Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

söndag 5 oktober 2014

Flickan i koppel

Fick se en länk till en text. Den handlar om hur en person kommer gående och blir omcyklad av en man med en flicka i koppel. Hur hen chockad har svårt att förstå det hen ser. Är det ett skämt? Nej det verkar inte så. Mannen på cyklen stannar och vänder och de passerar igen och hen får upp telefonen och tar ett kort.
http://pd-online.se/?p=4029
Jag blir både arg och ledsen. Men det är ett så tydligt exempel på hur många reagerar. Hen reagerar på att något är fel hen hinner ta upp telefonen och fota men hinner inte stoppa dem och säga ifrån?

Sedan tråden och diskussionerna efteråt är inte bättre. Många reagerar och ifrågasätter varför hen inte gjorde mer? Men en del avfärdar det som ett försök att se hur många som reagerar eller hur man reagerar. En del förklarar, ursäktar; De kanske tränade för att flickan skall kunna bli idrottare.
Andra menar att det var bra att hen inte lade sig i för mannen kunde ju blivit våldsam.
Andra slår ifrån sig att de gjort likadant att hen är modig som vågar tala om.

Det framkommer inte om hen gjorde något mer efteråt Gick till polis eller socialen.
Men för mig är det bara ett tydligt bevis för hur få som agerar trots att man ser tydligt att något är fel.
Feghet, att personer som ser väljer att blunda, ursäktar sig, låter bli att agera är det som är den största källan till att barn far illa.

tillagt d 27 dec Det fanns en förklaring:

Gott FOLK!
Hon heter Linnea och har Autistisk syndrom F84.0, DSMIV 299.00 och Mentalretardation. Linnea har inget tal och saknar förmågor att kommunisera eller motivera sig. Linnea har genomgått ett intensivt träningsprogram (40 timmar/vecka) med hjälp av en psykolog, en tränare och föräldrar för att skaffa sig basala färdigheter t.ex. att gå på toaletten, torka sig och tvätta händerna.
Jag väljer att ta ut Linnea så mycket som möjligt och göra saker med henne trots att hon är omotiverad och visar motstånd för det mesta.
Jag förstår att det är störande för ER att titta på det avvikande men inga av ER (GOTT FOLK) har någon gång stannat till och fråga. Vill ni att jag låsa in henne i en skrubb och låta henne banka huvud i väggen bara för att NI ska slippa se det obehagliga.
Bilden är äkta och hon håller snören i handen men jag skulle inte dra mig för att sätta det runt hennes median om det behovs. Jag har en extremt mörkt blick p.g.a. arv. D.v.s. jag är mörk.
Jag är ledsen om jag stör eran morgon promenad, med min mörka blick och konstigt barn, men jag kommer att fortsätta att göra allt i min förmåga för att bidrag till Linneas utveckling så ni få vara vänlig och stå ut, gott folk, även i fortsättning.
Jag vädjar till er (BARMHÄRTIGA SAMARIEN) att ställa upp och hjälpa Linnea; samma vädjan jag har gjort till Norrmalm Stadsdelsförvaltning och Särskolan på Kungsholmen utan gehör.
Flickans far

Upplagd av kl.

3 kommentarer:

  1. fostermamma5 december 2014 kl. 11:36

    Fortsättning Det kom ett inlägg
    Gott FOLK!
    Hon heter Linnea och har Autistisk syndrom F84.0, DSMIV 299.00 och Mentalretardation. Linnea har inget tal och saknar förmågor att kommunisera eller motivera sig. Linnea har genomgått ett intensivt träningsprogram (40 timmar/vecka) med hjälp av en psykolog, en tränare och föräldrar för att skaffa sig basala färdigheter t.ex. att gå på toaletten, torka sig och tvätta händerna.
    Jag väljer att ta ut Linnea så mycket som möjligt och göra saker med henne trots att hon är omotiverad och visar motstånd för det mesta.
    Jag förstår att det är störande för ER att titta på det avvikande men inga av ER (GOTT FOLK) har någon gång stannat till och fråga. Vill ni att jag låsa in henne i en skrubb och låta henne banka huvud i väggen bara för att NI ska slippa se det obehagliga.
    Bilden är äkta och hon håller snören i handen men jag skulle inte dra mig för att sätta det runt hennes median om det behovs. Jag har en extremt mörkt blick p.g.a. arv. D.v.s. jag är mörk.
    Jag är ledsen om jag stör eran morgon promenad, med min mörka blick och konstigt barn, men jag kommer att fortsätta att göra allt i min förmåga för att bidrag till Linneas utveckling så ni få vara vänlig och stå ut, gott folk, även i fortsättning.
    Jag vädjar till er (BARMHÄRTIGA SAMARIEN) att ställa upp och hjälpa Linnea; samma vädjan jag har gjort till Norrmalm Stadsdelsförvaltning och Särskolan på Kungsholmen utan gehör.
    Flickans far

    SvaraRadera
  2. fostermamma5 december 2014 kl. 11:37

    Skolan och rektor vet om och har tydligen agerat
    Gott Folk
    Den goda Rektorn Elisabeth Paulsson på Linneas särskola kände igen flickan på bild och anmälde det till Socialkontoret på Norrmalm.
    Jag har haft kontakt med den godhjärtade Rektorn bara några veckor innan hennes anmälan och min kännedom av den populära bilden och ER äkta oro. Ni får ta del av mejlet Ädla Folk:

    Från: Linneas pappa
    Skickat: den 2 oktober 2014 08:35
    Till: ‘elisabeth.ollas-paulsson@stockholm.se'; ‘lena.fenryr@stockholm.se’
    Ämne: Bristande tillsyn
    Hej!
    Linnea (Kungsholmens särskolan, klass 1-5E) har haft bristande tillsyn under en längre tid.
    Vi föräldrar har observerat hur personal är upptagen med mobiltelefonen och vänder ryggen mot barnen. Denna bristfälliga uppsikt har lätt till att Linnea:
    • Klipper hål i sina kläder flera ggr/vecka
    • Har målarfärg på kroppen, munnen och kläder flera ggr/vecka
    • Har blåmärke på kroppen minst en gång/vecka
    • Har kommit bort från skolan en gång. Hon återfanns med polisens hjälp.
    Vi skulle gärna vilja ha svar på följande frågor:
    1. Ska personal alltid ha bevakning över sin mobiltelefon?
    2. Ingår mobiltelefonbevakning i personalens tjänst?
    3. Hur den ständiga hanteringen/bevakning av mobiltelefon ska hjälpa barnen?
    4. Kan vi ta del av personalens arbetsbeskrivning?
    5. Kommer ni att ta fram en åtgärdsplan alt. om ni redan har en; kan vi ta del av den?
    //Linneas pappa

    Gott folk! Jag få be om ursäkt att vi inte kunde ställa upp med föreställningen under en kortare tid. Detta p.g.a. förkylning men var lugn ”The show must go on”. Knäna är söndertrasat så att gå eller springa med flickan är inte aktuellt längre.
    Den bisarra leken med hundkoppel mellan far och dotter kommer att fortsätta.
    Tips på en bra utkiksplats är baren på Sven Harrys.
    //Flickans Far

    SvaraRadera
  3. Anonym28 december 2014 kl. 03:43

    Bra exempel på hur mycket missförstånd som finns i samhället-och allra värst-att just samhällets myndigheter (alltså främst soc, ty skolan verkar ju ha agerat- dock inte alltid fallet- men en bra rektor är Aoch O)sviker, och ännu en förälder som försöker och försöker ....
    Så tragiskt att soc inte hjälper där hjälp behövs!
    Och BUP?
    Håller med insändare i dagens Aftonbladet -att samhället måste lägga mer resurser på hjälp( självmorden som ökat)-och säkerligen
    Lika mkt hjälp till en haltande socialtjänst - som mer agerar som polis än som socialarbetare
    All ära till alla kämpande föräldrar, och ädle fadern, som får så lite stöd där samhället borde ge stöd.
    Resursbrist?
    Inte tid?
    Hopplöst fall?

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)