Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

onsdag 1 oktober 2014

Nya krav utan att ge förutsättningarna för att uppfylla den.

Ny lag fr.o.m. denna veckan skall alla anmälningar utredas. Det leder till dubbelt så mycket utredningar. Nu larmar socialtjänsten igen att de inte klarar av det utan att samtidigt få ökade resurser också.
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/ostnytt/dubbelt-sa-mycket-barnutredningar-med-ny-lag
Men personal och chefer på socialtjänsten säger att det inte är säkert att den nya lagen hjälper fler barn. Orsaken är att socialtjänsten i många kommuner är hårt pressad.
– Lagen har ju kommit till för att vi har varit för dåliga på det här. Så i grunden är det bra. Men vi hade ju önskat att det hade följt med resurser också. Det viktiga är ju inte själva utredningen utan vad man får för stöd sedan, säger Elisabeth Jonsson, enhetschef på socialtjänsten i Norrköping.
– Det är klart att har man bristande resurser som gör att man inte kan göra det arbete som man ska göra, så tror jag inte att lagen i sig hjälper. För vi skulle väl vilja göra precis allt vi kan, men har vi inte resurser så kan vi ju inte göra det, säger Anne Bryggare som är förste socialsekreterare i Norrköping.
– Vi har en pågående diskussion om resurserna. Idag matchar inte resurserna behovet, säger Mikael Nilsson, som jobbar på den kommunala enheten Våld i nära relationer i Linköping, där man bland annat ger stöd till barn som har bevittnat våld mellan sina föräldrar.
 
Håller med man kan inte kräva utan att ge förutsättningarna för att klara av det man begär.
Det är ändå konstigt att så lite görs för att det inte skall hända igen. Minns Bobby som mördades av sin mamma och styvpappa Lex Bobby fick ingen effekt.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/lex-bobby-lyckas-inte-skydda-utsatta-barn/
Två år efter tioåringens död trädde en ny lag i hans namn, lex Bobby, i kraft. Syftet var att genom en haveri­kommission undersöka vad myndigheterna gjort, inte gjort ­eller borde ha gjort i fall där barn utsatts för dödligt våld.
– Meningen var att vi skulle dra lärdomar av de här fallen och täppa till bristerna i systemen, säger barnläkaren Staffan Janson som lett nationella studier om barnmisshandel.
Men riktigt så har det inte blivit. Bara det senaste året finns flera exempel på hur skyddsnäten brustit: DN har tidigare berättat om treåriga Isolde som dödades av sin mamma trots pappans anmälningar till social­tjänsten.

Under påskhelgen dödades åtta­åriga Yara i Karlskrona, och nyligen anhölls en pappa i Helsingborg misstänkt för mordförsök på sitt spädbarn, trots att familjen varit i kontakt med socialtjänsten långt innan.
Handläggare på Socialstyrelsen, rättspsykiatriker, professorer, Barn­- ombudsmannen och barnläkare är överens om att syftet med lex Bobby var gott. Men resultatet är nedslående.

För att Socialstyrelsen ska kunna granska ett barns död krävs att en dom vunnit laga kraft och att barnet hade behov av skydd. Totalt har 31 fall granskats hittills, därefter har en sammanfattning lagts ut på Socialstyrelsens hemsida. Rapporterna ska vara generella. Ingen myndighet eller enskilda beslut ska kritiseras, ingen får heller avkrävas ansvar.

I stället konstateras bland annat att myndigheter är dåliga på att samarbeta och att personal inom vård och skola borde vara bättre på att anmäla missförhållanden.
– Tyvärr skrapar rapporterna mest på ytan och konstaterar fakta vi känner till. Jag har svårt att se hur myndigheterna kan dra några lärdomar av dem ute i verkligheten, om de ens läser rapporterna, säger barnläkaren Ulf Westgren som själv arbetat med lex Bobby-utredningar sedan starten.
Att en dom måste ha vunnit laga kraft är ett av de största problemen.
 
Som sagt det spelar ingen roll hur mycket lagar man har eller hur mycket krav eller bör man inför. så länge de inte måste följas så är händer inget så blir de verkningslösa och ger man inte förutsättningarna för att följa dem så händer inget.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar