Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

torsdag 27 februari 2014

Våga lägga sig i

Vågar du lägga dig i? Om du ser något som verkar fel, vågar du ifrågasätta?
Just nu går det en film där man fejkar en kidnappning av ett barn
http://www.expressen.se/tv/nyheter/utrikes/fejkar-kidnappning-av-barn/
De ville se hur många som vågade lägga sig i.

Det har även gått en film som spelades in i Norge där en kille satt och frös i en busskur. http://www.expressen.se/tv/nyheter/utrikes/skulle-du-hjalpa-ett-barn-som-fryser/ De ville se hur många som engagerade sig. Han berättar att det var några som tagit hans jacka. Lite förvånande var det många som gav bort sina jackor.

Om du sitter på bussen och du hör någon kränka någon annan vågar du säga något?
Om någon behandlar sitt husdjur elakt?
Om någon tillrätta visar sitt barn på ett för hårt sätt?
Om ve hör en tonåring mobba en annan?
Om vi ser någon ta något som inte är deras?
vi ser eller hör någon som behandlar sin fru eller make ner låtande?

Det spelar ingen roll vad det är, om det är riktat mot ett barn, en vuxen eller ett djur. Jag tror att vi lite till mans skulle behöva lägga oss i mer. visa att vi bryr oss.

Jag hör till dem som har svårt att låta bli att lägga mig i. Det har gått så långt att jag medvetet håller mig ifrån vissa ställen vissa tider därför att det brukar vara, bli bråk där och eftersom jag vet att jag inte kan låta bli är det ju bättre att jag inte är där. Jag är ju faktiskt mamma och har ett ansvar för andra och behöver ju för deras skull inte utsätta mig för risken.

Sedan är det ju så att det kostar mer eller mindre att lägga sig i olika saker. Det kanske inte är lika stor risk att ifrågasätta en mamma eller pappa som kränker sitt barn, eller en tonåring som mobbar en annan, eller ifrågasätta en djurägare som är för hårdhänt mot sin hund som att ge sig in i ett bråk en lördagskväll då någon gapar på en annan.

Så utmaningen idag; våga lägg er i, våga ifrågsätt, våga bry er.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar