Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

måndag 20 oktober 2014

"Barnen" kanal 1 läggs ner

Radio programmet barnen läggs ner efter 15 år. Varje morgon strax före sju sänder P1 "Tankar för dagen".
http://www.expressen.se/kultur/barnlost-sr/
Det startades av Ylva Mårtens och Johan Torstensson för 15 år sedan för att barn skulle få komma till tals. De var trötta på att det alltid var experter som skulle tala om för vuxna hur de skulle göra med barn. I podcasten "Ligga med Brodrej" (7/11-2013) berättar Mårtens att hon hade upptäckt att den bästa medicinen när det var kris hemma med de egna döttrarna, det var att lyssna på dem.
Hennes driv är och var att vuxna inte förstår barn. Att samhället är barnfientligt. Hur otroligt sällan barn kommer till tals i medierna om de inte är offer, exemplifierar problem eller representerar olika grupper. Det enda barnet jag såg på tv i går var en flicka på nyheterna som hade blivit utsatt för grooming. Hennes röst var av naturliga skäl förvrängd.

När jag hör Sonny, och Linnea, i ett annat avsnitt som inte vill duscha i skolan, eller Kajsa och Ramyar som pratar om valet mellan att läsa och spela, eller Jens-Antonio som inte tycker att han lär sig någonting i skolan, eller Tyra som har asperger eller barnen som väntar på asyl vet jag bestämt att jag inte vill höra ett enda "Tankar för dagen" till av vuxna som använder sina barn som accessoarer för ett mysigt kåseri. Poserar med sitt föräldraskap. Förfrämligar dem. Jag vill lyssna på barnen.

P1:s kanalansvariga Nina Glans, som lägger ner "Barnen" svarar i ett mejl att det är "viktigt att barns röster hörs i många olika typer av program och i nyhetssändningar, att barnperspektivet inte bara finns i nischade specialprogram".
Det kommer inte hända. Vad som finns är en massa nischade specialprogram med vuxenperspektiv
 
Man  lägger ner program med och för barn. Vet inte hur man skall tolka det. Det känns inte som barn och sociala frågor är så särkillt prioriterade. Den nya regeringen har tagit bort socialministern. Barnministern har även hands om sjukvård vilket är ett jätteområde. Hur skall hon hinna sätta sig in i allt? Barn är fortfarande inte prioriterade. Det finns lagar som skall trygga barn men de följs inte. De sätts fortfarande på undantag. Man lyssnar fortfarande inte. Jag blir ledsen och arg.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)