Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

onsdag 15 maj 2013

Det händer väl inte i Sverige eller?

Fick en länk till ännu en fruktansvärd berättelser.
http://na.se/bloggar/saraqvarforth/1.1667185-miss-q-s-resa?blogPostAction=view_post&postingId=19.859501
En ung flicka har ett barn och väntar ännu ett barn. Hennes mamma tycker att hon är hängig och trött och ringer soc för att hon skall få stöd. De övertalar/tvingar henne till abort för att hon skall orka med den hon redan har men tar sedan även det andra barnet. Kan det/ händer det i Sverige? läs och bedöm själva.

Tänk om ens bara hälften skulle vara sant räcker inte det?
Och varför skulle inte allt vara sant? bara för vi bor i Sverige? för att vi inte hört soc version?
Väljer vi att slå ifrån oss bara för att det är för hemskt? lugnar oss med att vi inte hört den andra sidan, det ligger nog mer bakom. Gömmer oss bakom att det kan nog inte vara sant
Har tyvärr sett och hört alltför mycket för att inte tro att det händer även här alldelses för ofta och i alldeles för många fall.

Skall det här ens få förekomma i Sverige?
Vad gör vi åt det?

Det är svårt att få ut berättelser i press. De vill inte lyfta eftersom de har svårt att få insyn.
Soc hänvisar till sekretess och därför får man bara en sida och även om den är sann vill då inte press lyfta för att inte anklagas för att inte vara objektiva. Ett problem till som en person jag talat med en del det sista lyft. Hon är inte från Svergie och i många andra länder då press lyfter något så driver de frågan tills de får en förändring. Här lyfter media det oftast bara för att säja lösnummer. Sedan dyker det upp något som är mera intressant så de fortsätter sällan.

Då soc hänvisar till sekretess och vägrar ge insyn trots att de drabbade ger rätt att se allt blir det inte den objektiviteten som krävs och media backar oftast ärendena kommer inte ut men det kommer heller inte fram alla fel de gör.  Sekretessen blir alltså i förlängningen ännu ett sätt att fortsätta kränka och förstöra för utsatta mäniskor.
Ibland har jag t.o.m fått nej för att det varit så mycket om just soc i media så de vill skriva eller göra program om något annat.

Innebär det att det blir mindre sant? bara för att inte press lyfter belyser det? Nej
Innebär det att det inte händer i Sverige? Nej
Innebär det att det är OK? Nej
Vi måste börja agera, reagera protestera och göra något.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar