Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

torsdag 31 mars 2011

För fosterbarn är livet priliminärt

I går hittade jag en artikel i DN http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/for-fosterbarnen-ar-livet-preliminart Vet inte när den var med i tidningen. Den handlar om att livet för ett fosterbarn är preliminärt.
”Omkring varannan tonåring som placeras i fosterfamilj tvingas att flytta därifrån tidigare än vad det var tänkt, och i vart fjärde fall där fosterbarnsvården avbryts sker detta inom tre månader. Det visar en undersökning av Bo Vinnerljung och Marie Sallnäs, forskare i socialt arbete vid Socialstyrelsen och Stockholms universitet”.
Man gjorde en utvärdering runt vårdnadsöverflyttningar
”Men enligt en utvärdering som Socialstyrelsen har låtit göra är det ovanligt att socialnämnden följer denna regel. Under år 2005 var det bara 56 av landets 290 kommuner som i något eller några fall agerade för en vårdnadsöverflyttning”

Ja det har vi ju själva upplevt.
”Varför så få? Jo, vissa kommuner har helt enkelt bristande rutiner, enligt Socialstyrelsens granskning. Andra hävdar att situationen i många fosterhem är alltför instabil och att många fosterbarn har en alldeles för svag anknytning till fosterföräldrarna - trots att de har bott hos dem i över tre år”.
Det tror jag inte på. Isåfall undrar jag varför man låter barnen vara kvar alls om det skulle vara så instabilt och sedan undrar jag hur ett så instabilt hem har blivit godkänt från första början.
”Socialtjänsten kan också ha andra skäl till att vilja undvika en vårdnadsöverflyttning, ett är att samhället förlorar insynen i barnets liv när fosterföräldrarna övertar vårdnaden".
Min kommentar: eftersom socialtjänsten inte hinner göra så mycket hembesök har de inte så mycket insyn från början. Sedan menar jag att antingen är vården bra eller så är den dålig det har inget med deras förlorade insyn att göra. Den spelar bara roll om det är ett hem som missköter sig. Men det borde ha upptäckts på tre år.
"Det finns ett problem till: många fosterföräldrar vågar eller vill inte överta vårdnaden. För det första kan stödet från socialtjänsten försämras eller försvinna, för det andra kan kommunen sänka den ekonomiska ersättningen".
Där behöver reglerna ändras. Det är inte så lätt att ta över vårdanden för ett barn som kanske har en grav problematik runt sig. Man vet inte vad man har framför sig och allt stöd försvinner. Är det sedan så att umgängena har varit turbulenta så skall man efter en vårdnadsöverflyttning även stå för dem själv. Även där bör reglerna ändras så att man kan vårdnadsöverflytta med bibehållet stöd.
"Pengarna spelar en viktig roll inom ungdomsvården. Men det är de företag som driver privata ungdomshem som kan göra hyfsade vinster, inte de vanliga fosterföräldrarna".
Det konstiga är att i grunden står det att man inte får tjäna pengar på det men i många fall kräver förvaltningen att en person är hemma heltid för att få uppdrag.
"Arvodet man får för att öppna sitt hem för ett fosterbarn är cirka 4.500 kronor per månad”.
Som sagt det är inget man blir rik på. Sedan har du inte själv längre kontroll på vem som har rätt till ditt hem, Du styr inte längre över vissa saker. Sedan som en sa det är inte våra egna gulliga ungar som vi själva uppfostrat utan det är barn ofta med en grav problematik och problem inte bara runt barnen utan även med föräldrarna. Man måste vilja mycket för att överhuvudet taget orka.
"Om barnet ska bo kvar i fosterfamiljen i många år är det bäst att vårdnaden flyttas över till fosterföräldrarna, och när detta sker får inte stödet från socialtjänsten minska. Det handlar ju trots allt om pojkar och flickor som från början har fler problem att hantera än andra, och de behöver både hjälp och lugn och ro", säger Gunvor Andersson.
Som sagt bibehållet stöd är önskvärt.


Igår fick jag första "titten" på en uppsats som skrivits av en juridikstuderande. Den tar sin avstamp i vad som hänt ossmen gransknar familjehemmens rättsliga status. Han har verkligen satt fingern på bristerna. Han slår fast att det finns ingen. När man läser den undrar man hur någon överhuvudet taget vill ställa upp som familjehem. Villkoren för familjehemmen måste ändras och förbättras. Kommer att lägga ut den eller länka till den när den är klar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar