Då dyker jag ner i dagens media utbud men hittar inte så jättemycket där inte.
I Borås tidning http://www.bt.se/nyheter/mark/marks-slogan-andras-inte(2615235).gm svarar nu kommunledningen att de inte tänker ändra någon slogan utan den skall istället ses som ett politiskt löfte om bättring.
I HN http://hn.se/nyheter/varberg/1.1165663-hemlos-tonaring-fick-inte-tillracklig-hjalp Står det om en tjej i Varberg som slängts ut och soc. inte gör det de skall utan ger henne 200 kr och rådet att ta in på vandrarhem. Det är tydligen så man vill att en nittonåring skall leva och bo. Sanslöst. Det är mycket som behöver ses över.
På radio sjuhärad http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=4427745 berättar de att övergreppen på barn ökar och att barnen försöker berätta men att ingen hör dem. I det här fallet är det lärare som ofta drar sig undan eller förminskar problemet.
Känner vi igen det. JO då. Som när vi talade om att pojken berättat att han utsatts för övergrepp och vi får till svar att det har han berättat för flera. Precis som om det vore mindre sant då. En liten pojke som berättar att han utsats och är tillräckligt modig för att berätta men ingen hör. Han går vidare til nästa och nästa men ingen lyssnar. Ändå påstår man att det inte går att utröna vad barnen själva anser. Men Hallå men ingen lyssnar ju.
Tänk vad ofta jag önskade att det var över allt detta så jag kunde satsa min tid på annat. Exempelvis skulle jag sluta blogga. En del har sagt det till mig att jag kanske retar i onödan genom att blogga. Men jag tror inte att det är det som allt handlar om. Det skall inte hänga på om jag bloggar, om de gör sitt jobb eller inte. Ingen skall försöka inbilla mig att förvaltningen skulle börja följa lagen eller göra det de skall bara för att jag skulle sluta blogga. Om jag trodde att det hjälpt hade jag slutat för länge sedan. Nej det tror jag inte på. Det är väl snarare så att de vet att de har ögonen på sig och jag förstår att det är frustrerande. Hade de inte det kunde de ju fortsätta i gamla hjulspår utan att någon uppmärksammar vad som händer.
De tre jag talat med idag hade inget positivt att komma med. Inte heller oss har någon kontaktat än trots att det snart gått två veckor utan vi vet bara det som står i press. Vi har fortfarande inte fått ut våra pengar och inte heller de dokument vi begärt.
Det skulle vara så skönt att få skriva något possitivt, att det vänt för en enda av de andra drabbade jag har kontakt med men tyvärr inte än.
28 oktober 2009 tog socialtjänsten i Mark "våra" barn. Två små fosterbarn som bott hos oss hela sitt liv. Följ min kamp att få hem dem till det de ser som sitt och samtidigt visa på alla missförhållanden som förekommer inom socialtjänsten mot små barn på redan utsatta barns bekostnad.
Bakgrund
Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Nä du, inget händer i erat fall, eller vad jag förstått i något fall just nu. Dom kanske tror att allt lagt sig nu, att ingen orkar kämpa något mer, men oj så fel dom har. Vi ger inte upp, och hoppas ni orkar sista biten också, man får aldrig tappa hoppet...Såg förresten att Anita Lomanders gästbok åter igen öppnats, får se för hur länge bara...//Jenny
SvaraRaderaAdressen till gästboken för dem som vill skriva i den är http://www.s-info.se/page/guestbook.asp?id=1655
SvaraRaderaJag var in och kollade hennes gästbok och skrev ett inlägg. 5 min senare så var den stängd:
SvaraRaderaHade man på känn att den inte skulle vara öppen så längen. Fast detta var faktiskt kortare än jag förväntade mig Hon finns också på Facebook kanske går bättre nå henne där?
SvaraRaderahttp://www.facebook.com/#!/home.php?sk=group_127782563950290 (Öppengrupp)
http://www.facebook.com/#!/profile.php?id=1761344720 (personliga sidan)