Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

torsdag 13 februari 2014

Delbetänkande

I förrgår var det presskonferens. Det var Håkan Ceder tillsammans med Maria Larsson som presenterade delbetänkandet i LVU utredningen. http://www.regeringen.se/

Det var många som reagerade På akademikerblogger http://www.akademikerbloggen.se/mycket-snack-om-kontroll-inget-om-att-bygga-relationer skrev man:
Igår, efter att tvångsvårdsutredaren Håkan Ceder på DN Debatt presenterat sina förslag om skärpt kontroll av familjehem, blev jag uppringd av en familjehemssekreterare som talade både för sig och för sina kollegor. De var mycket bekymrade över den ton och det förhållningssätt man har från utredningens och regeringens sida.  
Det talas ständigt om skärpt kontroll. Det ställs nya krav på dokumentation och uppföljning. Utredningar ska göras med stöd av manualer där många blanketter och dokument ska fyllas i. Syftet är att kvalitetssäkra verksamheten och det är naturligtvis bra. Men det tar tid. Det talas mycket sällan om vikten av kontinuitet, hur förtroende skapas och hur relationer till barn, föräldrar och familjehem byggs.  
Det talas sällan om att det här arbetet hör till de svåraste och mest känsliga och att kontinuitet, personliga möten och lyhördhet är en förutsättning för att fånga upp barn som inte har det bra i sina familjehem och för att upptäcka familjehem som brister. Det är bra att rutinerna skärps. Samhället har ett gigantiskt ansvar gentemot de barn, föräldrar och unga som placerats inom samhällets försorg då de är som mest utsatta och sårbara. Om övergrepp och vanvård sker på grund av bristande kontroller av jour- och familjehem finns inga ursäkter.  
Tyvärr räcker inte kontroll och uppföljning som enda åtgärd. Familjehemssekreterarna måste få ta sig den tid som krävs för att samtala med barn och familjehem/jourhem. Att arbeta med rekrytering, uppföljning, utredning och stöd till barn och familjer innebär långt mer än att fylla i blanketter och manualer. Varför talar ingen om det?
 
Det skrevs direkt om det på DN debatt http://www.dn.se/debatt/skarp-kontrollen-over-familjehem-och-jourhem/ där man även tar upp de olika delarna och förslagen
Övergrepp som ännu förekommer i familjehemsvård är oacceptabla. Därför måste statens tillsyn över vården stärkas, och de tilltänkta föräldrarna måste såväl kontrolleras i polisens belastningsregister som genomgå grundläggande utbildning för ändamålet, skriver statens utredare Håkan Ceder.
 
Jag kan hålla med men jag har också lyssnat till presskonferensen. Det jag och många med mig
reagerar på är att man återigen skall granska oss mer. Inget om att granska kommunerna. Det är ju de som skall sköta tillsyn över oss och de som skall ge oss utbildning, De som får kritik för dåliga utredningar, de som inte gör vårdnadsöverflyttningar i den grad det borde, de som tar LVU och där samma handläggare både bedömer, granskar och utreder i samma ärenden. Men inget om
att granska dem eller deras hantering. Inte heller runt deras utbildning som de
t.o.m. själva säger är för dålig.

Det är ju så att vi lyckas i 90 % av ärendena placeringarna varför gör man inte en utredning varför vi lyckas för att bygga vidare på det?

Nej nu skall man satsa pengar på att värva fler hem utan att ge oss bättre villkor. Det hjälper inte om vi inte får bättre villkor ingen vill jobba under de förutsättningar som vi gör. De hävdar att kommunerna nu gett så många familjehem utbildning. jag vet ingen som fått utbildning men de sa att det var så många.

De har säkerställt att barn nu hörs, Vad då säkerställt undrar jag. Hur då? Bara för att det är lag är det ingen garanti för att den följs särskilt om den inte är kopplade till några konsekvenser. en del barn hörs mer medan det i andra kommuner fungerar som tidigare de hörs bara om någon är beredd att lyssna.

Saknar något runt vad man gör för att motverka sammanbrott. Det sker ju i 40% av tonårsplaceringar och 30% av småbarn placeringar. Ju fler sammanbrott ju fler skadade barn. Varför gör man inget där? Det nya boendet behandling i familjehem är det många som redan i dag fungerar som.

Utdrag tar de allra flesta. Har inte stött på någon som inte gör det. En del är riktiga kontrollfreak eftersom de inte ens godkänner att man gör det själv utan vill att man skall be myndigheten skicka till dem direkt, vet inte om de tror att man skall förfalska dem. Däremot brister det då de anlitar hem genom organisationer. Då gör många ingen egen utredning av familjehemmet utan nöjer sig med den organisationen gjort. Den kan vara gammal.

Nej det saknas en del i det betänkandet och jag hoppas att det kommer.
 
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)