Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

fredag 18 november 2011

Inkonsekvensta lagar

Igår han jag inte med att blogga men jag hittade ännu ett inlägg på Newsmill av Mats Gerdau som vi träffade i riksdagen. http://www.newsmill.se/artikel/2011/10/21/inkonsekventa-lagar-om-ofrivillig-barnl-shet-m-ste-tg-rdas
Han skriver om inkonsekventa lagar, och dem finns det gott om. Han nämner flera stycken. Jag kanske inte håller med om att alla bör ändras men det är anmärkningsvärt att ett land som Sverige inte är mer konsekvent. Han skriver även om de 25000 barn som placeerads varje år och att många av dem skulle må bätre av att få adopteras bort.

Det är också en som lyfter ett annat problem. Vissa socialförvaltningar omöjliggör kvalificerade polisutredningar genom sitt agerande.
http://www.newsmill.se/artikel/2011/11/17/barn-tvingas-umg-s-med-misst-nkta-v-ldt-ktsm-n
Hon skriver:
De (barnen)skyddas inte ens under tiden polisutredning pågår utan tvingas ofta leva med en misstänkt eller redan dömd gärningsman. Polis och åklagare får ofta kritik för brister i förundersökningar som gäller barn. Men bristerna finns inte alltid där. Ibland omöjliggörs en förutsättningslös polisutredning på grund av socialtjänstens passivitet
I vårt fall tror hälften av alla mäniskor som engagerat sig att barnen är hemma. Man beslutade ju så i maj.
Resten som följt med vet att mamman överklagade och vann och att barnen nu inte skall tillbaka och tror att det är ”kört” och då lägger sig allt för det finns väl inget mer att göra eller??
Det konstiga är att alla tycker att det är så fel och det konstateras gång på gång att det har och fortfaradne hanteras fel men ingen verkar kunna göra något. och en del av de som kan vill inte. De går på osanningar som att samarbetat nu funderar bra, trots att det inte finns något samarbete. Att det nu skulle bli lugnt för barnen, baserat på vaddå? Varför skulle det bli lugnare nu då det inte varit det tidigare?

Idag skall jag få besök. En som sitter i konstitutionsutskottet skall komma hit och vi skall diskutera vad som är fel och vad han kan göra för att ändra på det.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)