http://arbetarbladet.se/torget/1.6898550-enbart-karlek-kan-inte-laga-ett-barn
Det verkar finnas en ”allmän sanning” som skapats genom media och ryktesspridning att familjehem tar emot barn för att kunna tjäna pengar. Jag har hittills inte mött någon som tagit sig an uppdraget för att få en lyxtillvaro utan det är av kärlek och omtanke som de familjer jag känner har blivit familjehem, de vill hjälpa barn och ungdomar som far illa. Det som samhället däremot behöver förstå är att ersättningarna till familjehemmen behöver vara realistiska för att undvika avbrutna placeringar, lika viktigt är möjligheten att få någon slags återhämtning för att orka vara en bra familjehemsförälder. Det går inte att ha en naiv inställning och tro att enbart kärlek kan driva en familj och ”laga” ett barn som har ett tungt bagage inom sig, en sådan inställning bränner ut de vuxna.
Egentligen är det enkel matematik: Bra förutsättningar ger nöjda familjehem och nöjda familjehem kan göra sitt allra bästa för det placerade barnet och dessutom blir de den allra bästa reklamkampanjen för familjehemsvården.
8 900 kronor, det är summan som ett familjehem får om de har det högsta arvodet enligt de kommunala riktlinjerna och då har barnet oftast väldigt stor problematik. Jag undrar om de som har åsikter om familjehem har öppnat upp sitt eget hem för ett främmande barn eller tonåring?
Har de erfarenhet av att ha ansvar för barnets välmående, skolarbete, sociala utveckling, allmänbildning och samtidigt få relationerna till alla personer att fungera. Som familjehemsförälder är du tillgänglig för det placerade barnet dygnen runt, alla dagar i veckan och du har inte rätt till A-kassa, semester eller tjänstepension.
Jag skulle önska att media ger en bild av familjehemsvården som stämmer bättre med verkligheten: Majoriteten av familjehemsföräldrarna gör sitt allra bästa för att det placerade barnet ska få möjligheten till ett bra liv, ingen vanvård alltså. De allra flesta familjehem har kontrollerats av socialtjänsten under de senaste 20 åren och kontrollen sker regelbundet. Det är dessutom inte bara utdrag från misstanke- och brottsregistret som skickas in utan också utdrag från socialregistret, kronofogden och Försäkringskassan.
Av de tonåringar som placerades före de fyllt 10 år visade en undersökning år 2011 att det var 71 procent som klarat gymnasiekompetensen efter årskurs 9, med tanke på att resultatet hos ”vanliga” svenska barn var 86 procent säger dessa siffror mer om skolan än placerade barn. Är det inte fantastiskt att så många av de barn som omhändertagits av samhället och all den problematik som dessa barn har, klarar grundskolan med godkända betyg?Visst är det så. Enbart kärlek räcker inte utan det är jobb och ofta hårt jobb. Det värsta är bara att vi ibland inte få rätt förutsättningar. Att rykten sprids att vi gör det för pengarna. Men då hade vi inte lyckats i så stor grad. Sedan finns det dåliga familjehem och dåliga handläggare och allihop som inte ser till barnets bästa måste vi gemensamt försöka få bort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar