Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

måndag 6 oktober 2014

Ingen kommentar

I Munkfors hälsar en holländsk familj på. Plötsligt kommer soc och tar deras fem barn. http://nwt.se/munkfors/article1655655.ece
Sex poliser och två socialsekreterare kom åkande i fyra bilar och svängde in framför familjen Schouten-Ketz stora semesterbostad vid Tallbacksvägen i centrala Munkfors
– De trängde brutalt in i vårt hem och kidnappade våra fem barn. Till och med min äldsta dotter som redan var myndig.
Hjälpligt förstod hon och barnens pappa Christiaan Ketz vilka anklagelser som låg bakom ingripandet. De försökte tala socialsekreterarna tillrätta.
– De kunde ju med egna ögon se att det fanns tillräckligt med mat i huset och att vi hade både vatten och elektricitet. Men det gick inte att argumentera med dem. Vi talar ju inte svenska och ingenting översattes tydligt för oss.
 
– Vi var där bara under semestrar och lov. Annars bodde vi i Holland. Så det här kom som en fullständig överraskning för oss, vi hade inte fått någon förvarning.
Men de tre äldsta barnen – då 19-åriga Yacintha, 16-åriga Myron och 13-åriga Chabeli – lämnades tillbaka till sin mamma och pappa efter tre månader på olika institutioner.
Nu började kampen för att få hem även de två yngsta barnen. Familjen vågade inte längre vara kvar i Sverige.
– Föreställ dig hur det känns att som mamma tvingas lämna två av dina älskade barn i ett främmande land och utan att veta om du någonsin kommer att få se dem igen.
 
Men den 27 juli i år släpptes plötsligt barnen. Och den 28 juli levererades de till familjens hus i staden Putte i Belgien av två anställda från Munkfors socialkontor.
Ingenting nytt hade framkommit, och inga närmare förklaringar gavs.

Efter åtta veckor hemma i Belgien börjar barnen hämta sig. De har börjat skolan och de har hittat tillbaka till sitt gamla språk efter att bara ha talat svenska det senaste året. Men en del av tilliten och tryggheten är borta.

Vad blir kommentaren? http://nwt.se/munkfors/article1655891.ece  Jo Ingen kommentar. De hänvisar till sekretess.
Man gör som man vill eftersom det går. Man skall inte kunna behandla folk så här.

Kommun efter kommun gör fel och det uppdagas. Följ länkar här.
http://www.nyhetspressen.se/4000172.html?fb_action_ids=10152377895910418&fb_action_types=og.comments&fb_source=other_multiline&action_object_map=%5B778257022247085%5D&action_type_map=%5B%22og.comments%22%5D&action_ref_map=%5B%5D
Men vad händer? Inget än så länge. Det blir lite för den nya regeringen att ta tag i.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)