Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

torsdag 17 oktober 2013

Utvisade familjehems placerade barn

Igår lyfte uppdrag granskning hur olika myndigheter har olika syn. Hur deras uppfattning krockar och visar en tydlig brist av barnperspektivet.


En mamma med tre pojkar flyttar med pappan till Sverige därför att han är rädd för sitt liv i sitt hemland. Det är ingen fara för resten av familjen men de hänger med. Här får de ytterligare en pojk.

Det visar sig att pappan misshandlar dem grovt och det slutar med att de berättar han sätts i fängelse. Mamman får ett avslag på att stanna och går djupt ner i en depression.

Social myndigheter anser inte att hon klarar av sina barn utan de hamnar samtliga på olika fosterhem.

Nu plötsligt utvisas hon. Polisen hämtar barnen en morgon kl. 6. de Får inte särskilt mycket tid på sig. De vet inte att innan kvällen skall de stå ensamma tillsammans med sin sjuka mamma som inte förstår vad som hänt. De får inte med några pengar utan står plötsligt på en flygplats i Moskva. Den största pojken tvingas tigga ihop lite pengar så att minstingen 2 år kan få lite eftersom han gråter . vilken mara. tänk att vara 2-12 år ryckas upp ifrån sin trygghet. Tvingas iväg med en sjuk mamma som inte klarar av att ta hand om dem. till ett land de inte sett på ett par år. ingen hjälper dem. Inga pengar. De tvingas hem och nu är det plötsligt de som lever under hot för de har orsakat att pappan sats i fängelse. Det är deras fel. pappan kommer ut inom en månad och kommer förmodligen att söka upp dem. Och då tror de att de får igen. Handlar om att livet är nattsvart. Vem skall de vända sig till? Mamman är självmordsbenägen. En av de stora har redan försökt ta livet av sig, risken är väl att han försöker igen. Men vem skall då ta hand om småsyskonen? de får inte gå i skolan utan sitter hemma och vågar inte gå ut.

Hur man man behandla barn på det sättet i ett land med en lag som säger att ett tydligt barnperspektiv skall vara rådande i alla ärenden gällande barn. Ett land som har skrivit på barnkonventionen även om den inte är lag lovat att leva efter den. Ett land som hävdar att vi är så duktiga på att ta hand om ...

En massa fel har gjorts under vägen och vad händer ingenting varför? jo lagar runt barn är inte kopplade till nåra konsekvenser.

Sverige har just orsakat att fyra pojkar inte har något att leva för. Den yngsta var väl 3 tror jag. Den äldsta 12 eller 14.


Hur kan man ha så olika åsikter inom olika myndigheter trots att alla går under samma lagar?

Hade barnkonventionen varit lag hade det inte kunnat hända.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)