/
Sara Moen föddes i Göteborg. Hennes mamma fick hjärnblödning vid förlossningen och dog tio månader senare. Först bodde Sara hos en faster och sedan på barnhem. Mellan två och fyra års ålder var hon placerad hos en lärarinna. Sedan flyttades hon tillbaka till barnhemmet igen. Därefter kom hon till en bondgård där hon blev slagen redan första dagen.
– De hade ett stort köksbord med höga stolar och jag var liten och satt och dinglade med benen. Då fick jag stryk för att jag inte kunde sitta still.

Det var inte sista gången det hände.
– Jag fick gå och hämta riset som de doppade i saltlake. Man hittade väl på en massa ofog och då slog de, säger Sara Moen.

Hon måste arbeta hårt på gården. Från fem på morgonen jobbade hon i lagården och sedan efter skolan till långt in på kvällen. Hon var kvar på gården tills hon var 13 år.
– Då tog jag femtio kronor som mannen hade tjänat på att sälja grönsaker på torget, köpte godis och bjöd alla skolkamrater. Oj vad populär jag blev. Sen gick 14 dagar och så kom barnavårdsnämnden och hämtade mig, säger Sara.
Hon placerades på ett hem och skulle sedan arbeta hos en prästfamilj. Det var under den tiden som hon våldtogs av en man som var anställd där. Sara blev gravid och fick missfall. Hon blev därefter steriliserad.
– Jag hade ingen talan. Hade jag inte gått med på sterilisering så kunde jag ha blivit internerad för livstid, säger hon. 
I tjugoårsåldern träffade Sara Moen sin första man som var änkling med tre barn. Hon säger att hon fick sin frihet när hon var 26 år, men med stämpeln att hon hade ”en tolvårings intelligens”. Det har förföljt henne genom livet.
– Jag fick bara gå sex år i skolan. Med en tolvårings intelligens, hur hade jag kunnat driva ett eget företag med många anställda? Jag har visat samhället jag, och aldrig legat någon till last, säger Sara Moen.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)