Jo jag kom iväg till Örebro och barnrättsdagarna, det ÄR en upplevelse. Förutom bra föreläsningar är jag överväldigad.
Innan det började gick jag in och satte mig och hamnade bredvid en ”tjej”. Vi började prata och det visade sig att hon var Dansk. Jag har ju redan tidigare berättat att jag inte är ”svensk” från början och Danska är ett av de språk jag behärskar flytande. Det visade sig att hon jobbar på den svenska motsvarigheten till BRIS. Vi fick mycket att tala om eftersom situationen är ungefär densamma i Danmark som här. Vi fortsatte att umgås hela dagen och pratade på varenda rast och skulle sällskapa idag också.Så vi under dagen var hon och jag.
Förmiddagens föreläsningar var mycket intressanta som sagt. Sedan var det lunch. Vi hamnade vid ett bord och presenterade oss. Vi representerade hela Sverige. De jobbade inom socialen eller med socialfrågor de flesta, de undrade ju naturligtvis vad jag gjorde och jag visste inte hur jag skulle presentera mig. En av dem sa : ”jag tycker att jag känner igen dig” och någon mer stämde in. Så det slutade med att jag sa att de flesta kanske vet vem jag är om de visste att det var jag. "Ja" sa han som satt vid min sida "det var du som var med på uppdrag granskning". Sedan handlade hela lunchen om det. VAd som hänt hur deras förvaltingar tagit till sig och vad alla tyckte och tänkte. Alla hade sett eller hört talas om och tyckte att det var fruktansvärt.
Sedan var det Morgan Alling. Han har skrivit om oss och medverkat i debattprogram runt oss så jag gick fram och hälsade och han visste direkt vem jag var och vi skulle höras privat.
Efter det var det BO alltså Fredrik M i egen hög person.
Sedan var det rast. Ute i foajén delar de ut lappar och tidningar och jag upptäckte snart att det handlar om sos i ett flertal av dem ex socionomen som de delar ut.
Jag fick se ett ansikte jag kände igen och gick fram lite trevande är det inte… "Jo men hej" säger killen som inte är den jag först trodde men mycket riktigt är en som jag träffat. "Vi har ju träffats ja du träffade ju henne också". En kvinna vänder sig om och det ringer lite klockor och jag kan inte placera. "Men mig borde du ju komma ihåg som du skällde på mig" säger hon. Och det slår mig vem de är. Han var med första gången jag träffade Ulrik Lindgren och hon var Agneta Björkholm. Jag skrattade "ja det stämmer ju men det förtjänade du".Vi skrattade gott.
Jag var ute en sväng och när jag kom in stod han där Fredrik och jag tänkte att jag får nog hälsa. Jag gick fram till honom och sa jag skule bara vilja hälsa. Ja visste det gick ju bra. Jag har hört att du vett vem jag är sa jag. Han tittade på in namnbricka och sa "ja det vet jag hur går det". Jag blev minst sagt förvånad "menar du att du vet vem jag är bara genom att titta på min namnbricka"? "Ja jag följer ju ert ärende". "Ja jag har hört att du läser min blogg". "Ja, det stämmer" sa han. Vi pratade en stund och han undrade om, när det lugnat ner sig lite, vi kunde träffas så han fick höra om allt jag upptäckt och se vad han kan göra ifrån sitt håll för att rätta till, trycka på och kräva ändringar. Jag fick hans privata mail. Jag blev nog lite chockad. Där hade jag just stått med en av de mest inflyttelserika personerna då det gäller barnfrågor. För en gångs skull slog det mig nog lite vad jag lyckats åstakomma eller hur längt jag nått. Sedan har jag haft god hjälp. Och jag är så tacksam. Tack Fredrik för att du bryr dig (ok det är ditt jobb men det kan man göra på olika sätt) tack att du är så mänsklig, lyssnar och försöker.
Sedan var det seminarier om hur man kan göa barns röst hörd. Jag ställde en hel del frågor runt hur man gör med mndre barn.
När vi gick ut därifrån så sprang en ”tjej” ifatt mig. "Vad heter du? Du hade så bra frågor" sa hon. Hon tittade på min namnlapp innan jag hann svara. "Jo det är du". Det visade sig att hon var god vän, granne till en av de andra drabbade som jag har kontakt med. Jag får alla dina mail och info för de skickar hon vidare till mig berättade hon. Så vi följer er. Hennes man kom fram och hälsade och vi pratade en lång stund.
När jag satt på en pizzeria och käkade kvällsmat i väntan på att de jag skulle bo hos (en kompis som sitter i riksdagen och hans tjej) skulle komma hem hade jag svårt att smälta vad jag varit med om.
Jag ringde några vänner och så hem förståss.
28 oktober 2009 tog socialtjänsten i Mark "våra" barn. Två små fosterbarn som bott hos oss hela sitt liv. Följ min kamp att få hem dem till det de ser som sitt och samtidigt visa på alla missförhållanden som förekommer inom socialtjänsten mot små barn på redan utsatta barns bekostnad.
Bakgrund
Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar