Dom tog "våra" barn: Utredningen ratas av experter

Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.

Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 19 mars 2011

Utredningen ratas av experter

I går kom ett inslag till på radion http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=4409255 Lomander ångrar ingenting. Hur kan man sitta i en nämnd som fått så mycket krav på sig att förändra och rätta till men ändå mena att man gjort rätt? Hur skall man kunna ändra något då? Sitter det likadana i förvaltningen vilket jag både stött på och hört av andra är det svårt att förändra något. All förändring blir ju under protest. De anser ju inte att de gjort fel.
Skrämmande. Hur kan man ha en politiker på en post där det krävs så mycket förändring som inte tycker att den behövs? De gjorde ju inte fel. Vad skall man då förändra? Insändarna visar att det är många som reagerar.

En blogg http://maukonen.wordpress.com/2011/03/18/rasmus-och-fanny-far-inte-flytta-hem-an/#comment-3665 kommenterar Lomanders uttalande:

Jag kan inte begripa hur styvnackad och blind en person kan vara för att inte inse vad denne har ställt till med. Var är det personliga ansvaret för vad man har gjort? Vice ordförande Anita Lomander (S) har en hel del att stå till svars för när det gäller Rasmus och Fanny och det skulle inte förvåna mig det minsta om hon lyckats att förstöra livet för fler innevånare i Marks kommun med sin inhumana människosyn.

Missade nog att lägga ut en artikel i BT igår http://www.bt.se/nyheter/mark/fostermamman-barnen-sager-att-de-vill-hem-till-oss(2415802).gm Min kommentar till beslutet

I dagens HN http://hn.se/nyheter/omkretsen/1.1155507-eva-och-anders-kommer-att-fa-umgas-mer-med-barnen står det att vi skall få träffa barnen igen, oftare. Men någon kompensation vill de inte diskutera. Utredarna sa ju att det inte ens fanns på kartan eftersom vi inte är part. Men våra liv kan man förstöra trots att vi inte är part. Man kan kräva utredningar, och möten där vi förväntas vara, vi får restrektioner och förhindras att leva våra liv som vi vill men utan kompensation hitintills.

Även GT uppmärksammar det konstiga förfarandet http://gt.expressen.se/nyheter/1.2370548/nej-du-far-inte-tillbaka-barnen de skriver bl.a.

Det inget fel på Eva och hennes familjs lämplighet. Men de traumatiserade barnen klarar inte ännu en förflyttning, menade de två konsulterna när de presenterade sin 39 sidor tjocka utredning för politikerna

En blogg till
http://www.signeratkjellberg.se/2011/03/f%C3%B6r-barnens-b%C3%A4sta.html
som beskriver känslorna efter beslutet som inte blev något beslut. Att det är nbra att de nu tar tid på sig så att det inte blir fel igen. Men det är en del som inte riktigt förstå att det är just separation ifrån oss om får barnen att må dåligt. Ju längre de är bort ju mer trasiga blir de. Det blir som att säga att de mår så dåligt av att inte få flytta hem att vi inte kan flytta hem dem. Om man tar bort problemet att de inte är hemma, att de är separerade ifrån oss så kan man ju istället börja bearbeta konsekvenserna.

Sedan är det en artikel i BT idag som inte ligger på nätet än. Journalisten har frågat både chefen på socialstyrelsen och Bo Edwardsson som var med på uppdrag granskning hur de ser på det hela De sågar det totalt och menar att det borde i så fall gå fortare max en månad.

1 kommentar:

Pierre Eriksson19 mars 2011 kl. 17:35
Marks kommun kan inte ens beställa en riktig utredning trots nytt kunnigt folk och påpekningar från Socialstyrelsen vid två tillfällen. Snart finns det ingen hopp kvar för förbättring.

Det ironiska är att vi har en kommunchef med rötter ifrån Iran, alltså torde tillhört själv en gång utsatt grupp som kvinnaunder en förtryckande regim. Ändå händer det mer saker fortare i stabila diktaturer i nordafrika än i Marks kommun.
SvaraRadera
Svar

Lägg till kommentar

Varför

Vår familj har arbetat både som kontakt, avlastning och akut hem. Senare år valde vi fasta plac. för tonåringar men sist har vi haft två små barn. En s.k. uppväxtplacering ett begrepp som inte finns i lagen. Orsaken att man börjar är många men för oss var det att vi hade tid och plats och vill ta ett samhällsansvar. Som familjehem upptäcker man snart att man inte har några rättigheter vilket i förlängningen innebär att inte heller barnen vi jobbar med har några rättigheter. Många utsätts men familjehem hotas, anmäls och skräms i många fall till tystnad vilket för med sig att många inte vågar strida för de barn som är satta i deras vård. Kontentan blir att problemet inte uppmärksammas och redan utsatta barn far illa. Det är en mänsklig rättighet att få sin sak prövad i domstol. Den möjligheten saknar ett familjehem de är inte part. Alla lagar utgår ifrån att myndigheter alltid gör rätt men så är inte alltid fallet. Det jag stött på har fått mig att försöka ändra lagar och visa på de missförhållanden som förekommer. Jag har varit i riksdagen en gång och 19 av mina förslag ligger redan som lagförslag. Första lagen som en direkt konsekvens av vad som hänt oss kom nu d 1 juli 2010 då Lex Sara även omfattar socialtjänsten. Uppdrag gransknings program handlar om oss d 20 oktober och jag har nu fått ytterligare en inbjudan till riksdagen.

Stängt

Har sett att en del anklagar mig för att ha tagit bort eller strukit inlägg men det är inte sant. Efter att ha fått en anmälan på familjelivs sida valde jag att gardera mig och flytta bloggen i ett forum där jag inte stängs ner på grund av eventuella anmälningar. Först tänkte jag flytta med alla inlägg men det blev för jobbigt.

Hitintills har jag haft en länk dit men nu då beslutet kom att vi får hem dem finns det ingen anledning att ha kvar den så den har jag stängt ner.

Nu blev det inte så att vi fick hem dem. Man verkställde inte beslutet och mamman överklagade. Man skickade en jurist som inte stått i domstol på 5 år, förlorade. skickade en som inte ens var på slutpläderingarna. Vi förlorade igen och då jag gick ut i press med det röstade ordförande emot ytterligare ett överklagande trots att han inför hela Sveriges befolkning stått och lovat att ta det så långt det gick för att pröva vikten av anknytning. Så blev det inte.

Det värsta är att vi inte vare sig var först eller sist. Jag får mellan 1-3 ärendena i veckan. Lika hemska, lika felhanterade....