Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

måndag 27 maj 2013

Början till ett ba slut

Har varit /är ur slag. Känns som man stångar sig blodig utan att något händer. Jag är trött och orkar snart inte kämpa längre. Undrar vart det tar oss. Inte verkar det hjälpa hur mycket man än abvslöjar.

Något possitivt iallfall.
Fick ett SMS att Hadille, tösen som skulle utvisas till Frankrike, sedan Algeriet för att komma närmare mamma nu har fått uppehållstillstånd 2 år. Hon är alltså skyddad två år framåt iallfall. Under tiden skall de jobba med kontakten med mamman.

Det står även i press nu idag.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16849929.ab
Den tvååriga flickan Haddile får uppehållstillstånd - i två år meddelar Migrationsverket.
– Så långt är jag glad, nu har vi något att jobba runt, säger Haddiles fostermamma Malén Liewehr.
 Målet med uppehållstillståndet är enligt Migrationsverket att Haddile ska kunna återförenas med sina biologiska föräldrar och att hennes fosterfamilj ska kunna stötta henne under tiden.
Väckte känslor
Haddiles fostermamma Malén Liewehr gläds över att få ett besked.
– Det är i alla fall bättre att veta något, säger hon.
http://www.expressen.se/kvp/haddile-far-uppehallstillstand/
Migrationsverket skriver i pressmeddelandet att "det är viktigt att Haddile ges möjlighet att lära känna sina föräldrar, något som både Socialförvaltningen i Lund och familjehemsföräldrarna arbetar för".
Carl-Olof Lindberg, flickans offentliga biträde, tycker att beslutet är bra.
– Det var detta jag hade räknat med rent krasst, men hon kunde ha fått permanent uppehållstillstånd, säger han till TT.
Han tror inte på en återförening mellan Haddile och hennes biologiska föräldrar.
– Den möjligheten finns inte, enligt min uppfattning. Det har gått för lång tid och hon har aldrig träffat dem, säger Lindberg.
Då återstår att söka förlängt uppehållstillstånd efter två år eller permanent uppehållstillstånd, säger han.
Samtidigt uttrycker han förståelse för Migrationsverkets beslut som ger en öppning för att det ska gå att tillvarata barnets och dess biologiska föräldrars rätt att leva tillsammans.
"Klokt beslut"
Att inte utvisa en tvåårig flicka till ovissa omständigheter är ett klokt beslut, säger psykolog Åsa Landberg.
– Det är fruktansvärt otäckt att bli utvisad om man inte kan språket och inte känner någon. Därför är det bra att Migrationsverket har tagit ett barnperspektiv och tagit hänsyn till vad socialförvaltningen skrivit om vad Haddile kan behöva, säger hon till TT.
Migrationsverkets nya beslut har dröjt nästan ett år sedan det förra som avslog ansökan om uppehållstillstånd för Haddile.
– Långa processer är aldrig bra för barn. Omgivningen påverkas och då gör även barnet det, oavsett om det förstår vad som händer, säger Åsa Landberg.
TT: Hur viktigt är det för Haddile att lära känna sina biologiska föräldrar?
– Alla barn har rätt att lära känna sina biologiska föräldrar. Men om man ska bo tillsammans med dem eller inte kan ju se lite olika ut, det får framtiden utvisa, säger Åsa Landberg.
 
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)