Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 1 februari 2014

Tufft att vara flicka

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/flickor-har-forlorat-fyra-ar-av-sin-barndom_8936494.svd
kraven på flickor har gått ner i åldrarna en psykolog hävdar att de förlorat 4 år. dvs att de krav som tidigare ställdes på en 14 åring nu ställs på en 11 eller 12 åring.
10-åringar som plutar förföriskt med munnen mot mobilkameran i hopp om att få många ”gilla” på Instagram. Stringtrosor för 11-åringar med texten ”Call me”. Och en 12-åring från Ödsmål som lägger upp filmer på Youtube där hon testar sminkprodukter - och får över 50 miljoner visningar.
– För att förstå våra döttrar måste vi inse att deras barndom inte ser ut som vår. Det som vi konfronterades med som 14-åringar, möter de redan i 10-årsåldern. De har förlorat fyra år av sin barndom, säger den australiske psykologen Steve Biddulph.
Han blev internationellt känd som föräldrarådgivare när han för 15 år sedan skrev boken ”Raising boys”, som hittills sålts i över 1,5 miljoner exemplar och översatts till 32 språk. Under många år reste han världen runt och föreläste om pojkars svårigheter.
 
Visst har vi sett det protester mot bh för småbarn och bikinis.
I Sverige visade exempelvis en undersökning från Folkhälsoinstitutet att endast en tredjedel av alla 15-åriga flickor år 2005 ”trivdes med livet i stort”. Enligt Socialstyrelsen upplevde 30 procent av alla unga kvinnor ångestsymptom, jämfört med 15 procent av unga män. Och nästan var fjärde svensk flicka har försökt skada sig själv, jämfört med var tionde pojke, enligt en avhandling från Mitthögskolan.
– Flickornas problem skiljer sig lite från pojkarnas, men är minst lika allvarliga, säger Steve Biddulph, som därför bestämde sig för att skriva boken ”Raising girls”, vilken fick stor uppmärksamhet i internationella medier när den kom förra året.
 
Marknadsföringen mot åtta- till tolvåringar, så kallade tweens, har till exempel blivit allt mer intensiv. I böcker som ”The great tween buying machine” och ”The Brandchild” beskrivs låg- och mellanstadiebarn som en outnyttjad guldgruva. De påstås vara mer trendmedvetna än tidigare generationer och ha ett fastare grepp om sina föräldrars plånböcker.
– Jag har själv pratat med marknadsförare som berättat att man riktat in sig på 9-åriga flickor eftersom man i den åldern är extra mån om att passa in och ännu mer osäker på sin identitet än tonåringar. Genom att utnyttja den här naturliga sårbarheten kan man sälja en rad produkter som barn verkligen inte behöver: smink, trendiga kläder, lightprodukter…
 
En annan sak som Steve Biddulph tror har påverkat unga flickors psykiska hälsa negativt är den ökade sexualisering av dem. I det får han bland annat stöd av Amerikanska psykologförbundet (APA) som i en rapport 2007 konstaterade att risken för depression, dålig självkänsla och ätstörningar ökar om man blir betraktad som ett sexobjekt.
Som exempel på den ökade sexualiseringen av unga lyfte Psykologförbundet bland annat fram: Sångerskan Christina Aguilera som klär sig i skoluniform och hästsvans - samtidigt som hon har skjortan uppknäppt och suger utmanande på en klubba. Stringtrosor som säljs i storleken 7 till 10 år med texter som ”ögongodis” och ”call me”. Och den populära leksaksdockan Bratz som med uppumpade läppar, minimala kjolar och utmanande nätstrumpbyxor lanseras för barn i förskoleåldern.
Nyligen uppmärksammade även det brittiska projektet ”Everyday sexism” (som samlar in exempel på sexualisering i vardagen), lanseringen av en ny app där 9-åriga spelare ska plastikoperera Barbaras kropp och ansikte eftersom att hon ätit för många hamburgare och för mycket choklad.
 
Läs den det står mycket bra som man känner igen men kanske inte reagerat över. men visst känner man igen det. låt barn vara barn.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar