Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

söndag 20 oktober 2013

Hjälp oss att lyckas för barnens skull

Fick se en länk till en artikel om Staten ger inte familjehemsplacerade barn trygga hem Först tänkte jag inte en sådan där artikel till som kritiserar det vi gör trots att vi lyckas i så mycket som 90 % av alla våra ärenden. men det var det inte. Det står:
Vi blir ju inte fler familjehem om vi utreds mer. Vi blir inte fler om vi ska hålla ännu högre kvalitet, tvärtom tror vi. Dessutom har många av oss adekvat utbildning för uppdraget, vi är barnsköterskor, förskollärare, barnsjuksköterska, socionom, mentalskötare, landstingspolitiker mm  
Det är inte bristen på utbildning som gör att vi inte orkar i längden. Det är brist på säker anställning. Vetskapen om att vi inte får rätt till pension, att vi inte har rätt till a-kassa när vi blivit utan uppdrag. Detta drabbar barnen. 
Vi Familjehem är även otrygga då det gäller barn som placeras hos oss och behöver skyddad identitet för 8 pga hedersrelaterat våld och hot eller fysisk misshandel av barnet). I dag finns inga inga rikstäckande rutiner hos socialtjänsten för hur man hanterar dessa situationer. En sekretessmarkering är inte speciellt säkert. Och vi utsätter vår familj samt det placerade barnet för risker.

Vi är många familjhem som tagit emot flera unga under många år. Vi är utredda utbildade och omtyckta. Vi har många lyckade placeringar bakom oss. Vi har tjänat staten och som tack står vi utan pension, a-kassa eller avtalsförsäkringar. Av den anledningen så är det få som vill bli familjhem. Säkerligen den största anledningen till brist på famillljehem. Samtidigt som behovet av oss ökar.

Att som idag placera barn i familjehem med en ersättning på ca 5000kr som dessutom ska beskattas. Det kräver att familjhemmet jobbar med annat också. De är få som står pall när det blir konflikter eller tidskrävande insatser som ju tyvärr är mer vanligt än ovanligt just för dessa placerade barn. Vi har allt för många gånger tagit emot ungar som flyttat runt mellan hem. Uppåt 29 olika boenden och endast 16 år gammal. Anledningen var att familjhemmen sa upp sig.

Likaså blir Vi Familjehem uppsagda om ett placerat barn behöver annan vård, som behandlingshem eller psykiatrisk sluten vård eller beroendevård. Vi anser att detta är förfärligt. Det är just vid sådana tillfällen som den unge behöver sin familj som stöd. Kommunen spar pengar på detta sätt.
Var finns barnperspektivet undrar vi?

Idag ser kommunerna bara till sin budget. De är brist på familjehem och att matcha ihop barn med familjer är bara ett önsketänkande. Man får vara glad om man hittar ett hem över huvud taget med den usla ersättning man ger. Att sedan tro att familjen står kvar när det blir jobbigt.
Nej låt oss som valt att vara familjhem som yrke, låt oss få skälig lön och rätten till a-kassa samt avtalsförsäkringar. Låt oss bli trygga så att vi kan ta hand om våra älskade låneungar i ur och skur tills de blir vuxna.

Erkänn oss som yrke och ge oss de verktyg som möjliggör att finnas för de mest utsatta barnen, de som samhället ska fostra. Låt placerade barn få växa upp i stabila hållbara hem. Staten köper en tjänst av oss på familjehem: att sörja och vårda samt ge trygghet till de barn vars föräldrar av olika skäl inte kan eller förmår. Men kärleken till barnen den ger vi gratis.
 
Oh vad jag håller med. Vad sant det är. Ge oss förutsättningarna för att göra ett bra jobb. Stötta oss i det och ge oss därmed möjligheterna att lyckas ännu bättre.

1 kommentar:

  1. Oh vad kul att du hittade den texten, vi var många som skrev under den med våra namn.....
    Wilma

    SvaraRadera