Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 11 oktober 2014

Armando

Och ännu ett ärende där man saknar barnperspektiv http://www.barometern.se/kalmar/svart-sjuke-armando-ska-utvisas/
7-årige Armando äter inte längre.
Hans muskler håller på att förtvina och han har försvunnit in i sin egen värld utan kontakt med sin mamma.
Nu ska han utvisas.
Peter Baeck, barnläkare på länssjukhuset i Kalmar som engagerat sig i fallet, har hävdat att det i Armandos fall finns skäl för verkställighetshinder. Pojkens prekära tillstånd har förvärrats under hela processen och han måste nu ha hjälp med alla vitala funktioner, som att äta, gå på toaletten och sköta hygienen.
”Han är nu på väg mot sista stadiet av apati”, skriver Baeck i sitt medicinska utlåtande och hävdar att sjukdomstillståndet är livshotade. Om han inte får vård dygnet runt går han ned i vikt och svälter sakta ihjäl.
Ernada Hidanovic försöker få kontakt med sin son och vägrar att ge upp. Hon börjar gråta när hon ska förklara hur dagarna ser ut.
– Armando sover mest och ligger hela dagen i sin säng med blöjor. Då och då vaknar han till och gråter och blir våldsam.
– Då börjar han slå sig själv, bita sig och dra i sitt hår. När jag försöker lugna honom biter han mig.
– Han får lugnande medicin, men det är inte bra för hans muskler. De håller på att förtvina.
Så ofta det går tar familjen ut Armando i en rullstol. Men någon kontakt går det inte längre att få.
– Det var länge sedan jag tyckte att han lyssnade på mig. Nu har han helt gått in i sig själv. Men jag forstätter att prata med honom i alla fall.
Migrationsverket motiverar sitt beslut med att pojken anses klara av resan. Bosnien kommer att ta emot honom och det finns vård i hemlandet.
Dessutom anser de att läkaren Peter Baecks utlåtande är en partsinlaga. Han har antagit vad som kommer hända om familjen skickas tillbaka till Bosnien och baserat sitt utlåtande på det, enligt Migrationsverket.
Upplagd av kl.

1 kommentar:

  1. Anonym11 oktober 2014 kl. 13:30

    Vad är det för störning som svenska myndighetspersoner lider av?vad är det som gör att de inte förstår ?
    Är det hål i huvudet eller hål i hjärtat?
    Eller både och?
    Ännu en gång blir ett asylärenden ngt som hänger på hur många privatpersoner som skäms över hur Sverige agerar , som alla förstår att det kommer vara stor risk för pojkens liv, att hamna på gatan.
    Tror de att Bosnien är bättre att ta hand om romer än Sverige?
    Se bara alla i Sverige, som sitter på gatan - de gör det inte för att de drömt om att bli tiggare, de har inget annat val, annars hade de suttit i Bosnien på ngn gata ...

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)