Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

fredag 7 februari 2014

Låt barn vara barn

Varför kan man inte låta barn vara barn? De blir vuxna snabbt nog. Inte konstigt att det blir fel att även sex går ner i åldrarna. Små tjejer kämpar ju för att se så gamla ut som möjligt, så sexiga som möjligt medan äldre gör vad de kan för att se yngre ut. Hur blev det så?

Ordet ”tweens”  används allt oftare för barn (främst flickor) i åldern 8 till 12 år, som befinner sig mitt emellan, ”in between”, barndom och tonår. Ibland definieras de som ”too old for toys, too young for boys.”
Begreppet började först användas bland marknadsförare och i böcker som ”The great tween buying machine” och ”The Brandchild” beskrivs låg- och mellanstadiebarn som en outnyttjad guldgruva.
De påstås vara mer trendmedvetna än tidigare generationer och ha ett fastare grepp om sina föräldrars plånböcker.
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/leksaker-inget-for-9-aringar_8928646.svd
Väggarna i flickrummet är tapetserade med affischer av pojkbandet The Fooo. Inför fester fixar systrarna sig med mascara, läppbalsam och rouge. Och senaste shoppingfynden fotograferar de med sina Iphones och lägger ut på nätet så att kompisarna kan se. ”Barnsliga” saker som Barbiedockor och mjukisbyxor har däremot förpassats till vinden.
Många kan nog känna igen sin egen tonårstid. Från att ha lekt med dockor och dyrkat mamma och pappa, blir plötsligt kompisar, utseende och idoler allt viktigare. Så har det sett ut i decennier. Skillnaden är att de här flickorna inte är tonåringar än. Systrarna Nikita och Belle är bara 11 och 9 år. Allt oftare beskrivs de – och deras jämnåriga – som ”barntonåringar” eller ”tweens”.
–När det gäller kläder vill jag se schyst ut, men inte överdriven. Jag älskar att shoppa, helst skönhetsprodukter. Hade jag obegränsat med pengar så skulle hela mitt bord varit fullt av saker till kroppen, ansiktet och håret, säger Nikita.

En del menar att det är en helt ny utvecklingsfas. Förr gick vi från barndomen in i de stormiga tonåren för att komma ut på andra sidan som hyfsat mogna vuxna. Nu behöver ålderstrappan kompletteras med ett nytt steg: tween.
Ordet lanserades av marknadsförare i början av 1990-talet för potentiella kunder (främst flickor)som befinner sig mittemellan – ”in between” – barndom och tonår. Sedan dess har begreppet spritts till andra områden. Googlar man på ”tweens” får man i dag nästan 4 miljoner träffar.
–Tweens var ju inget vi pratade om under psykologutbildningen, men de senaste åren har begreppet dykt upp allt oftare i föräldratidningar och i debatter, konstaterar psykologen Ingrid Gråberg.
Gemensamt för tweens världen över är att de beskrivs som superkonsumenter. Svensk forskning visar också att dagens barn både har mer egna pengar och större inflytande över mammas och pappas kreditkort – vilket såväl kommuner som företag uppmärksammat.
För några år sedan lanserade Täby kommun sommarlägret ”Girl & the city”, som enligt broschyren bland annat gick ut på att besöka designer, gå på NK, göra färganalys och dricka latte. (Efter hård kritik i media ställdes lägret dock in). Nyligen presenterade även Fritidsresor sin nya satsning för tweens. Enligt researrangören har barn i den åldern tröttnat på Bamseklubbar och mini-discon. I stället erbjuds showskola och frizoner där barn kan hänga, surfa trådlöst och lyssna på musik. 
Tweens intresse för utseende och shopping tros dock inte bara bero på reklam och sociala medier. Vissa pekar på föräldrarnas betydelse. Eftersom dagens mammor och pappor får barn senare i livet, har de ofta bättre ekonomi. Dessutom föds allt färre barn per familj i västvärlden, vilket gör att resurserna räcker bättre till för att skämma bort de som ändå sätts till världen.
–De flesta vill sina barn väl och är rädda för att de ska sticka ut. Då följer man det som man tror är normen när det gäller vilka prylar eller kläder man köper till sina barn. Samtidigt är det förstås inte alla familjer som har de här resurserna, säger Ingrid Gråberg:
–Jag tycker varken att man behöver bromsa eller pusha barnens utveckling. Däremot kan man som förälder bejaka den sida hos barnet som fortfarande vill leka och vara liten. Utanför familjen finns starka krafter som uppmuntrar de vuxna sidorna. 

Varför kan inte barn få vara barn? Varför vill alla bli vuxna och sedan inte ta det ansvar som hänger ihop med det? Och sedan vill ingen blir äldre. Varför är evig ungdom något att stå efter? Varför kan man inte acceptera den ålder man tillhör och vara stolt? De som har råd opererar sig t.o.m till evig ungdom.
Minns att jag såg Jeopardy för många år sedan Alice Timmander var med. Hon hann inte med och missade gång på gång för att hon inte var snabb nog. Jag kom på mig själv att tänka att man förväntar sig att hon skall hänga med för att hon ser yngre ut än vad hon är Tror hon var 70 och då har man inte hur gärna man än vill, ha samma reaktionsförmåga som en på 30 år.

Gammal blir man hur som helst varför inte passa på att låta barn vara barn. Varför inte våga vara den ålder man är. Vad är det som är så fel? vi har gjort det onormala normalt. vi skall raka oss under armarna, annars reagerar folk Hur var det på melodifestivalen då programledaren inte hade gjort det. Det skrevs spaltmeter i press dagen efter.
Det skall opereras och blekas, läggas till på ena stället och dras ifrån på andra. Blir man lyckligare för det? Skulle inte tro det Skrev ju igår om hur självmords antalen ökar bland just ungdomar. Det skrivs om att det beror på pressen de lever under. Pressen att vara snygg, sexig, vara inne, hänga med, klara att festa samtidigt som man skall vara bäst i skolan, att ha det senaste.
Nej var tid har sin tjusning men den försvinner om man ständigt skall sträva efter något annat.
Våga säga ifrån för att skydda dina barn. Låt barn vara barn och våga vara vuxen när man blir det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar