Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

söndag 20 november 2011

Vad är en barndom värd?

I Expressen hittade jag en krönika
http://www.expressen.se/kronikorer/brittasvensson/1.2625669/britta-svensson-hon-hade-aldrig-varit-i-ett-riktigt-hem-aldrig-sett-en-julgran-eller-fatt-en-fodelsedags-present
En krönika om en av de utsatta som nu får vanvårdpengen. Hon var fyra månader när hon omhändertogs Hon har flyttats runt på anstalter. Vid 17 års ålder slapp hon ut.
Hon hade ¬ aldrig varit i ett riktigt hem, ¬ aldrig sett en julgran ¬ eller fått en födelsedags ¬ present.

Vad är en barndom värd? En ungdomstid, en familj?
Vad kostar en barndom? En tonårstid, en skolgång? Minister Maria Larsson tänkte först inte ge de bestulna barnhemsbarnen någonting, nu kommer Ingrid att få 250 000 kronor. Och en ursäkt på Upprättelseceremonin i Stockholms stadshus.
- Det blir en guldkant. Jag kan unna mig en resa och fixa mina tänder vilket jag inte kan i dag.
På måndag är det dags för Upprättelse¬ceremonin, där över 1 200 före detta barnhems- och fosterbarn ska få en ursäkt av talmannen Per Westerberg i närvaro av drottning Silvia.
- Jag ska suga åt mig vartenda ord. Det går inte att ersätta det som hänt mig. Men livet kan bli lite lättare att leva.

Ja vad är en barndom värd? I vårt ärende förstör man återigen inte bara ett utan två barns barndom och vi kan bara stå bredvid och se på.

På kvällens nyhetssändning talade de återigen om kommuner som misskött sig. http://svtplay.se/v/2609237/barnmisshandel_utreds_for_daligt
Nu var det Töreboda. Där gjorde man inget åt anmälningarna. Det är det som är vanligast förekommande.
Här resulterar det i beståenden skador för ett barn. Ettt barn till som skadats för livet. Då talar man om kroppsliga skador.
De psykiska talar man aldrig om som jag anser händer oftare kommenteras nästan aldrig.
I inslaget talar man om att det började i Marks kommun. Sedan har det fortsatt med flera.
Halmstad väntar fortfarande på sin ”dom.” Själv hörde jag om ett ärende till därifrån senast idag.
Undrar vad det blir för konsekvenser där när det inte blev några synliga för oss ens i Mark?

Innan helgen skickade jag återigen ett mail med frågan om varför vi inte får svaar eller det vi ber om, varför ingen kontaktat oss trots upprepade telefonsamtal och även mail. Förra fredagsen alltså d 11 nov. ca 11 samtal med flera lämnade medelanden och ingen har fortfaraden hört av sig.
Varför sker fortfaraden det man fått kritik för från socialstyrelsen och varför verkar det inte ha blivit bättre? Varför har det inte åtgärdats än?
Jag fick även veta att min anmälan till socialstyrelsen tagits emot. Den hade inte fått diarie nummer än men väntade på behandling om vem och vad de skulle göra utifrån den.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)