Jag har gått och funderat på en sak. Något man stött på i samhället är att materiella saker är viktigare än mänskor och människors liv.
Även socialstyrelsens kritik blir ett bevis för det.
Det enda som man verkar bry sig om är det organisatoriska, det är det som man lägger krutet på att rätta till och det är där den värsta kritiken är riktad. Det är det som på något sätt blir det viktigaste.
Men det är sådant som de skulle gjort från början.
De rättar till saker som de gjort fel, där de inte följt lagen ex inte haft vårdplaner, genomförande planer, inte talat med de placerade ungdomarna, inte har handläggare m.m. men det är ju sådant som de skulle gjort från början. Och varför får de månad efter månad på sig för att ordna till det de skulle gjort från början trots att de verkar vara helt okababla. Hur många chanser skall de få?
Om de gjort det de skulle så skulle inget av detta hänt från första början.
Varför talar man inte om kompensationer till de som drabbats av deras hantering? Nej de skall till och med ha kvar samma personal och nu med en ”bättre” ledning skall de nog gå att lita på. Nu med en annan ledning kommer personalen nog att göra sina jobb, och följa lagen.
Sedan möts de drabbade av ledning, nyanställd eller konsulterad personal som gör exakt samma fel. De hör inte av sig för inte in i akterna, underlåtenhet att ta in material som stödjer annat än deras tes. De vägrar lämna ut offentliga handlingar och nekar andra saker man har rätt till.
Det finns människor som blivit av med både barn, ekonomi, självförtroende hälsa men dem talar man tyst om utan istället så är det personalen som det är synd om för de har ju en så svår arbetsbelastning nu när de skall lära sig och börjar göra rätt. Nu är de på god väg.
Jag har redan nämnt det men gör det igen av de 13 ärenden jag har kontakt med har man inte sett en enda konsekvens ändå säger de att de är på rätt väg. Varför är det bara det organisatoriska som är viktigt? Människorna då? Återigen skall de drabbade vänta medan organisationen ordnas upp på deras bekostnad samtidigt som felen mot dem fortsätter och de förväntas vara förståelsen för det är ju så jobbigt för personalen.
Återigen ser vi att tingen är viktigare än människan.
Det är oftast hårdare straff för ekonomisk brottslighet än för mord.
Om en person missköter sig tillräckligt eller inte har förmågan att hantera sitt liv i samhället så tar samhället över. De får en förmyndare. Likaså om det gäller ett företag. Om det missköts så får det en förvaltare. Men en kommun kan missköta sig å det gravaste men de förlorar inte rätten att handskas med människor som de redan förstört livet för. De får dessutom månad efter månad på sig att rättat till de organisatoriska bristerna. De som inte skulle ha funnits från början för får de bara tillräckligt med tid på sig så kanske de lär sig göra rätt på sikt. Hur många som far illa i hanteringen är inte det viktiga?
Då är den lilla mänskan i samhället inte mycket värd. Man har ingenting att sätta emot utan man utelämnas helt till andra som inte bryr sig eller som gör allt för att dölja sina egna fel.
När skall det viktiga bli det viktigaste? När skall det bli viktigare att rättat till felen mot den enskilde än att rättat till de fel man inte borde ha gjort från början? När blir det viktigare att kompensera den enskilde? Självklart skall man fastställa att det inte händer igen men det skulle ju inte ens hänt ifrån början. Visst rena lagbrott skall inte få förekomma och de skall rättas till men felen som begåtts mot den enskilde som i många fall fått sina liv förstörda då? Vad händer med dem? När skall de börja kompenseras? När skall det bli viktigt? När skall de bli viktigare än personalen som det hela tiden är så synd om?
De har utbildning, vet vad som gäller och de har till och med kvar sina jobb samtidigt som de fortsätter att rassera vissa familjer i en ren häxjakt utan motiv eller orsak eller grund. Hur kan det vara möjligt?
Talade med en familj där förvaltningen nu vill starta ytterligare en utredning bara för att ingen av utredningarna man gjort tidigare hade lett till något. Problemet är bara att det inte skulle ha startats någon från början, ändå har det gjorts tre? Samtidigt har man raserat hela deras liv, ekonomi, deras karriär och om de fortsätter snart deras familj.
En utredning får inte startas utan en anmäla alltså hittar man på en själv, man hittar på en utan att träffa familjen, utan att träffa barnen utan att ha varit där, utan andra skäl än att man inte fick fram något från början, bara för att det man gjorde då men inte skulle gjort inte ledde till något. Jo nu vill de ha en ny utredning, man vill undersöka hur deras barn mår.
Det kallar jag häxjakt. Man letar något som kan användas mot dem i en fortsatt jakt på bevis för att man inte gjorde fel från början precis som med oss. Man påstår att det fanns nog orsak, vi hade nog gjort något som orsakat att de var tvungna att göra som de gjorde om inte annat så efter ett års smutskastning när de trasat sönder mänskor så blir det i sig orsaken, det var det vi trodde, vad var det vi sa. Nu ser ni att det fanns skäl. Sedan att man åstadkommit dem själv är det ingen som talar om.
Nej de är ju på god väg att rätta till, och vi borde vara nöjda över att de fått så mycket kritik. Att de får så mycket tid på sig att rätta till för att säkerställa att det inte händer igen. Vi skall vara nöjda med att de personer är omplacerade får ta andra ärenden än våra trots att man vet vad de kan åstakomma/rasera i människors liv. Vi skall vara nöjda för att det viktigaste är ju förvaltningen, organisationen inte vi som drabbats av deras hantering.
NEJ, det måste bli allvarligare att våldföra sig på människor än på saker. Det skall/böra vara viktigare att rättat till de fel som begåtts mot de drabbade och de rena lagbrotten skall man förvänta sig att de skall rättat till ändå.
Det borde vara böter och åtal direkt för att de inte följt lagen sedan böter, åtal och rejäla kompensationer till de människor de utsatt.
28 oktober 2009 tog socialtjänsten i Mark "våra" barn. Två små fosterbarn som bott hos oss hela sitt liv. Följ min kamp att få hem dem till det de ser som sitt och samtidigt visa på alla missförhållanden som förekommer inom socialtjänsten mot små barn på redan utsatta barns bekostnad.
Bakgrund
Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar