Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

söndag 2 februari 2014

Upprop vecka 5

Då kommer här mitt upprop, min berättelse för veckan. Allt för att visa att det inte är enskilda ärenden. Du har fått minst ett i veckan sedan vecka 41 och kan inte längre säga att det är enskilda ärenden. Jag har gjort det och gör det för att jag vill att du skall reagera och agera och se till att det blir en ändring. Jag skriver till dig personligen och förväntar mig ett svar ifrån dig personligen runt vad du och ditt parti gör åt situationen.

Fick i veckan ett meddelande ifrån en familjehem mamma. Hjälp skrev hon. Vad gör jag?

Hon berättade om tre barn som kom till Sverige med sin mamma 2008. Hon kom hit pg.av s.k. anhörig invandring, då hennes man bodde här.
Vart pappan finns vet jag inte.

Redan 2009 tar man barnen med ett LVU på grund av omsorgssvikt. Den äldsta flickan är multihandikappad. Hon placeras på ett korttidsboende för vuxna. Först nu får hon sin första rullstol. De små placeras i ett och samma familjehem.
Socialförvaltningen får efter ett tag kritik för att de placerat ett barn (den stora) på en vuxenenhet och då kommer hon till familjehemmet som kontaktar mig. Det var 2010 och där har hon bott sedan dess.

Barnen har hela tiden haft ett utvisningshot över sig och det skulle verkställas 2013 med de båda familjehemmen kämpade för barnen och lyckades vinna och alla tre fick uppehållstillstånd.

Nu trodde man att allt runt barnen skulle lugna ner sig men nej så blev det inte. Flickan har nu bott i fyra år i sitt familjehem och de små, fem år i sitt familjehem och alla önskar en vårdnadsöverflytt med hänvisning till tre årsregeln.
Familjehemmet till de små lyfte först frågan och då inget hände kontaktade de ordförande i socialnämnden. Det skulle de inte ha gjort. Hen drev på och ställde frågor och ville att man skulle snabba på men nu straffar man dem och i slutändan barnen genom dra ut på det. Det är inte ens inlämnat till rätten trots att det har gått över ett år.

Nu kommer det en ny socialchef hen vill att man skall arbeta mer i hemmen och beordrar att man i största möjliga mån skall jobba hem så många barn som möjligt. Det innebär att man plötsligt skall öka umgängena för de två små. Även de skall plötsligt hem. Den minsta är idag 5 år och har hela sin anknytning hos familjehemmet och den stora vill inte ens träffa sin mamma, hon är nio år och kan tala för sig och skall enligt lag höras men även hon körs över. Mamman bor inte ens i en egen lägenhet utan tillsammans med en annan kvinna hon inte känner i ett asyl boende. Mamman har överklagat sin utvisning och skall få besked i augusti, förlorar hon skall hon utvisas.

Då det gäller den äldre flickan som är multihandikappad har den nya socialchefen sagt att hon inte tror på vårdnadsöverflyttningar. Men det handlar ju om att följa lagen vare sig om hon tror på den eller inte. Hon har nu begärt en kostnadsoffert på en start av en mini institution. Där vill hon att man skall placera flickan tillsammans med en annan flicka som hon inte känner. Man skall alltså omplacera henne, ta henne ifrån ett väl fungerande hem där hon har sin anknytning, där hon trivs och utvecklas så mycket hon utifrån sin situation kan. Ett hem som älskar henne och vill ha henne. Som man enligt lag borde utreda för en vårdnadsöverflytt och som vill ha en vårdnadsöverflytt vilket innebär att de skulle bli av med hela kostnaden. Varför gör man såhär? Jo för att man kan hävdar jag.

Sedan skall barn bara i nödfall bo på institution. Hur kan man ens fundera på att ta henne ifrån det hem hon ser som sitt och placera henne på en institution?

Hon har dessutom egentligen rätt till LSS stöd men för det krävs vårdnadshavarens underskrift och mamman vägrar att skriva på så de får inget stöd. Hur kan det vara möjligt att hon som misskött dem så att hon förlorat vårdnaden skall kunna fortsätta att förstöra för dem? har man inte förverkat sin rätt till föräldraskap då?

Vad händer om de jobbar hem barnen till mamman och hon inte får stanna? Skall de utvisas med henne eller skall de till ett nytt familjehem? De är svenska medborgare så de borde få stanna men det innebär flera uppbrott som man kan undvika, borde undvika.
Hur kan man ens försöka jobba hem barn till en som inte ens har eget boende? Som inte ens vet om hon får stanna i Sverige?
Som misskött barnen så att hon inte får behålla dem? Som barnen inte har någon anknytning till och de inte vill träffa?

Och barnperspektivet då? barn kan man inte kunna flytta på såhär efter 5 år utan väldigt starka skäl och de finns inte. Man har inget gjort om vårdplanen, inte heller genomförande plan. Man har inte gjort någon utredning om en hemflyttning är möjligt. Man följer alltså inte ens lagen men familjehemmet anses bli en belastning då de påpekar det och riskerar istället att förlora barnen.

Och barnen och deras bästa hamnar långt ner på prioritets listan, dem struntar man i.

Hur kan detta vara möjligt i Sverige? Vart är barnperspektivet? Som fostermamman sa : varje barn som placeras enligt LVU borde få en god man istället för sin vårdnadshavare som ser till barnet och barnets bästa. Som är fri ifrån socialen och fri ifrån biologiska föräldrar och familjehem. En som kan föra barnets talan och ser till barnets bästa. Ingen dum ide alls. Hur kan man tillåta att bio föräldrar skall kunna fortsätta förstöra för sina barn trots att de misskött dem så de förlorat vårdnaden om dem? Som även fortsätter att förstöra efter att de förlorat dem. Men efter 5 år borde det vara familjehemmet som älskar dem som sina som får den uppgiften. Som god man eller ny vårdnadshavare, vem känner barnen bättre?

Är det så här vi skall behandla utsatta barn? som vi skall behandla familjehem? Förstår ni varför det är så svårt att rekrytera familjehem? Ingen vill jobba under de här villkoren.

Och lagen som inte följs, treårs regeln följs inte, kraven på vårdplan och genomförande plan följs inte, att göra utredning trots att man skall det struntar man också i.
Jo visst kan de anmäla men vad innebär det? Om IVO granskar så kritiserar de bara formalia inget annat och förmodligen omplacerar de barnen under tiden för att straffa dem.

Varför har vi lagar som inte behöver följas? Jo visst säger du de måste följas, men det blir ju inga konsekvenser om man inte följer den så blir kontentan att den inte behöver följas.

Hur kan vi tillåta att enskilda tjänstemän gör fel, grova fel utan att göra något för att förhindra det?

Vem är lagarna till för att skydda? de utsatta barnen eller tjänstemännen som gör fel?

Jag känner mig maktlös och trött och ledsen. Ärende efter ärende där barn far illa. Vecka efter vecka utan slut under överskådlig tid. Jag kan inget göra förutom att lyssna och ge goda råd men vad gör du som bestämmer? Vill du verkligen att det skall se ut så här? Om inte vad gör du för att ändra det?

Begär som sagt svar på vad gör du och ditt parti åt dessa frågor?
MVH Eva fostermamman i Mark ärendet

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar