Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

tisdag 14 maj 2013

Rätt OK för de flesta

Hittade en krönika runt en undersökning runt hur bra eller dåligt ungdomar i Svergie har det
http://www.expressen.se/kronikorer/britta-svensson/sa-bra-vara-ungdomar-anda-har-det/ det blir så tydligt att man kan tolka statestik som man vill. Man ser vad man vill se.
Nästa fråga är:
"Hur nöjd känner du dig med tillvaron just nu?". Man svarar på en tiogradig skala där 10 är mycket nöjd.
91 procent av ungdomarna sätter 5-10 poäng på sin tillvaro. Man skulle kunna hävda att bättre kan det knappast bli i ett land som inte är en stalinistisk diktatur där positiva svar avtvingas. Några är rimligen drabbade av svår sjukdom, dödsfall i familjen eller andra katastrofer som gör att de kanske inte är helt nöjda med sin tillvaro just nu.
Dagens Nyheter skriver: "Var tionde är missnöjd med sin tillvaro" och kallar det "Dyster bild av unga i ny studie". 
67 procent av ungdomarna uppfattar livet som meningsfullt. 21 procent ger ett neutralt svar. DN slår upp stort på sin förstasida att "En av tio tycker att livet är meningslöst".
När jag läser DN får jag ont i magen, när jag tittar på siffrorna i originalrapporten blir jag alldeles varm. Så bra våra ungdomar ändå har det, vilket hopp om livet de har, vilken fin tillvaro vi har byggt för dem.
Att rapportera om en "dyster bild av unga" när det i själva verket handlar om en liten grupp skapar en farlig bild av att det är det negativa sättet att se på livet som är "rätt". Att man är konstig om man mår bra.
Den tredjedel av de unga som svarar att livet är svårt har rätt. Det gör ont att vara ung. Det ingår perioder när man är missnöjd, har tråkigt och tycker livet är meningslöst. Att inse det är ännu ett bevis för hur kloka våra ungdomar är.
 
De flesta har det alltså rätt OK ändå. Men det är  är inte dem vi behöver stötta och hjälpa eller ändra lagar för utan det är de andra. Resten.
Man kan inte nöja sig med att de flesta har det bra och är rätt nöjda med tillvaron utan alla har rätt att ha det bra och det är vad vi skall strava efter. 
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)