Blöjor och goda män

Det kostar att bli förälder. Enligt Konsumentverket går bara själva basutrustningen för barnets första år på runt 15  000 kronor. Då handlar det bland annat om säng, vagn, badbalja, skötbord, nappflaska och nappar. Men kostnaderna slutar inte där. Saker som mat, blöjor, kläder och leksaker tillkommer.
http://www.svd.se/sa-klarar-du-ekonomin-som-nybliven-foralder/om/naringsliv

Innan du handlar, tänk på att alla produkter kanske inte behöver vara nya.
–  Man får mycket av andra, och sedan kan man passa på och önska sig, tipsar Ingela Gabrielsson.

Tänk på det här

• Glöm inte barnförsäkring.
• Gör en budget. Du får föräldrapenning från Försäkringskassan. Den utgör cirka 80 procent av din lön.
• Håll koll på vad saker kostar. Basutrustning för barnets första år kostar cirka 15  000 kronor. Tillsammans med blöjor och mat blir den totala årskostnaden cirka 30 000 kronor.
• Låna gärna utrustning av släktingar, vänner och bekanta.
• Du får barnbidrag för varje barn. Du kan även vara berättigad till bostadsbidrag om du har låg inkomst.
Källa: Hallå Konsument
 
Gör gärna en lista på saker du tror kommer behövas. Passa sedan på att höra med vänner och bekanta. Kanske du kan få överta eller låna någon annans gamla – men välbehållna – babysaker?
Det går också att få tag i en hel del fina och praktiska saker på andrahandsmarknaden. Men ta en närmare titt på vissa saker innan du fyndar, säger Frida Eriksson som är vägledare på upplysningssajten Hallå Konsument.
 
–  Kolla så att produktens säkerhet inte har försämrats med åren.
Det ska till exempel finnas ordentlig bromsspärr på barnvagnen. Tänk också på att en bilbarnsstol av säkerhetsskäl aldrig bör vara för gammal. Ibland kan det vara bättre att köpa nytt på en gång.

 Något som man inte heller ska spara in på är barnförsäkringen. Teckna en så tidigt som möjligt, men glöm inte att jämföra innehåll och priser.

 

Smarta spartips

• Vänta med att handla tills du vet vad du behöver.
• Köp begagnat i stället för nytt.
• Gör egen babymat.
• Prisjämför olika blöjmärken.
• Kan du sy? Försök göra enkla babykläder.
• Byt saker med andra föräldrar – låt barn ärva efter varandra.
• Inte råd med barnvagn? Det finns flera aktörer som hyr ut.
• Tidig potträning kan spara in på blöjor. Enligt nya riktlinjer ska föräldrar nämligen uppmuntras att börja med potträning – gärna innan barnet lärt sig gå.

Det finns mer smått och gott i artikeln på länken

Sedan i spåren av den ökade siffran av ensamkommande flyktingbarn så behövs goda män. Tidigare var det så att många tog på sig mer än de skulle för att på så sätt få upp arvodet men det han man nu satt stopp för. Man har infört en bestämd taxa samt riktlinjer för vad en god man skall gör. Därmed även vad de inte skall göra om det inte är med på listan. Men det får andra konsekvenser.
 http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=6238531

De nya arvodesreglerna som Överförmyndare i samverkan har infört i fem av Sjuhäradskommuner innebär att milersättningen slopas. Nu menar flera att man inte längre kommer besöka barnet lika ofta.  

I vägledningen för gode män till ensamkommande barn står det bland annat att den gode mannen ska ha ett nära sammarbete med barnet. En källa till P4 Sjuhärad menar att det nu är omöjligt eftersom milersättningen slopas för skolmöten, socialsekreteraren, polisen, advokaten, banken och framförallt för besök på barnets boende.
Ingen som kontrollerar missförhållanden
Flera uttrycker en oro i den slopade milersättningen som man tror kommer leda till att färre gode män träffar barnen regelbundet. Vilket innebär att insynen i HVB-hemmen och familjehemmen kommer bli sämre. Missförhållanden som kanske aldrig kommer att upptäckas och rapporteras.  

Ännu ett gott exempel

Ett till familjehem som får berätta om det possitiva
http://mobil.dn.se/insidan/det-fantastiska-i-allt-det-har-ar-barnen/

Thomas och Sussi Ardenfors har varit familjehem för ett trettiotal barn och unga. Nu har ”extrapappa” Thomas skrivit en bok om hur det är att ta ha hand om andras barn.

Det är fullmäktigemöte i Sollentuna. Thomas Ardenfors, en av kommunens mest inflytelserika politiker, ska snart svara på en fråga från en representant för ett motståndarparti.
Plötsligt vibrerar mobiltelefonen i hans ficka. Han läser det nyinkomna meddelandet, plockar ihop papperen på bordet framför sig och säger att han måste lämna mötet.

Annons:

Meddelandet är från socialförvaltningen som snabbt behöver ordna fram ett tillfälligt hem åt ett barn. Thomas och hustrun Sussi har under tjugo år öppnat sin dörr för pojkar och flickor under längre och kortare tid.

Bristen på familjehem, jourhem och kontaktfamiljer är i dag stor. Kommunernas socialsekreterare får ofta arbeta länge innan de hittar någon eller några personer som vill ställa upp.

Thomas Ardenfors har utifrån sin och hustrun Sussis erfarenheter skrivit boken ”En extra plats i hjärtat – att ta hand om någon annans barn” (Libris förlag). Med sin berättelse vill Thomas uppmuntra fler familjer att öppna sina hem för andra.
Onsdagen den 26 januari 1994 var det så äntligen dags att träffa det första i den långa rad av barn som skulle komma att bo hos Thomas och Sussi. Han hade då just fyllt 27 år.

I sin bok skriver Thomas om mötet med Lovisa:
”Det var först när jag såg flickan, med stora skor och allt, som verkligheten landade på riktigt hos mig. Landade förresten, den slog snarare ned som en blixt, och suget i magen tilltog. För på förstukvisten den där kalla januarikvällen stod en socialsekreterare, en mamma och Lovisa, som hunnit fylla fjorton och inte hade det minsta behov av att säga hej till oss.”
I dag är Lovisa vuxen, hon är gift, bor i ett grannland och har två egna barn. Så ofta hon hinner får Thomas och Sussi besök.

”Det fantastiska i allt det här är barnen. Det är en förmån att få lära känna dem och deras föräldrar som lämnat över sina älskade barn till oss”, skriver Thomas i boken.

Han och Sussi har hittills tagit emot ett trettiotal barn. Tre av dem kom som spädbarn till familjen och blev kvar. Nu är de 13, 14 och 17 år gamla. En tioårig pojke kommer hem till familjen varannan helg. Hans mamma är ensamstående, har ett tufft arbete och behöver lite avlastning. I familjen Ardenfors finns också en biologisk son.
– När vi får frågan från socialförvaltningen om vi kan ta emot ännu en placering samlas hela familjen för ett samtal. Jag är stolt över att mina barn delar vår livspassion och finns där som ett stöd, säger Thomas.

Har det inte gått snett ibland?
– Jo, med en flicka fick vi aldrig någon fungerande kontakt, fast hon var hos oss i nio månader. Men jag drömmer om att hon en dag ska knacka på dörren och berättar att hon mår bra i dag.
Thomas säger att det ofta är tufft att fungera som familjehem. Barnen och ungdomarna som kommer har många gånger inte haft det lätt i livet.
– Efter att en jobbig placering tagit slut har Sussi och jag ibland sagt att ”nu gör vi slut med socialen”. Men lika snart inser vi att det här nog är vår livsuppgift.

När Thomas står i köksfönstret och tittar ut i väntan på att ett nytt barn ska komma känner han en spänd förväntan. Bildörren öppnas och socialsekreteraren stiger ut med ett barn. 

– Då händer något i mitt hjärta. 

Tillhör till 150 %

Och en till

Sexåriga Marisol är född i Sverige och har precis börjat skolan.
Men nu ska hon utvisas till Libanon, ett land hon aldrig har varit i.
– Hon tillhör Sverige till 150 procent. Det är sjukt det som händer, säger hennes pappa Fadi Jabbour.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/article21325836.ab

förra fredagen kom Migrationsverkets beslut om att överföra hennes ärende till polisen.Anledningen är att Migrationsverket bedömer att tvång är nödvändigt för att utvisningen av Marisol, tillsammans med hennes föräldrar, ska kunna verkställas.
Marisols pappa Fadi är bedrövad och förtvivlad.
– Jag har inte sagt någonting till min dotter, för förra året när vi fick utvisningsbeskedet fick hon mardrömmar. Det var katastrof, hon skrek att hon inte ville åka till Libanon: ”De bangar folk där”, sa hon.

Tillsammans med Marisols mamma Katia Daoud kom Fadi till Sverige för nio år sedan. De har även dottern Maribel som är sex månader gammal.
Nu driver Fadi Jabbour två frisersalonger, en i Kumla och en i Lindesberg.
– Jag är momsbetalare och skattebetalare och har inte fått en anmärkning under nio år. Vi sköter oss och har inte en enda krona bidrag från staten. Vi får inte ens barnbidrag, säger han.

Familjens advokat Tryggve Emstedt är starkt kritisk till Migrationsverkets agerande:
– Att man kan påstå att ett barn som är fött i Sverige och har bott här i sex år inte har tillräcklig anknytning till landet - det är ett oerhört cyniskt resonemang.
I väntan på att Migrationsverket ska fatta det avgörande beslutet även om halvårsgamla lillasystern Maribel, är beslutet om utvisningen av Marisol satt på vänt.
–  Vi kan inte genomföra en utvisning medan yngsta dotterns ärende är i gång, utan nu får vi invänta och se hur domstolen beslutar i hennes ärende, säger Guna Grauselds, presskommunikatör på Migrationsverket till NA.se.
 

Hur kan man ens fundera på att utvisa bara ett barn? Det är bara 6 åringen som skall utvisas. Det är klart att man räknar med att föräldrarna åker med.  men hur man en svensk myndighet ens fundera i de banorna?

Sara fick pengar att muta gränsvakterna med

Expressens reportage fortsätter.
Det var Sara som utvisades med sin familj på sin egen födelsedag. På grund av att man inte hittade pappans pass så fick inte pappan följa med. Han fick stanna här. Man utvisade alltså inte familjen tillsammans trots att det oftast är mannen som står för försörjningen där. Kvinnor har svårt att få jobbutanför hemmet.
http://www.expressen.se/nyheter/resan-fran-trygghet-till-landet-de-flytt-fran/

 PALESTINA. Den 14-åriga Sara Dawoud fick agera tolk åt transportpersonalen. Flickan hävdar att hon sedan tvingades lämna över en muta till gränsvakterna för att hennes svenskfödda lillebror skulle släppas in i Palestina.
– De sa ”säg till dem att ni kan få pengar så att Ahmad kan komma in”, säger Sara Dawoud, i dag 16.

– Man gick på mammas historia och ansåg inte att hon var trovärdig. Man lyssnade inte på barnen. När man lyssnade på barnen fick man veta att det finns risk för tvångsrekrytering till talibanerna. Flickorna beskrev förföljelse utifrån kön, säger hon.
En majoritet av utredningarna har dessutom inte varit längre än 20 minuter - och handläggarna har ofta saknad en särskild barnkompetens, enligt rapporten.
– Vi vet att barn inte berättar om ett trauma om de inte känner sig trygga. Hur ska man kunna få fram eventuella asylskäl om man inte ger barnet tid att prata? frågar psykologen Josefin Michanek.
Det måste bli mer fokus på barnens perspektiv, betonar generalsekreterare Elisabeth Dahlin.
– När barn tilltalas – jag säger tilltalas medvetet – i asylprocessen, så frågar man ”hur har du det nu och vad har hänt tidigare?” Man ställer sällan frågan ”vad riskerar att hända om du återvänder?” Det är ju faktiskt framtida risker som ligger till grund för asylbedömningen för vuxna. Alltså borde det vara exakt samma för barn, säger hon.

Sedan oktober 2013 har barnen och deras mamma bott i en släktings hus nära den israeliska gränsen. De har börjat skolan, men har svårt att hänga med eftersom de ligger långt efter med arabiskan. Läraren säger att de får ”skylla sig själva” när de inte förstår. Det har gjort att båda systrarna släppt drömmen de hade i Sverige om att kunna bli läkare. Och lillebror Ahmad har på grund av sin ännu oklara status haft problem att få full sjukvård i Palestina.
– Vi måste betala fullt pris för alla mediciner och sjukvård, säger mamma Abir Dawoud.

Under det här reportaget får även hennes far Ibrahim ett slutligt besked att han måste utvisas. Han orkar inte kämpa emot och återvänder efter åtta år i Sverige.
Sara Dawoud tar beskedet hårt och gråter. Det är som att allt hopp om Sverige rycks undan än mer.

Rädda Barnens generalsekreterare Elisabeth Dahlin är chockad över uppgifterna om att barn måste tolka och lämna över mutor.
– Jag är mållös, säger Elisabeth Dahlin.
Hon blir upprörd över att de svenska myndigheterna hade problem med de intyg som krävdes för barnet Ahmad som föddes i Sverige. Man borde ha haft bättre koll på vilka resehandlingar och intyg som krävs för palestinier vid den aktuella gränsen, som hon själv passerat vid ett flertal tillfällen.

– Att använda barn som tolkar och dessutom be att barn ska, om det nu stämmer, lämna över mutor, det finns ju inte. Det förvånar mig väldigt. Mutor – bestickning – är i strid med svensk lagstiftning, säger Elisabeth Dahlin.
Hon frågar sig vad som hade hänt om pojken inte hade släppts igenom.
– Hade lillebrodern blivit lämnad vid gränsen? Borde man inte ha tagit reda på det här innan?

Polisen förnekar att det var så, det är emot svensk lag. Ändå står det i deras egna papper. Men det var bara något de hört påstås det.

Hur kan det få gå till så? Hur kan det vara OK att splittra en familj på det viset. Och varför går man bara på vad man anser om en persons berättelse i en familj. Om de var två vuxna och fyra barn hur kan mammans berättelse väga tyngst?

Sedan följer 12 berättelser av barn som utvisats http://www.expressen.se/nyheter/barnen-som-inte-fick-stanna--har-ar-deras-berattelser/
Om en del av dem är syskon men deras upplevelser behöver inte vara likadana. OK De har inte dödats, de riskerade inte livet genom utvisningen men de har inget liv där de hamnat. 
Återigen brist på barnperspektiv. Barnen och vad som är bäst för dem finns bara som ett fint ord på pappret. 
Handläggningstiderna måste bli kortare. Det är inte mänskligt att låta någon bo här så många år för att sedan slänga ut dem. 

Brist på barnperspektiv. Barnen och vad som är bäst för dem finns bara som ett fint ord på pappret.

 

 

 

 

Första artikeln

Då kom första delen i expressens serie om flyktingbarn. Inslaget som jag blinkade för igår.
Varför gråter Laura. När migrationsverket fick veta att det var på gång kom plötsligt beslutet. De får stanna.
http://www.expressen.se/nyheter/cancersjuka-laura-15-skulle-utvisas--i-gar-kom-nya-beskedet/

ESKILSTUNA. Laura Yeghiyan, 15, är ett av tusentals barn som i åratal levt med ångesten och ovissheten i det svenska asyllotteriet.
När klasskamraterna firade sommarlov satt hon på sitt rum och när de hälsade på grät hon – de påminde henne om den väntande utvisningen.
Men i går – bara timmar efter att Expressen berättat att det här reportaget skulle publiceras – kom beskedet via fax: Hon och familjen fick permanent uppehållstillstånd.
– Jag ser fram emot att gå i skolan igen, sa en lycklig Laura strax därefter.

Vi sitter med familjen under det timslånga mötet på Migrationsverkets kontor i Flen. Handläggaren, en man i 30-årsåldern, läser upp byråkratiska formuleringar om att inte bevilja uppehållstillstånd. En tolk översätter via telefon.
Laura petar nervöst på sina naglar.

Ettåringen leker med leksaksbilar i ett trångt utrymme bakom Laura och pappa. Lyudmila stannade i skolan i stället för att följa med. På väggen hänger teckningar som ritats av barn.
Ett av besluten handlar om Lauras lillebror Arman, som föddes 25 mars 2014. På hans första födelsedag kom Migrationsverkets avslag på hans separata ansökan om uppehållstillstånd – med förbud för honom att återvända till Sverige under två år.
– Några individuella skäl har inte åberopats i Armans fall, säger handläggaren om pojken.
Familjen har tre veckor på sig att överklaga beslutet, samtidigt som Migrationsverket arbetar för att genomföra utvisningen.
– Jag överklagar, säger pappan.

Laura sitter tyst under hela mötet och fortsätter att pilla på naglarna. Hon är ledsen, utmattad, stirrar tomt framför sig. Ingen fråga ställs till henne om hur hon mår och känner för att utvisas, trots att barn har speciella rättigheter och trots att barn kan ha egna asylskäl. I tio år har Rädda Barnen kunnat visa på återkommande allvarliga brister i handläggningen av barns asylansökningar. Barn får sällan komma till tals och får heller inte sina asylskäl individuellt bedömda under asylprocessen.
  

Följ länken för att läsa hela artikeln.
Det jag funderar på är hur ett beslut kan ändra sig så fort. På vilka grunder är det taget om det kan ändra sig "bara" för att press bestämmer sig för att belysa. Sedan finns det otaliga ärenden där press lyfter men de utvisas ändå. Jag får inte ihop det.

 

 Expressen 27 juni 2015: Unik statistik visar att det kan vara avgörande var i landet som asylsökningen prövas.

Fakta: Lagen om särskilt ömmande omständigheter

Utlänningslagens 5 kap. 6 § ändrades 1 juli förra året till särskilt ömmande omständigheter, med syftet att lyfta ytterligare fram barnrättsperspektivet. Lagändringen innebär att det inte ska ställas lika höga krav för att barn ska kunna beviljas uppehållstillstånd. I propositionen som föregick lagändringen (s.20 Prop. 2013/14:216) nämns exempel på omständigheter som bör kunna komma att beaktas som särskilt ömmande omständigheter: Om ett barn har ett medicinskt tillstånd som kräver avancerad vård och det är oklart att sådan vård går att få i hemlandet. Det kan även vara om ett barn under viss tid har dokumenterats med en svårartad sjukdom och det är konstaterat att ett uppbrott på ett avgörande sätt skulle få märkbara konsekvenser för barnets sjukdomstillstånd.

 

Frustration som går för långt

I Stockholm är det någon, gissar man , frustrerad som tänder eld på socialkontor. Egentligen är jag lite förvånad över att det inte händer oftare.
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/stockholm/socialtjanstkontor-i-tullinge-stangt-efter-brand

I Tullinge har socialtjänsten tvingats flytta ut ur sina lokaler på grund av en brand vid fastigheten. Även Tullinge fritidsgård, Öppna förskolan och Folktandvården i samma hus är drabbade och håller stängt tills vidare.

– Eftersom det har hänt flera gånger så får vi utgå ifrån att det kan hända igen, säger Göran Törnblom, verksamhetschef på socialförvaltningen i Botkyrka.

Det är inte första gången socialtjänsten i Botkyrka blir utsatt. I juli brann det vid samma lokaler i Tullinge och det hölls också en demonstration riktad mot socialtjänsten utanför kommunhuset. Natten mot onsdagen brann det även i Hallunda centrum.

– Det finns skäl att tro att det här hänger ihop med tidigare händelser. Men vi spekulerar inte utan inväntar den polisiära förundersökningen, säger kommunens säkerhetschef Marcus Qvennerstedt i ett pressmeddelande.

Den senaste tiden har det kommit upp flera anonyma lappar vid socialtjänstkontoret i Tullinge där personal uppmanas att ”sluta omhänderta barn på ett felaktigt sätt”. Göran Törnblom uppskattar att man har funnit fyra till fem liknande lappar.

Förra veckan utsattes poliskontoret i Storvreten i Tumba för flera attentat. Även då sattes bildäck i brand och en handgranat exploderade vid en av polisens piketbussar. Botkyrka kommun meddelar emellertid att polisen uppgett att man inte ser något samband mellan förra veckans händelser och bränderna riktade mot socialtjänsten.
 

Och i  Ulricehamn växer pedofilhärvan Den omfattar nu 67 barn
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=6242771

Fallet där en 46-årig man från Ulricehamn misstänks för en rad grova sexbrott mot barn växer. På två veckor har antalet offer stigit från 50 till 67 målsägande.
Kammaråklagare Hedvig Lundblad menar att mycket talar för att utredningen kommer att växa ytterligare.
– Det finns det som talar för att det kommer att växa ytterligare. Nu har vi 67 målsägande, vad jag vet om i dagsläget, säger hon.
46-åringen är häktad misstänkt för grovt barnpornografibrott, grovt utnyttjande av barn för sexuell posering och försök till detta. Dessutom är han häktad misstänkt för grovt sexuellt övergrepp mot barn och sexuellt ofredande.
Det handlar alltså om brott som begåtts via internet och där många av barnen varit i 13, 14 och 15-årsåldern.
enligt kammaråklagare Hedvig Lundblad är det inte är ovanligt att denna typ av mål hela tiden växer. Därför förlängs nu åtalstiden ytterligare.
– Det är ganska vanligt i den här typen av ärenden att man hittar fler och målsägande eller misstänkta målsägande, säger hon.
 

Och i Göteborg har det dykt upp 206 ensamkommande flyktingbarn. På en vecka.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6243324

De kom med jämn ström under dygnet, de vällde in, berättar Bernt Runeberg som är socialnämndens ordförande i Mölndal.

 

– Man kan ju fundera över om det inte är något större fordon som har transporterat så många på en gång. Det kan inte vara någonting annat helt enkelt. Vi har fjorton platser men vi har gjort dubbelbeläggning. Vi ska även lägga in barn i den stora konferenssalen och vi kommer att öppna en hel förskola här i morgon, säger Bernt Runeberg.
– Det går inte att låta människor ligga på gator och torg vind för våg. Inte när det är unga människor och barn. Vi ska lösa det, så är det bara. Men det krävs resurser, avslutar Bernt Runeberg.

De ensamkommande barnen har inte hunnit registreras. Då det är klart ska de slussas vidare till andra kommuner för boende.
Hittills har det kommit 8 900 asylsökande barn till Sverige i år. Siffran på anländande barn har nästan fyrdubblats på de sista dryga fem åren.
Migrationsverkets Linus Lindqvist poängterar att barnen som kom till Mölndal i veckan är unga.

– En stor grupp av dem var barn mellan 13 och 15 år. Medelåldern för ensamkommande flyktinbarn är ofta mellan 16 och 17 år, säger Linus Lindqvist.

Hjälp två nå sexton

En underbar artikel om en kommun där de gick ihop och fick bort tiggarna ifrån gatan. Vart tog de vägen då? jo de fick göra enklare sysslor ¨åt folk för en billig peng. De tjänar med än genom att tigga och de tar inga jobb för det är sådant som folk kanske inte skulle leja någon för i vanliga fall.
http://www.aftonbladet.se/svenskahjaltar/article21322809.ab

För ungefär ett år sedan kom de första tiggarna till lilla pittoreska Mariefred. De satte sig framför stans livsmedelsaffärer. Anna Löfving, chefredaktör och ägare till Mariefreds Tidning, reagerade direkt.

– Det blev en otrolig kontrast till idyllen här. Det är hemskt om barnen ska växa upp med att se människor så förnedrade, säger hon.

Allt började med en loppmarknad för att samla in pengar till EU-migranterna. Den gav 20 000 kronor. Anna Löfving och ortens pingstpastor åkte till byn Crovu utanför Bukarest, som tiggarna kommer ifrån, för att lämna pengarna.

– Självklart har jag förstått att ingen åker och tigger för att det är bekvämt. Men nu insåg jag på allvar hur fruktansvärt fattigt romerna i Rumänien har det.

Tillsammans med före detta politikern Lotta Grönblad och pensionären Solveig Lundqvist startade Anna det som nu kallas "I Mariefred har tiggarna rest sig upp" eller Mariefredsmodellen.

Via en Facebookgrupp kan mariefredsborna anlita romerna för enkla jobb inom städning, målning, snickeri och trädgårdsarbete. Det senaste är att de plockar lingon och blåbär som säljs på torget. De får minst 75 kronor i timmen.
– Visst, vi hjälper bara de fem-sex som finns här. Men de i sin tur skickar pengar till runt tio personer var, så många fler i Crovu får det bättre. Det är ett pytteantal, men någonstans måste vi börja.

– Nu hoppas jag att andra städer vill ta efter. Det går att dela upp verksamheten i små områden, så blir det enklare.
När vi är ute och går en sväng kommer vi till ett långt rött staket som romerna varit med och målat. Anna Löfving stannar och småpratar med ägaren, som är mycket nöjd. Men det finns också kritiker, som tycker att romerna "tar" jobb från städfirmor och hantverkare.

– Jag har inte dåligt samvete, säger Anna Löfving. Jag känner många arbetslösa och vet att det är hemskt. Men om jag måste välja mellan att hjälpa två grupper, så hjälper jag dem som har det sämst.

Två av de romer som har jobb är Elena och Nicolai Tudor. I dag arbetar de med städning och målning. Hemma i Crovu har de fem egna barn, och tar också hand om en systers sju barn. Och båda sina mammor. De bor i ett enda rum.
Genom gester, lite engelska och ett par svenska ord förklarar de att de är jätteglada att kunna jobba.
– Vi vill inte tigga mer, vi vill jobba mycket. Och skicka pengar hem. Vi är väldigt glada nu.
 

Om man hjälper två så hjälper man i detta fallet 16 personer inklusive dem själva.

Varför gråter Laura

Expressen börjar nu en reportageserie om flyktingbarn som utvisas.
http://www.expressen.se/om-expressen/ny-reportageserie-om-asylbarnen/

De är tusentals. Barnen som varje år utvisas från Sverige. Hundratals av dem under tvång.
Under flera månader har Expressen följt leukemisjuka Laura Yeghiyan, 15, inför utvisningen efter drygt fem år i Sverige.
Vi har också träffat Sara Dawoud i Palestina. Hon hämtades i en gryningsräd när hon pluggade till SO-provet.

När hon som 14-åring utvisades med sina småsyskon ska hon ha fått agera tolk åt personerna som utvisade familjen. På resan uppstod problem om hennes svenskfödde lillebrors dokument. Sara ska då ha fått pengar för att betala gränsvakten så att brodern skulle släppas över gränsen.

Sedan har vi rösterna från barnen som ingen hörde. Den åttaåriga flickan som dagarna före julafton drogades med medicin för att lugna sig när polisen hämtade familjen på behandlingshemmet för utvisning.
Och de andra, de som rycktes upp på lektionerna av polisen inför sina klasskamrater – och skickades i väg.

Till länder och kulturer som efter många år i Sverige blivit främmande för dem.
Det här är barnens egna berättelser.
 

Bra att någon äntligen lyfter deras berättelser. Barn som behandlas som saker utan värde.

Barn som behandlas fel

En som tycker till runt "Juni" http://emiliepilthammar.blogspot.se/2015/08/3-ar-och-overgiven-av-rattssystemet.html

Många är det som påstår att det biologiska bandet alltid är det starkaste. Många påstår att ingen kan vara mamma som en "riktig" mamma. Jag hoppas verkligen att alla de som anser så vara fallet, funderar på hur det fungerar för adopterade barn. Blir deras föräldrar aldrig riktiga? Kan de aldrig få "riktig" kärlek? Jag anser att det inte stämmer. För mig är ett biologiskt band bara en DNA-sträng, inget annat. En mamma är den som älskar barnet villkorslöst. 

Sverige skryter ständigt om att vi ser till barnets bästa. Helt ärligt, jag skäms. Jag skäms för att en myndighet kan ta sommarledigt när ett treårigt barn väntar på deras beslut. Om nu Sverige alltid ser till barnets bästa ska sociallagen skrivas om, familjehem ska inte kunna byta kommun när de förbrukat sitt förtroende i den ene, socialen ska arbeta utifrån barnet och familjehemmet liksom de biologiska föräldrarna ska få använda sig av en second opinion. En biologisk mamma ska inte kunna komma och ta sitt barn när det inte anses vara barnets bästa men vad händer?
Ingenting.
Tre månader har Juni varit försvunnen men alla är bakbundna.

Den biologiska mammans tolk måste veta var de befinner sig. "Advokaten" måste veta var hon finns sig och frågan man kan ställa sig är då varför de är så svåra att hitta. Det finns en journalist som varit i kontakt med henne. Varför pejlas inte mobiler och kontokort, varför avlyssnas inte släktens telefoner och varför spanas det inte dygnet runt? Resursbrist är garanterat en del men sedan kommer lagen. Polisen får inte pejla den biologiska mamman för hon är inte efterlyst så med andra ord är de skyddade. Pinsamt.
Detta är ett treårigt barn!

En kvinna som råkar ha samma DNA som detta barn ser barnet som en ägodel och tar henne. Det finns ingen tanke på barnets bästa och socialen samt rättssystemet borde ställa en enda fråga om systemet skulle fungera och den frågan skulle gå till barnet:
Vilka är dina föräldrar?
Juni hade garanterat svarat att hennes familj var i Hörby.
Hennes familj sedan hon var fyra månader gammal.

Jag hoppas verkligen att Högsta Domstolen förlänger LVUet och ser till att denna lilla tös får lugn i det som är hennes familj. Varenda dag av väntan är en katastrof för detta barn!

Detta är en rättsskandal utan dess like.

Kan bara hålla med. Särskilt utifrån inlägget innan.
Sedan var det killen som inte kom in i skolan han sökte. Han hade ADHD. Mamman skickade då ett fejk mail och frågade om plats å¨t sin fiktiva dotter i samma ålder. då fanns det plötsligt plats.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=103&artikel=6241208
Det är skolplikt i Sverige och en skola vägrar ta emot. Kan de/får de det? Rektorn skyller ifrån sig. Hon visste inte att grabben hade diagnos, var för snabb att ge flickan en plats. Det var ju fullt....
Är det någon som tror henne?

Hjärnan och föräldraskap

Föräldraskap förändrar hjärnan har man forskat fram. Det spelar ingen roll om man är man eller kvinna. Det som det beror på är om man är den som tar hand om barnet. Det är alltså inte själva att föda barnet som utvecklar amygdala som det heter utan själva omhändertagandet av barnet.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=6241217

Hos kvinnor som väntar barn sker vissa förändringar i hjärnan som gör dem extra beredda att reagera på barnets behov. Men på senare tid har forskning visat att även hjärnorna hos pappor, och hos adoptivföräldrar, kan anpassa sig på ett liknande sätt.

Den israeliska professorn i psykologi- och neurovetenskap, Ruth Feldman, forskar om ämnet och deltog på en konferens om neurovetenskap och föräldraskap i Stockholm nyligen. Hon menar att hjärnan finner vägar att anpassa sig till föräldraskapet även utan en graviditet.
– Det finns ett naturligt sätt för föräldrahjärnan att utvecklas när du är mamma. Det är hela processen med graviditet och alla hormoner som frisätts vid förlossningen. Men det finns alternativa vägar hos pappor och adoptivföräldrar som kompenserar för det genom aktivt omhändertagande av barnet.

– när produktionen av många hormoner sätts igång i kroppen – blir en av effekterna att mammorna utvecklar en större känslighet och uppmärksamhet för det lilla barnets behov och signaler.

Exempelvis ändras den del av hjärnan som hanterar känsloreaktioner, och som kallas för amygdala, så att den blir mer känslig.
Men Ruth Feldman har också i sin forskning visat att det finns andra vägar för hjärnan att förändras även om man inte burit och fött barnet.
I en artikel från förra året i den amerikanska vetenskapsakademiens tidskrift
undersökte hon vad som hände i hjärnan hos homosexuella par med två pappor som skaffade barn.

Då kom hon fram till att amygdala i deras hjärnor också blir mer känsliga, men att det i stället skedde genom förändringar i andra strukturer i hjärnan.
Det som sätter igång den här processen verkar vara själva omhändertagandet av barnet, och att man ägnar mycket tid åt den nya familjemedlemmen.
– Vi tror att om varje pappa som tar på sig en primär omhändertagande roll och tar ansvar för det oberoende av mamman, får de här förändringarna i hjärnan.
 

Att ta hand om ett barn är det som lägger grunden för vem barnet knyter an till. Barnet knyter an till den som tar hand om det. Lägg det till det vi vet om anknytning och om barn som inte får en trygg anknytning.  Då kan det bara bli en slutsats. Barnet måste få bo hos dem de ser som sina, hos dem de har sin anknytning till och det hänger inte ihop med vem som fött fram med utan med vem som tar hand om det.

Dåligt omdöme

Fick en länk till ännu en kontroversiell tidning men det gör inte artikeln mindre sann eller mindre hemskt.
http://nyheteridag.se/sa-skamtar-blivande-socialhandlaggare-ett-felsteg-och-vi-tar-dina-barn/

UPPSALA Nu kan Nyheter Idag avslöja hur socionomer vid Uppsala universitet skämtar om att med lagens hjälp ta dina barn. “Vi socionomer har vår flummighet. Och vi har också palestinasjal, näbbskor och rödvin och röstar på vänstern såklart. Ett felsteg och vi tar dina barn. För socionomer är empatiska. Hurra!”, står att läsa i ett dokument Nyheter Idag tagit del av.
Vid Uppsala universitet utbildas socionomer som efter avslutad utbildning exempelvis kommer att arbeta som handläggare hos sociala myndigheter. I ett dokument, som ska föreställa snapsvisor, skämtar en studentförening för socionomer om psykiskt sjuka människor och om hur de kan ta dina barn.

“Klienten, vad döljer du för mig i dina mörka sinnen. En svag psykos eller neuros, men ändå, klienten, det finns ett hopp för dig. Jag ber dig, låt mig förklara, hur det ska vara, hur det bör vara enligt SoL”, står att läsa i dokumentet.
I slutet refereras till Socialtjänstlagen, SoL, som ger en handläggare stora befogenheter att åtminstone tillfälligt tvångsomhänderta individer på grund av sociala omständigheter. Men skämten slutar inte där, i nästa vers i socionomernas snapsvisa, står att läsa om hur de kan ta dina barn.
“Vi socionomer har vår flummighet. Och vi har också palestinasjal, näbbskor och rödvin och röstar på vänstern såklart. Ett felsteg och vi tar dina barn. För socionomer är empatiska. Hurra!”, fortsätter snapsvisan.

Skämtar om psykiskt sjuka och om att spärra in små knattar
Det är i flera snapsvisor som det skämtas om att tvångsomhänderta andra förtvivlade föräldras barn. Till tonerna av “Klappa händerna när du är riktigt glad” sjunger socionomerna om att tvångsomhänderta barn enligt LVU, Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga.
“Sätt ett LVU när du är riktigt glad. Vi ska spärra in små knattar, för de inte bättre fattar”, lyder några av textraderna.
Vidare skämtar socionomstudenterna i Uppsala om folk som mår dåligt, har psykiska problem och som kan bli föremål för psykisk tvångsvård. De refererar till LPT, Lag om Psykiatrisk Tvångsvård.
“LPT är också himla bra att ha, vi kan skona alla andra, från de galna som här vandra”.

Lag om vård av missbrukare är “himla kul”
En annan lag som de blivande socialhandläggarna kan använda för att exempelvis ta dina familjemedlemmar ifrån dig, förkortas LVM. Det betyder “Lag om vård av missbrukare i vissa fall” och är en tvångslag som kompletterar Socialtjänstlagen. För många familjer, där anhöriga blivit tvångsomhändertagna, kan sociala myndigheters insatser upplevas djupt integritetskränkande. Trots detta skämtar de blivande socialhandläggarna om deras maktutövning.
“LVM är också himla kul, vi kan ta dem när de knarkar och åt helvete det barkar”, lyder en av textraderna.
Men skämten om folk som mår dåligt och är i behov av stöd från samhällets sida slutar långt ifrån där. Följande rader är riktigt skrämmande för den person som värnar personlig integritet.

“Bryt en sekretess när du har lite trist”
I samma visa, där tidigare textrader skämtat om psykisk tvångsvård och om tvångslagar för att omhänderta missbrukare, skämtas även om att bryta sekretess. Den information socialhandläggare har om människor är extremt känslig och oerhört integritetskränkande om informationen kommer i fel händer. Det hindrar dock inte studenterna om att även “skoja” om att bryta sekretessen.
“Bryt en sekretess när du har lite trist. Vilka historier du förtälja och till tidningarna sälja”, lyder några av textraderna.
Skämten fortsätter sedan att handla om Lag om verkställighet av sluten ungdomsvård, om folks åsikter, om att neka utsatta människor bidrag på rent jävelskap och om den egna makten över människor i samhället. De avslutande raderna i samma “skämtsamma” snapsvisa lämnar inget åt fantasin.
“Vi har lärt oss varför lagarna finns till. För att ge oss all den makt och från klienter få förakt. Ja vi har lärt oss varför lagarna finns till”.
På länken kan du ta del av hela dokumentet med de blivande socionomstudenternas visor
 

Ja dåligt omdöme är väl det minsta man kan kalla det. Frågan är vilken syn på blivande klienter man skaffar sig och sprider.

Lösenord

I Göteborg har en misstänkt pedofil gjort närmande mot två barn. Polisen varnar nu och råder föräldrar att hå¨lla sina barn under bättre uppsikt. Ett bra tips är att använda ett lösenord.
http://www.expressen.se/gt/polisens-rad-sa-kan-du-skydda-ditt-barn/

Med hjälp av ett lösenord eller kod kan barnen på ett enkelt sätt få reda på om en främmande person talar sanning eller inte.
– Det har visat sig fungera. En enkel kod som en färg eller vilken deras favoritleksak är borde gå att lära även unga barn, säger polisens presstalesman Christer Fuxborg.

– Jag läste om ett liknande fall för ungefär ett halvår sedan där föräldrarna hade lärt sitt barn ett lösenord. Det för om någon vuxen till exempel skulle komma fram och säga att de skulle följa med dem för att barnets föräldrar hade skadat sig. När det här barnet inte hörde lösenordet la det benen på ryggen och sprang därifrån. Det visade sig sedan att det den vuxna personen hade sagt till barnet inte var sant efter att polisen kontrollerat uppgifterna med föräldrarna, säger Christer Fuxborg.

Han menar att lösenordet eller hemlig kod kan vara något så enkelt som barnets favoritfärg eller deras favoritleksak.
– För mig låter det som ett smart och mycket bra sätt att skydda sina barn. Det är något som borde gå att lära även unga barn, säger polisens presstalesman Christer Fuxborg.
 

Jag läste också om det fallet. En kille som blev stannad av en främling. Främlingen sa att mamma bett honom att hämta upp barnet. Att mamma varit med om en olycka. Barnet bad om lösenordet och främlingen visste inte vad han pratade om och killen sa att då ljuger du och sprang. Han och mamma hade kommit överens om att om hon skickade någon så skulle de ha ett lösenord som visade att det var OK.
Enkelt och smart

Socionomer som försvinner

Det är många kommuner som har svårt att rekrytera ny personal. Även om de har stående annonser så får de inga sökande. Då man diskuterar det är det många som undrar vart de tagit vägen. Till organisationer och som konsulter brukar jag säga. Hittade ett inslag där socionomerna själva som bekräftar den bilden.
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/skane/socialsekreterare-sager-upp-sig-flyr-till-bemanningsforetag

Den ökande arbetsbelastningen gör att allt fler socialsekreterare lämnar kommunerna för bemanningsbranschen. Konsekvensen blir att kommunerna får hyra in personal istället till dubbla kostnaden.

– Jag kommer in och får ett antal ärenden och kan börja jobba från första sekund utan att bli störd och sedan kan jag bara lämna när jag är klar.
Men detta ställer till det för kommunerna som har fått svårt att tillsätta utannonserade tjänster. Kristianstad kommun har haft två annonser ute.

– Vi har inte kunnat fylla de antal tjänster vi skulle behöva få in på socionomer som skulle jobba som socialsekreterare. Vi har också haft personalomsättning och därför har vi behövt gå ut med en ny annons, säger Merete Tillman som är förvaltningschef på Arbete- och välfärdsförvaltningen i Kristianstad kommun

Kraven har ökat på snabbare handläggning och dokumentation. Samtidigt ökar trycket på socialförvaltningarna från flera håll i samhället.

Utredningar har blivit liggande på hög och inte kunnat fördelas. Kristianstad och flera andra kommuner behöver mer personal och för att klara de ökande kraven tvingas de ta in hyrsocionomer till dubbla priset.

– Det är väldigt vanligt och många kommuner använder sig av detta. Det är en växande bransch i Sverige. Vi har hög kompetens hos våra hyrsocionomer och ibland har de längre erfarenhet. Det är lite aggresiv marknadsföring hos bemanningsföretagen så de lockar över många erfarna socialsekreterare, säger Merete Tillman 

Det utbildas många socionomer så det är inte där problemet ligger, tror hon.

– Men om socialsekreterare fick känna att de blev värdesatta och fick en rimlig arbetsbelastning så de kunde känna sig nöjda med jobbet så skulle nog fler stanna, säger Marita Frostemark.
 

Precis vad jag varnat för och sagt länge. Detta är konsekvenserna av för stor arbetsbörda, för dåligt betalt, dålig utbildning. Förlåt delar som saknas i utbildningen.  

 

 

Adoption-barnperspektivet

Ångerrätt på adoption. Finns det något sådant? Är det inte så att om man lämnar bort sitt barn och det hunnit rota sig så är det borta? Det borde vara så. Men inte i Kenya. I Sverige då? Nej inte där heller...
Reglerna för adoption i Kenya är bland de hårdaste i världen. Adoptivföräldrar måste vara upp till ett år i landet för att godkännas. Och om det visar sig att barnen biologiska föräldrar inte samtycker till adoptionen får de omedelbart tillbaka sina barn.

Många barn lämnas anonymt till sjukhus och barnhem eftersom det är olagligt att överge barn i Kenya. En ny adoptionsmyndighet har nu börjat spåra upp biologiska föräldrar. För paret Häger innebar det att polisen hämtade deras adoptivson - och att en domstol nu ska utreda om han tagits ifrån de biologiska föräldrarna utan deras samtycke. Domstolsförhandlingen börjar i morgon, rapporterar SVT.

Ytterligare ett svenskt och ett danskt par är i samma belägenhet.
– Vi hade inte blivit informerade alls. Plötsligt kom polisen bara. Vi visste ingenting och förstod inte vad som pågick, säger Marcus Häger till SVT.

http://www.expressen.se/nyheter/de-tvingades-lamna-tillbaka-adoptivsonen/

Svenska familjer har hamnat mitt i en bitter strid mellan kenyanska adoptionsorganisationer och en nybildad adoptionsmyndighet, rapporterar SVT. Det ledde till att paret Anna och Marcus Häger tvingades lämna ifrån sig sin 2,5-årige adoptivson i fredags.

– Vi packade en liten väska med tandborste och ombyte. Sedan var vi tvungna att lämna honom. Men allt förnuft och all känsla säger att han hör hemma hos oss. Han måste komma tillbaka till oss, säger Anna Glenngård Häger till SVT.

Det svenska paret tvingades lämna tillbaka sin adoptivson efter att ha levt med honom i sju månader.

- Det sista han sa innan vi lämnade honom var att han älskar oss, säger Anna Glenngård Häger till SVT.

I Sverige så har biologiska föräldrar också rätt att ändra sig. Jag hade för något år sedan kontakt med en familj som råkade ut för det. De stod i adoptionskö då de erbjöds ett svenskt barn. De accepterade och åkte ur kön. De var med på BB och det var de som tog barnen direkt efter förlossningen. Det var adoptionsmammans bröst han låg på. De byggde upp ett liv tillsammans under  Sedan ändrade mamman sig efter 8 månader. Och plötsligt kom man ock hämtade pojken.

http://www.hd.se/nyheter/inrikes/2011/06/14/barn-fick-lamna-adoptivforaldrar/

Ett par från Västsverige tvingades lämna tillbaka sin adoptivson efter åtta månader när den biologiska mamman ångrade sig.
Pojken föddes 1 juni förra året och hämtades på BB av paret, skriver Svenska Dagbladet på nätet och hänvisar till tidningen Dagens Juridik.

Annons:

Medgivandet om adoption drogs tillbaka av den biologiska mamman i februari. Eftersom adoptionsprocessen inte var helt klar lämnades pojken åter till henne — mot adoptivföräldrarnas vilja.

http://www.svd.se/par-tvingades-aterlamna-adoptivson_6244428

För drygt ett år sedan föddes pojken som det västsvenska paret hade blivit utvalda till att få adoptera. Redan efter fyra timmar fick de träffa sin adoptivson och efter en natt på BB fick han följa med dem hem.
Från socialsekreteraren som först hade kontaktat dem angående adoptionen hade de fått höra att den biologiska mamman var säker på att hon ville adoptera. Adoptionsprocessen skulle ta drygt tre månader och i augusti skrev också pojkens biologiska mamma på ett samtyckte till adoption.
 

http://www.dagensjuridik.se/2011/05/samtycke-till-adoption-aterkallades-efter-atta-manader

I maj 2010 träffade paret Viktors biologiska mamma med anledning av att hon var gravid och ville adoptera bort sitt barn.
- Hon uttryckte att hon var mycket säker på sin sak, att hon gjorde ett val baserat på sitt eget bästa, säger Sara Andersson.
Den första juni 2010 ringde en sjuksköterska till Tobias när han var på väg till jobbet.
- Ni har fått en liten pojke, sa hon och lyckan var total, berättar Sara.
Efter Viktors födsel placerades han i en säng i väntan på Sara och Tobias. Fyra timmar senare fick Viktor träffa sina tilltänkta adoptivföräldrar.
- Vi var de första föräldrarna han fick träffa. Hans biologiska pappa var inte i närheten och hans födslomor ville inte hålla honom hos sig, säger Tobias.

I februari i år, åtta månader efter att Viktors föddes, kom beskedet om att den biologiska mamman hade ångrat sig och dragit tillbaka sitt medgivande till adoption.
För Sara och Tobias kom beskedet som en chock. I lagens mening, 4 kap. 5 a § Föräldrabalken, är de inte att betrakta som Viktors föräldrar eftersom adoptionsprocessen inte var helt klar vid denna tidpunkt. Lagen ger istället föräldrarna med biologiskt band till pojken rätt.

- Vad betyder de biologiska banden för den biologiska pappan när han inte ens närvarade på förlossningen och vad betyder banden för de biologiska föräldrarna när ingen av dem hörde av sig och frågade hur Viktor mådde, frågar sig Sara.

Enligt Gunilla Cederström, utredare på Socialstyrelsen, finns det ingen direkt tidsangivelse i lagen vad gäller att ta tillbaka sitt medgivande för adoption.
- Såvitt jag kan bedöma utifrån tidigare rättsfall så kan en vårdnadshavare ta tillbaka sitt samtycke till dess att adoptionen är genomförd, det vill säga när rätten har beslutat om adoptionen och domen vunnit laga kraft.
En vecka efter beskedet från socialsekreteraren träffade Sara och Tobias den biologiska mamman för att påbörja processen att hjälpa Viktor att knyta an till henne.
- Det kändes som ett hån. Vi skulle hjälpa henne att knyta an till vårt älskade barn, som de nu ville ta ifrån oss, säger Sara.

I mars inleddes perioden där Viktor fick lära känna sin biologiska mamma på allvar, en period som paret upplevde som mycket tuff och känsloladdad.
- Så här i efterhand fattar jag inte att vi stod ut. Varje dag kändes det som om vi svek honom, säger Sara.
I april flyttade Viktor till sin biologiska mamma. Hans biologiska föräldrar har nu delad vårdnad om honom.
- Detta är inte det som är bäst för Viktor, han hade det bra och var trygg hos oss, säger Sara.

 

30 punkter

I går var jag återigen uppe i riksdagen.
Denna gången var jag inbjuden av en sakkunnig för ett av våra största partier.

Hen hade i uppdrag att se över vad partiet skulle driva och sätta ihop 30 punkter. Hen ville att jag skulle presentera 30 punkter utifrån min bok "Det är inte enskilda ärenden" som delats ut till de som ansvarar för socialtjänsten och de delarna. Hen ville att jag skulle motivera varför de skulle driva just dem.
Jag hade 73. Jag vet ju att de ändå inte tar allt. SEdan går en del att lägga ihop.

Vi hade ett mycket gott samtal och jag fick presentera och argumentera för det jag hade med. Alltifrån att stärka familjehemmens villkor till att ge barn till homosexuella rätt till de som är viktiga. Bio familjers problem att vissa handläggare inte utgår ifrån kompetenser och stärker och stöttar i dem utan istället letar anledningar för att placera, letar fel. Att de inte få kalla expertvittnen.
Vi talade om handläggarnas situation med för mycket ärenden och flykten ifrån yrket.
Vi talade om gransknings myndigheternas "flathet" att inte göra något p allvar vad gäller konsekvenser.
Vi talade mest om att sätta barn i centrum och utgå ifrån dem vilken sida man än står på.
Vi talade om barnperspektivet och vad det är.
Ni återstår bara att se vad det mynnar ut i.....
Även om man får träffa och även om man har ordet så innebär det inte alltid att det händer något. Det är snarare tvärtom. Många visar bara att de lyssnar men sedan händer det inte så mycket.

Det tar tid

Det är klart att folk blir både frustrerade och arga då man tar deras barn. Därför måste man säkerställa att det verkligen finns skäl, att det inte går på något annat sätt. Här är en som blev så arg att han skar sönder polisens däck. Ja att det var samma personer vet man ju inte men man tror...
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=160&artikel=6236146

– Socialtjänsten hade ett ärende i Skäggetorp där de skulle omhänderta en minderårig. Personerna runt omkring motsatte sig omhändertagandet och socialtjänsten fick fly ut från lägenheten, säger Fredrik Kliman presstalesman på polisen i Östergötland.
Efter att insatsen var slutförd visade det sig de två polisbilarnas däck var sönderskurna och förstärkning fick skickas efter från andra delar av länet.
– Vi ser synnerligen allvarligt på detta. Om vi hade behövt hjälpa någon annan hade vi kommit fram senare.
 
Det är inte första gången polisbilars däck skärs sönder i Skäggetorp.
– Vad jag kan dra mig till minnes har det inträffat vid tre tillfällen de senaste halvåret, säger Fredrik Kliman
 

I Norge har man hittat en källarlokal som inretts för att kidnappa och gömma barn.
http://www.expressen.se/nyheter/hade-inrett-kallaren--for-att-lasa-in-barn/

Den norska polisen har gripit en man, misstänkt för att ha planerat barnarov i Norge och Sverige.
Han hade ett ljudisolerat "barnrum" i källaren och en lista med namn på 70 barn i Norge och Sverige - och har besökt deras adresser.
"Polisen fann skräckkällare hos man i 40 årsåldern, utformad för att hålla barn i fångenskap", skriver norska TV2.

Mannen i 40 års åldern var en f.d lärare
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article21291988.ab

Den pedofilmisstänkte norrmannen är i 40-årsåldern och bosatt i Vestopplands polisdistrikt, drygt tio mil norr om Oslo. Han har bytt namn flera gånger och har under de senaste tio åren flyttat från ställe till ställe.
Han greps i maj misstänkt för sexbrott mot barn och försök till frihetsberövande, efter att ett annat polisdistrikt hört av sig om ett övergrepp mot en pojke som de utredde 2008.
– Jag blev uppsökt av en ung pojke från Østlandsområdet i höstas. Han bar på en tung hemlighet, säger målsägandebiträdet Kristin Hovden Norstedt till norska TV 2.

"Grova övergrepp"

Pojken hade från det han var 7-8 år gammal blivit utsatt för grova sexuella övergrepp av en lågstadielärare i 40-årsåldern. Övergreppen pågick under flera år, tills pojken var 11-12 år gammal.

Det hade tagit sex år innan pojken kunde prata om vad läraren ska ha gjort mot honom.
När polisen gjorde husrannsakan hemma hos mannen gjorde de ett chockartat fynd. De hittade ett ljudisolerat barnrum i källaren, inrett med en barnanpassad säng, en campingtoalett, ett kylskåp med mat och leksaker som Lego på hyllorna. Han hade också satt upp en övervakningskamera och en mikrofon.

Polisen hittade även en GPS med över 70 adresser i både Norge och Sverige. Många av koordinaterna som märkts ut var markerade med namn på barnen som bor där.
– Den misstänkte har hittat barnens namn på sociala medier. Han har hyrt bil upp till 50 gånger och rest till adresserna, säger Dalsveen.
Han har kartlagt barnen efter att bland annat ha hittat dem på deras föräldrars Facebooksidor.

 

Vi kan inte lägre säga att det händer inte här. Barn som utsätts anklagar sig själva. tror att det är deras fel. Det tar lång tid att beräta precis som för pojken som utsatts av sin lärare. Jenny Strömstedt skriver i sin krönika om flickan som hänges upp och våldtogs
http://www.expressen.se/kronikorer/jenny-stromstedt/det-tog-tva-ar-for-flickan-att-beratta/

Den detaljerade beskrivningen av de begångna brotten är vedervärdig och den mening som fortsätter bränna bakom ögonlocken är: "Det tog två år för flickan att berätta om övergreppen".
Jag minns min egen tioåriga barndomsångest efter att en man ringde på telefonen när jag var ensam hemma. Han påstod att han var skolläkare och ville att jag skulle undersöka mig själv, tala om hur jag såg ut och gärna stoppa upp fingrarna i snippan.

Jag kommer ihåg att jag kände klumpen i magen växa men hur jag inte vågade lägga på.
Han var sträng och vuxen, en auktoritet. Jag minns hur jag låtsades uppfylla hans önskan och hur skammen sköljde över mig när jag insåg att jag kunde ha slängt på luren mitt i samtalet.

Hur det på det hela taget måste ha varit mitt fel att den äckliga gubben tilläts kladda verbalt på min kropp.
Jag nämnde helt kort för en förälder att någon ringt, men berättade inte sanningen. Inget om vad han egentligen sagt. Inget om att jag inte kommit på att lägga på luren.
Det var för skamligt.
"Det tog två år för flickan att berätta om övergreppen".
Herregud! Lilla, lilla vännen! Var skammen också din följeslagare? Den alltigenom meningslösa självpåtagna skammen som förhindrar att kränkande handlingar betraktas som de brottsliga övergrepp de är. Skammen som genom årtusendena sett till att offren också tar ansvar för förövarens aktioner.
 

Ja det tar tid, både att berätta men även att bearbeta och lära sig leva med

Replik

Härom dagen skrev en socionom om bristen på familjehem. 

Det blev en replik av en som tyckte att det skulle förbättrad av proffs dvs organisationer. Jag  ilsknade till.Varför lämnas vi alltid utanför,  vi som gör jobbet? 
Vi blir väl inte fler för att vi får andra chefer. Ok vissa villor blir kanske bättre men varför frågar man aldrig oss?Vad är det gör att vi gör det vi gör, vad gör att vi lyckas, och varför lägger så många av. Vad skulle få dem att fortsätta?

Jag skrev en replik.

De tog den och nu ligger den ute; höj statusen för oss familjehem
http://www.aftonbladet.se/debatt/article21287056.ab

Statusen måste höjas för oss som gör jobbet

Replik från Barnperspektivet i Sverige om familjehem 

REPLIK. Läste Soleyman Ghasemianis artikel "Brist på familjehem öppnar för vanvård" och visst riskerar behoven att minska kraven. Visst brister kommuner i både bakgrundskontroll och koll med redan placerande kommun på grund av bristen på familjehem. Men jag reagerade mer på Dan Nilssons replik att privata aktörer skulle öka kvaliteten. Professionella aktörer är bara andra arbetsgivare med bättre eller sämre villkor.

Ursprungsfrågan är varför det är brist på familjehem och varför? Vare sig ökade krav, mer kontroller eller andra aktörer gör att vi får fler familjehem.

Förutsättningarna för familjehemmen måste förändras. Det är svårt nog att hinna med sin biologiska familj, alla åtaganden och engagemang gör att många familjer avstår. Det handlar om att ta på sig ansvaret för ett barn, ofta med en rejäl ryggsäck och ingen eller dålig tillit till vuxna, ofta med en eller flera diagnoser. Tider skall passas för eftersatt tand- och sjukvård och besök hos Bup. Möten med socialtjästen och handläggare och barnets umgänge med föräldrar och andra syskon gör det inte lätt att sköta ett vanligt jobb.

Sällan får vi ens ett julkort eller en blomma vid högtidliga tillfällen som tack.
Vi har inget att säga till om vad gäller umgänge var, när eller hur ofta, vi styr inte längre vem eller vilka som är välkomna hemma hos oss. Försäkringar gäller inte för de som är skrivna hos oss, inte ens om de skadar oss. Arvodet är inte a-kassegrundade, inte tjänstepensionsgrundade, samlar inga ATP-poäng eller semesterpengar, vi har inte ens rätt till semester. De ca 15 kr i timmen utslaget per dygn, är långt från de summor som organisationerna eller institutionerna får. Jag vet familjer som jobbat i 20 år och aldrig varit lediga, haft egen tid. Lägg sedan till att vi när som helst över dagen kan sägas upp trots att barnen har bott hos oss många år och kommit att bli som våra egna.

Nej, skall vi ha fler familjehem så hjälper det inte med professionella aktörer, inte ens högre ersättning. Statusen måste höjas för oss som gör jobbet.

Eva Hallgren

Ordförande BPIS Barnperspektivet i Sverige

Bristen på familjehem riskerar vanvård

Idag är det en debatt artikel runt bristen på familjehem. Han menar att Vi behöver inrätta en nationell bank över godkända hem för barnen
http://www.aftonbladet.se/debatt/article21278200.ab

Familjehemsvården är en kommunal verksamhet. Varje kommun måste själv hitta och utreda de familjer som behövs. Bristen på familjehem har lett till att man söker familjer mycket längre bort än de tio mil från hemkommunen som tidigare var en rekommendation. Risken finns att det skriande behovet mildrar kraven på familjehem.

En mycket allvarlig följd av problemet är konkurrensen mellan kommunerna. Under mina år som familjehemsekreterare har jag bevittnat den osunda konkurrensen flera gånger. Kommuner ska i regel informera socialnämnden på den nya orten när man placerar barn där. Detta är dock inte tvingande. Frågan får en annan dimension när en kommun försöker placera barn hos en familj, där en annan kommun redan har ett barn.
På vår familjehemsenhet i Angered har vi aldrig använt familjer där det funnits en pågående placering utan de aktuella kommunernas samtycke. Det låter som en självklarhet att socialtjänsten i en kommun inte ska riskera en annan socialtjänsts pågående placering. När man matchar en familj med ett barn, gör man samtidigt en bedömning om familjens resurser tillåter flera barn samtidigt.

Det horribla är att det inte så sällan händer att en familjehemsenhet struntar i detta och placerar barn i ett hem med pågående placering, trots den andra kommunens tydliga motvilja och risken för sammanbrott av placeringen.

Många placeringar sker i barnets nätverk. Enligt lag måste socialtjänsten alltid kontrollera nätverket vid en eventuell placering. Inte sällan avförs nätverket som alternativ då det inte uppfyller kraven. Men då antalet ensamkommande barn det senaste året snabbt blivit fler, höjs trycket markant på den redan magra familjehemsbanken. Detta har ökat risken för sänkta krav på de familjer som ska ta emot dessa barn.

Det är ett svek mot barnen när de placeras hos familjer som inte uppfyller kraven enligt normerna för den gällande familjehemsutredningen. Det är också diskriminering av barn med utländskt härkomst om man låter något avlägset släktband och ett gemensamt språk trolla bort de övriga bristerna hos nätverksfamiljen.

Bristen på familjer och den kommunala ansvarsfördelningen gör också att ökända familjehem som socialnämnden har avbrutit sitt samarbete med, kan vända sig till andra kommuner så länge de inte nämner sina tidigare avbrutna uppdrag. Även om socialnämnderna i dag kan förbjuda familjer att ta emot andras barn kan de slinka förbi förbudet då kommuner inte alltid kontrollerar med socialnämnden på orten om en familj är godkänd. Den nämnda konkurrensen mellan olika kommuner gör problemet värre.

Barnens väl och ve ska inte vara en kommunal angelägenhet utan en nationell sådan. Barn ska behandlas lika oavsett var i landet de bor. Familjehemsverksamheten behöver ha nya riktlinjer. Det måste upprättas en nationell bank av familjehem som bistår socialnämnderna med de familjer som behövs och stoppar de familjer som inte gagnar barnens utveckling. Sist men inte minst, ska kommuner vara skyldiga att ta hänsyn till socialnämndens bedömning på orten om placering av barn hos en familj.

Soleyman Ghasemiani

 

Jag håller med i att konsekvenserna blir precis som han beskriver men jag har även sett andra konsekvenser. Och framför allt andra orsaker. Brist på familjehem för att vi behandlas som vi gör. Familjer som är bra familjehem som ändå döms ut för att en handläggare har så mycket makt, som bara kommer på kant för att de har olika åsikter. Som straffas trots att de inte gjort något fel. Oss själva t.ex. Det tog lång tid innan någon vågade jobba med oss igen trots att det inte var vi som gjorde fel. Det är likadant för de allra flesta av de ärenden jag har kontakt med.
Men visst behöver vi ett nationellt register, lika regler och arbetsvillkor vart man än bor och vem man än jobbar åt. Visst skall det vara kontroller och noggranna sådana och visst skall man följa lagen.

Om de bara kan

Hur barn uppför sig beror på hur de uppfostras. Hittade en bra artikel om det; Barn gör rätt om de kan. Men är det alltid så?
Är det så att de alltid vill?
http://m.gp.se/kulturnoje/1.2805130-barn-gor-ratt-om-de-kan

”Barn beter sig bra om de kan.” ”Barn som kan uppföra sig gör det.” ”Barn gör rätt om de kan”.
Det viktigaste ordet i meningen är ”kan”. Skillnaden mellan ”Barn gör rätt om de kan” och ”Barn gör rätt om de vill” är bara ett ord, men samtidigt oerhörd. Människosynen bakom ”barn gör rätt om de kan” och ”barn gör rätt om de vill” skapar två olika umgängen mellan vuxna och barn, två olika världar. Kanske till och med två helt olika möjligheter för ett samhälle att skapa sin framtid.
Så mycket barnuppfostransnit, så mycket pedagogik har varit upptagen vid det där lilla ordet ”vill”. Om bara barnet vill, så kan det. Det har formulerats under säkert miljontals kvartssamtal och utvecklingssamtal. Det har deklarerats i barnkammare och klassrum. Det har drivit fram en syn på barn som medfört att hela ansvaret för problem – och problemskapande beteenden – hamnat på barnet. Bara du vill, så kan du.

Om det ändå vore så enkelt.

– Sluta, säger Ross Greene och gestikulerar bestämt med sina fritt dinglande ben, sluta tala om för de här barnen vad de redan vet. Det hjälper inte med konsekvenser. Det hjälper inte att tjata. Om barnen själva skulle kunna beskriva vad som händer när de än en gång brutit mot en regel, skulle de troligtvis uttrycka det som att det måste ha uppstått något tillfälligt hårdvarukrångel. En kort stund före och en kort stund efter har barnet vetat precis vad som varit rätt och fel. Men just då, när regelbrottet inträffat, då har inte den kunskapen varit tillgänglig.

Orsaken, enligt Greene, till det där hårdvarufelet, är att vissa av de förmågor som krävs för att klara av det som förväntas av barnet inte varit tillräckligt utvecklade. Det är, säger han, ungefär som med läsning eller matematik. Ibland handlar det om förmågan att lära sig läsa med flyt eller förstå relationen mellan positiva och negativa tal, ibland om förmågan att klara av att vänta, tänka efter före, se saker ur en annan människas perspektiv eller klara av förändringar.

– Barn låter inte bli att läsa för att de inte vill, utan för att de inte kan. Detsamma gäller för de barn som har sociala, kommunikativa eller känslomässiga svårigheter.

Så klart. Ingen skulle väl – nuförtiden – komma på att försöka straffa bort läs- och skrivsvårigheter. Lika otänkbart borde det vara att försöka straffa bort problemskapande beteenden. Det är det som är Ross Greenes huvudbudskap. Barnet som har svårt att läsa behöver hjälp att utveckla de förmågor som gör det svårt att läsa. Samma sak gäller barnet som har svårigheter med exempelvis impulskontroll och att tänka efter före. Men i stället för att se det, har vi så lätt att fastna i barnets oönskade beteende. Och så pratar vi bara om det: Du måste sluta slåss! Du måste göra läxan! Om du gör läxan varje dag får du åka till Liseberg! Om du slåss en gång till så får du inte åka till Liseberg! Så klart barnet skulle välja att åka till Liseberg om hen fick möjligheten. Om hen kunde! Men det är ju det som är problemet. Barnet kan inte. Och i stället för att hänga upp oss på beteendet måste vi börja samarbeta med barnet för att förstå vad det är som ligger bakom beteendet.

Under en lunch pratar jag med Ross Greene om relationen mellan barn och vuxna. Varför får vissa barns outvecklade förmågor sådana explosiva konsekvenser? Han svarar blixtsnabbt:

– På grund av hur vuxna försöker lösa barnens problem.

Och lägger nästan lika snabbt till:

– På grund av att vuxnas förväntningar på barn krockar med barns förmågor. I dag måste allt yngre barn sitta still och koncentrera sig allt längre. Vi måste tävla med Finland sägs det. Men ju högre ribba, desto fler förlorade barn.

ROSS GREENES SYNSÄTT OCH METOD I SAMMANFATTNING
Barn med problemskapande beteenden vet i allmänhet skillnaden mellan rätt och fel, är motiverade att göra rätt och har gissningsvis redan alldeles för många gånger blivit bestraffade för handlingar som har sina rötter i barnets bristande färdigheter. I stället för att fokusera på barnets beteende och hitta på konsekvenser för detta, kan den vuxna med fördel jobba så här:

1. Ta reda på vad för färdigheter ett problemskapande barn saknar.

2. Ta reda på vad det är för olösta problem som utlöser barnets problemskapande beteende (det vill säga vilka förväntningar som barnet har svårt att möta).

3. Börja lösa dessa problem. Jobba förebyggande och tillsammans med barnet. Ta två eller max tre problem i taget.

 

Men är det verkligen så att barn alltid vill? Får säga att jag inte tror på att det gäller i allt. Tex att läsa läxor, städa rummet, hjälpa till att duka eller ta disken. Då handlar inte om de kan möjligen kan det var så att de inte förstår vad uppgiften går ut på men där anser jag att det handlar om viljan att vilja försöka. Men i många fall kan det vara bra att ta ett steg bakåt och fundera på om det beror på ovilja eller  oförmåga.

Pedofil igen

Onsdagens tidningar beskrev återigen en pedofil som utnyttjat små barn på flera förskolor där han jobbat i Kristianstad.
http://www.expressen.se/kvallsposten/anstalld-pa-forskola-valdtaktsmisstankt/

– Han har varit anställd av Kristianstads kommun och tjänstgjort vid förskolor och det är på en sådan den här våldtäkten ska ha hänt, säger åklagaren Pär Andersson.
Mannen har arbetat på förskolan sedan ett par år tillbaka, enligt Kristianstads kommuns informationschef Eva Mårtensson.
Innan dess har det gjorts noggranna kontroller på mannens bakgrund och brottsregister.
– Det har kollats till vid flera tillfällen, där har inte funnits något som talade emot honom i de sammanhangen, säger Eva Mårtensson

Enligt uppgifter ska mannen ha tagit fotografier på barn, som han sedan har spritt på olika internetsidor.

– Det handlar om mer än ett barn, och innan vi är färdiga med utredningen kan det nog handla om många, säger Pär Andersson.

– Han har erkänt och att är samarbetsvillig vilket han också har varit under hela tiden. Han känner sig också väldigt ångerfull, säger Esbjörn Svensson.
 

http://www.expressen.se/kvallsposten/kommun-vi-kanner-till-misstankarna/

Kenth Olsson har själv känt till misstankarna mot den kommunanställde sedan den 4 augusti, men har fram till i dag onsdag varit belagd med yppandeförbud av åklagaren.
– Vi kan bekräfta att en anställd vid Kristianstads kommun är misstänkt för sexuella övergrepp mot barn, säger han.
Under dagen har kommunens samtliga förskolechefer fått information om misstankarna.
Enligt Eva Mårtensson, informationschef vid kommunen, har kommunen arbetet för att få till en fungerande organisation som kan ta emot frågor och ge råd och stöd till drabbade.
– Det här är uppgifter som är nya för de allra flesta och det är chockartat för väldigt många och det är väldigt många känslor att hantera hos medarbetarna i dag. Barn och utbildningsförvaltningen har försökt gå ut och informera i sin organisation i skola och på förskola, säger hon.
 

Och sedan en 18 årig man (ser inte så mcyket man i honom) i Danmark som våldtagit sin lilla syster under 2 års tid. Hans kusin skall ha deltagit. Han skall även ha våldtagit sin 10 åriga kusin.
http://www.expressen.se/kvallsposten/man-ska-ha-valdtagit-lillasystern-100-ganger/

I förhör har 18-åringen berättat att övergreppen mot den då bara nioåriga lillasystern började i mars 2012. Det började med att han frågade sin släkting om han ville vara med och ha sex med lillasystern.
Släktingen ska därefter deltagit vid uppskattningsvis de första 20 tillfällena men sedan avstått.
I rätten ska 18-åringen även prövas för ett 50-tal våldtäkter och andra sexuella övergrepp mot en kusin som är ett år yngre än hans lillasyster. I dem ska inte släktingen ha medverkat.

Ytterligare sexövergrepp
Dessutom ställs 18-åringen till svars för ytterligare ett fall av sexuellt övergrepp mot minderårig. I det fallet handlar det om samlag med en flicka som inte fyllt 15 år. Det ärendet betecknas dock inte som våldtäkt.
 

Förstår inte vad de får ut utav samlag med barn, mig äcklar bara tanken.

Stella på Östermalm

En av de största orsakerna till sammanbrott då det gäller större barn är de biologiska föräldrarna. Kanske tror de att de får hem banren om det brakar ihop i familjehemmet men så är det ju inte utan i de allra flesta fall så flyttas de bara vidare till ett nytt familjehem, ett nytt sammanhang och för varje sammanbrott får de allt svårare att rota sig, släppa någon inpå livet och blir allt mer skadade.
Blev glad då jag såg att man i Stockholm satsar på stöd för föräldrar. Som det varit i de flesta kommuner så är det massor av insatser innan men då man tillsist väljer att placera banren blir det tyst.
Har länge efterlyst insatser till bio efter så att de kan bearbeta, göra de umgängen de har till något bra. Och nu testar Stockholm just det. Under namnet: Stella
http://mobil.dn.se/sthlm/foraldrastod-ska-underlatta-for-barnen/

Stockholms stad startar en verksamhet för föräldrar vars barn placerats i familjehem. Stöd till föräldrarna väntas också underlätta för barnen, enligt kommunen.

I Stockholms stad tas varje år cirka 900 barn om hand av socialtjänsten. Ungefär hälften av dem placeras i familjehem. För många föräldrar innebär omhändertagandet en kris. Inom Stockholms stad startar nu en ny stödverksamhet, ”Stella”, som riktar sig till föräldrar.
– När barnen blir omhändertagna är det ett stort ingrepp i både barnens och föräldrarnas liv. Då finns det ett stort behov av någon att prata med, säger Kerstin Sandqvist, projektledare för "Stella".

Hos "Stella"-projektet, som har sin verksamhet på Södermalm, kan föräldrarna även få hjälp att gå igenom barnavårdsutredningen, beslutet om placeringen och ­ umgängesplanen med barnen. Syftet är att stärka samarbetet mellan föräldrarna, familjehemmet och socialtjänsten. I förlängningen väntas det göra att barnet känner sig tryggare.
– Vi kan bland annat hjälpa föräldrarna att förstå utredningen, och varför barnet blivit omhändertaget. Som en effekt hoppas vi att barnen kan bli avlastade om de vet att föräldrarna får stöd, säger Kerstin Sandqvist

Barn blir trygga när de får vad de behöver

De flesta föräldrar har väl slagits med att barnen vill sova i sina föräldrars säng.
Visst kan det bli både varmt och obekvämt men om man vänder på det varför skall barnen sova själva när vi vuxna iallafall om vi är par sover två? Jag har alltid tänkt att det är så kort tid och snart kommer jag att sakna de små barnabenen och armarna som fäktar runt som propellrar och deras trygga snusande brevid.
Hittade en fråga psykologen runt barn som lyfter just detta.
http://www.svd.se/barn-blir-trygga-nar-de-far-det-de-behover

Fråga: Vi har två barn, två och fem år gamla. Vi, min man och jag har en bra relation men är inte överens om hur vi ska handskas med barnens sovande.
De vill oftast sova med oss. Jag tycker det är självklart och att de ska få göra detta medan min man har en annan syn på saken. Han menar att de minsann ska sova själva. Somna själva och sova själva. Han tycker att när de vaknar om natten går man upp och säger att "sov vidare nu" men att de inte ska få komma till oss
Svar:
Dina barn är mycket små och har ett mycket stort behov av att få vara nära och känna sig trygga även på natten. Vill man ha trygga barn är det viktigt att man gör det man kan för att hjälpa dem att bygga upp den tryggheten inombords. Det gör dem bra rustade för livet. Barn med en inre trygghet kan alltid luta sig inåt och känna att de bottnar inom sig.
Inget barn ska behöva tampas ensam med rädsla nattetid. Alla barn känner av rädsla men det som gör skillnad är om det finns vuxna som är kapabla att lyssna och känna in barnet och svara upp mot dess behov. Till exempel ett barn som är rädd för att sova själv, som tycker mörkret är otäckt eller som drömmer mardrömmar. Låt barnet bäras känslomässigt av dig. Svara på barnets rädslor med mycket trygghet, massor av kärlek och erbjud närhet.
Det finns de som menar att barn blir bortskämda och odrägliga av att få sova med föräldrar. Det stämmer inte alls. Barn blir trygga när de får det de behöver.
Om man som vuxen har svårt med det egna sovandet när man har barnen i sängen får man anstränga sig för att hitta praktiska lösningar som inte tummar på barnets behov. Det är så kort tid i livet som barnen är små så här får vi vuxna vara kreativa och komma på bra lösningar. Ständiga madrasser på golvet, extra säng alltid på plats eller köpa en mycket stor säng och acceptera hur det är kan vara exempel på bra lösningar.
När man väl accepterar hur barnens behov ser ut och att man ska möta dem i det som de behöver brukar det gå bra mycket bättre än när man kämpar emot och tycker att det som faktiskt pågår är fel. Lycka till!

Nöjesflyktingar

Hur ofta ser man inte kommentarer om flyktingar som kommer hit för pengarna. Som blir rika och får förmåner som vi svenskar inte har. Får bidrag på mycket mer än vi svenska har. Men hur är det. Hittade ett underbart debattinlägg:
Tror ni verkligen att barnen nöjesflyr hit?
http://www.expressen.se/debatt/tror-ni-verkligen-att-barnen-nojesflyr-hit/

Till er som orkar klaga på att de ensamkommande barn som kommer till Sverige ibland ser äldre ut än vad de är: Att ni ens orkar bry er.
Viktigast är väl ändå att vi hjälper dessa människor – som tvingats fly från sina hem, som sett sina familjemedlemmar halshuggas, som upplever att hela världen är emot dem? skriver Patrik Nilsson, integrationshandledare. 

Ja, de kallas för barn, det är en term.
För att räknas som flyktingbarn ska man vara mellan 14 och 17 år. Är barnen yngre placeras de i ett familjehem. Och till er som lägger upp bilder på sociala medier och klagar på att de inte är några barn för de är minsann äldre: Spelar det någon roll? Lägg energi på annat. Migrationsverket gör ålderstester och vi har flera gånger fått höja åldern på människor som då blivit utskrivna. Så ni kan vara lugna – de som är äldre skrivs ut.
Men att ni ens orkar bry er. Viktigast är väl ändå att vi hjälper dessa människor?
Det gör verkligen ont i mig när jag hör och läser alla sjuka saker, som till exempel: ”Jävla lyxsökare, skicka hem aporna, de jävla sjukdomarna de bär med sig ska vi inte ha i Sverige, fy fan nu kommer våldtäkterna att öka”
Listan kan göras oändlig.

Roligast är alla rykten: Människor som kommer till Sverige ska tydligen få 25 000 kronor i bonus om de lär sig svenska. Helt ärligt – varifrån får ni allt? Här har ni fakta kring just den punkten: Asylsökande under 18 år som bor på Migrationsverkets anläggningar får 12 kronor per dag att leva på, vuxen asylsökande 24 kronor per dag (71 kronor per dag om man bor i eget hushåll).
Ni sitter här i Sverige i er trygga bubbla och har inte en aning om vad det är ni säger. Jag skulle vilja se hur ni mår av att ha IS, Boko Haram, Al-Shabab eller talibaner efter er. Jag undrar hur ni skulle må om ni satt hemma och helt plötsligt kommer personer in som skär halsen av era barn mitt framför ögonen på er.
Tror ni folk nöjesflyr från sina länder? Jag kan garantera er att de hellre vill bo kvar i sina länder i fred, trygghet och med sin släkt, familj, vänner, kultur och språk.

Jag ska ta Syrien som ett exempel. Där pågår just nu världens värsta humanitära kris. De mest lidande i detta inferno är landets miljontals barn och ungdomar. Mer än 14 miljoner barn i Syrien saknar ett hem, vatten, mat och skolgång. De lever i ett fruktansvärt våldsamt kaos som vi här i trygga Sverige aldrig någonsin kan förstå.
Syriens Unicef-chef Hanaa Singer säger att ”90 procent har bevittnat dödande och de riskerar att bli en mycket våldsam generation”.
De tvingas genomleva osannolikt våld. På ett sjukhus nära Damaskus (och flera andra) ligger barnen lemlästade. Många har förlorat båda benen, andra har mist ena armen eller båda, eller fått magen uppsliten av granatsplitter.
Tusentals barn lider av krigstrauma. Det uttrycker sig genom typiska symptom så som mardrömmar, sängvätning, isolering, koncentrationssvårigheter och ständig rädsla. Lärare och föräldrar berättar om barn som blir alltmer aggressiva mot varandra – och hur de ritar huvuden som huggs av vid psykosociala teckningsstunder, enligt Unicef.

Barnen i Syrien riskerar att bli en generation av våld. De känner sig övergivna och svikna, och upplever att hela världen är emot dem. De riskerar att ta till våld för att lösa problem och konflikter när de växer upp. Det är ju så de har tvingats leva.
Hälsosektorn är utslagen, sjukhus förstörda och tusentals sjukvårdsanställda har flytt eller dödats.
Under förra året skedde 68 attacker mot Syriens skolor. Nära 600 läkare har dödats och i Aleppo finns bara 20 läkare kvar som tar hand om runt 300 000 civila.
En annan fruktansvärt följd av kriget är indoktrineringen av konfliktens barn. I rapporter fån Unicef ges ett otäckt exempel från staden Raqqa som kontrolleras av IS. Förra året filmades en grupp barn som samlats på ett offentligt torg för att titta på videofilmer. Men det var varken tecknade filmer eller actionfilmer, utan detaljerade filmer av verkliga halshuggningar och andra avrättningar. Dessa barn lär gå en mörk framtid till mötes. Och detta är bara i Syrien.
Snälla, sluta avhumanisera människor. Jag skäms verkligen över att rasismen är så stor i mitt land. För det är just vad det är – ren och skär rasism.

Patrik Nilsson, integrationshandledare i Årjängs kommun
Den här texten har tidigare publicerats på Patrik Nilssons Facebooksida.

Att inte anmäla:ett brott

En dom som kommer att kunna få konsekvenser. Socialtjänsten omfattas av lex Maria vilket innebär att man har inte bara anmälnings plikt utan anmälningsskyldighet. Men nu fastsälls även att man har utredningsskyldighet. Att inte utreda och eller inte utreda i tid kan leda till åtal för tjänstefel vilket testas just nu i högsta domstolen.
http://www.hd.se/nyheter/sverige/2014/12/18/missad-anmalan-kan-vara-brott/

— Det lyfter upp Socialtjänstlagens tvingande bestämmelse om att man ska anmäla så fort man får kännedom om något som kan göra att socialtjänsten måste ingripa till ett barns skydd. Och nu har vi fått klart för oss att det sker under straffansvar för den som omfattas av anmälningsskyldigheten, säger My Hedström, byråchef på åklagarmyndighetens rättsavdelning, till TT.
Såväl privata som offentliga verksamheter påverkas av HD:s beslut. Nu måste personal som har anmälningsplikt få information, anser My Hedström. 

— Man måste lyfta fram att man riskerar att dömas för brott om man inte följer anmälningsskyldigheten, säger hon.
Avgörandet från HD gäller ett ärende där en föreståndare på en förskola i Malmö väntade nio dagar med att polisanmäla en anställd som misstänktes ha förgripit sig sexuellt på barn på förskolan. Hovrätten över Skåne och Blekinge friade föreståndaren från misstanken om tjänstefel med hänvisning till att det inte rörde sig om myndighetsutövning — men HD tycker alltså annorlunda.

— Nu får hovrätten pröva om det finns förutsättningar för att döma för tjänstefel. Första kravet för att dömas för tjänstefel är att det ska vara vid myndighetsutövning, säger Ella Nyström, justitieråd vid HD.
Flera fall där anmälningsplikten har brustit har uppmärksammats på senare år. Enligt en utredning brast exempelvis skolpersonal när den fick kännedom om att den mördade åttaåriga flickan Yara Alnajjar i Karlskrona troligen for illa. 

— Justitieombudsmannen har i flera uttalanden slagit fast att anmälningsskyldigheten är absolut. Det finns inget utrymme för anmälaren att själv utreda om det ligger något i uppgifterna man har fått kännedom om, säger My Hedström.