Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

tisdag 8 oktober 2013

Sam Hälle

Hittade en länk till en blogg om medberoende.
SÅ BRA.
http://www.sannanovaemilia.se/en-medberoendes-bekannelser/
Läs den. kan tyvärr inte ta med hela men saxar avslutningen:

Han heter Sam och han stinker sprit.
Han behandlar människor illa. Jag har i 37 år försökt få in honom på avgiftning och ett 12-stegs-program, men under dessa 37 år så tycks allt bara ha blivit värre. Människor omkring honom mår allt sämre. Jag förstår inte varför jag tror honom varje gång han säger att han tänker förändras, att han tänker bli snäll, omtänksam och kärleksfull. Jag vill så gärna tro honom när han säger att han ska börja behandla mig med värdighet, att han ska sluta bete sig illa och utnyttja mig. Jag förstår inte hur jag kunnat fortsätta köpa hans lögner. 37 år av lögner! Än mindre förstår jag varför jag stannar. Varför jag inte vågar gå. Lämna honom. Jag borde bara ta barnen med mig och lämna honom. Låta honom falla ner i sin egen avgrund. Jag vet ju så väl att det är jag som håller honom vid liv. Att han lever av mig. Av mitt blod, mitt svett och mina tårar. Att han lever av min kamp för honom. Jag borde bara gå.
Han heter Sam Hället och han stinker sprit.
Jag borde bara ta barnen med mig och lämna honom. Låta honom falla ner i sin egen avgrund. Jag vet ju så väl att det är jag som håller honom vid liv. Jag är medborgare. Medberoende. Han lever av mig. Av mitt blod, mitt svett och mina tårar. Han lever av min kamp för honom. Jag borde bara gå. Lämna den här alkoholiserade, knarkande samhällsstrukturen åt sitt öde. Det här missbrukande systemet som behandlar människor som trasor. Som våldför sig dagligen på både både män, kvinnor och barn. Som skiter fullständigt i någon annans överlevnad än sin egen. Jag borde bara gå, men jag vågar inte.

Visst är det så. Om man inte agerar, protesterar så blir man/är man medberoende...
Låt oss sluta vara medberoende och gå samman och sätta stop för den misshandel av barn som pågår
 

Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)