Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

onsdag 8 oktober 2014

Ensam vårdnad- bristande engagemang

Det är en jurist som sticker ut hakan och menar att ensam vårdnad tyder på brist på engagemang från motparten.
http://www.mynewsdesk.com/se/juristpunkten/news/ensam-vaardnad-endast-grundat-paa-bristande-engagemang-i-barnet-92987
För nästan exakt ett år sedan skrev jag artikeln ”Långsiktig passivitet ska kunna likställas med aktivt vårdnadssabotage”. Där tog jag upp problematiken som vi jurister ställs inför när en motpart förblir passiv under processens inledande moment gällande rättsskyddsansökan, svaromål m.m. Jag tog också upp att det är mycket svårt att bevisa en långsiktig passivitet, då det likställs med samarbetsproblem och kommunikationsbrister som utgör själva slasktratten i rekvisiten om ensam vårdnad tillsammans med de mer konkreta omständigheterna såsom kriminalitet, missbruk och våld. Min erfarenhet var då att jag tillsammans med min klient kämpande i en ordentlig motvind mot en part som på alla sätt och vis ansågs som lämplig, däremot inte engagerad eller insatt i sina barns liv vilket indirekt påverkade barnen negativt.

Jag blev glatt överraskad när jag satt i en tingsrätt och domaren höjde rösten och bad motparten ”vakna upp och inse allvaret i situationen”. Det var första gången någon tog den diskussionen öppet i tingsrätten. Domaren här informerade motparten om att det inte bara är aktiva handlingar som kan ses som vårdnadssabotage utan även en långtgående underlåtenhet, en passivitet att förhindra ett gemensamt vårdnadsansvar.
Sedan kom ett nytt ärende
I tingsrättens bedömning stod det klart att ingen av föräldrarna var olämpliga i sig baserat på de rekvisit som finns att tillgå. Däremot så måste det finnas ett samarbete och ett engagemang från båda vårdnadshavarna vid gemensam vårdnad för att det ska ses som lämpligt för barnen. Tingsrätten menade att det är en rättighet, men också en skyldighet att medverka i beslutsfattande och inte bara skriva under en handling. Att någon som under en längre tid inte tagit någon aktiv del i sina barns liv och då inte i praktiken utövat något vårdnadsansvar inte heller ska ha del i vårdnaden. Tingsrätten dömde slutligen till ensam vårdnad för boendeförälder. Detta är ett stort steg framåt inom familjerätten och jag tror att detta bara är början på en ny tillämplig av begreppet samarbetsproblem och kommunikationsbrister.
Ja det kan ju bli prejudicerande i vårdnadstvister
Upplagd av kl.

1 kommentar:

  1. Anonym11 oktober 2014 kl. 13:37

    Äntligen -kommer många många kvinnor som kämpar i motvind i ett genussamhälle som slår hårt mot kvinnor/utropa....
    Yippey -ska till slut orättvisorna börja jämnas ut?
    Där mammor får kämpa inte bara mot pappor , utan mot myndigheters genusperspektiv , där man tystas , och ansträngningar vänds mot den som kämpar.
    Äntligen.

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)