Fick en artikel om Sofia Rapp känd som både som författare och sångerska
http://www.d-intl.com/2013/10/02/32389/
Hon har stämt den kommun som placerade henne och menar att man måste öka tillsynen på familjehemmen.
Jag håller med.
Bättre utredningar av familjehem och som hon föreslår mer stickprov och besök.
Mitt förslag är en regional grupp eller familjehems bank som har hand om alla familjehem i området så att kommuner kan önska utifrån behov och avstånd. en grupp som står för rekrytering, utbildning, besök och andra kontakter istället för alla organisationer som poppar upp. Nu skall man själv söka i varje kommun eller organisation man kan tänka sig jobba åt . Man kan jobba åt 3-5 olika med olika krav, olika tillsyn olika stöd och olika uppdrag.
Jag skulle vilja ha en likvärdighet för att få likvärdiga regler, stöd och krav.
Som det är nu behövs de men det är ett sätt att förlora insynen och lägga över ansvaret på någon annan. Det är dessutom så att om en organisation rekryterar familjehem själva behöver de tillstånd, men om de lämnar ut det på en konsulent så behöver de inte tillstånd för att ha familjehem. De ingår alltså inte i någon granskning.
Sedan vill hon att barn skall höras. Jag håller med. Lagen skärptes på den punkten 1 januari men är som jag skrivit många gånger inte kopplad till några konsekvenser. alltså händer inget om man låter bli. ingen lyssnar på 14 åringen som vid det här laget inte gått i skolan på över 3 veckor eftersom vårdnadshavaren vägrar att skriva på att hon skall få gå på en skola nära det tidigare familjehem där hon för övrigt just nu bor sedan hon rymt.
Ingen lyssnar heller på 15 åringen som inte får träffa sin syster eller mamma mer än övervakat för att han inte skall träffa sin pappa som gett honom två örfilar för 5 år sedan.
Ingen lyssnar på 4 åringen som inte vill hem och gråter och inte vill sova över utan handläggarna säger att vissa barn måste man köra över.
Ingen lyssnar på 5 åringen som även han skall hem trots att han efter umgängena mår så dåligt, vägrar sova själv vägrar gå ur bilen om de åker någonstans för att han är rädd att de skall ämna honom som nästan kryper under skinnet på fostermamman av rädsla för att förlora henne.
Ett tydligt barn perspektiv skall råda i alla ärenden gällande barn enligt lag men jag får säga att jag har svårt att se det barnperspektivet.
Lägg till att handläggarna i två olika ärenden hos granskningsmyndigheten IVO att "ni får väl lita på att myndigheterna gör rätt" trots att de sitter och skall granska , skall leta fel. och det handlar om kommuner som gjort fel och som redan har fällts. Hur skall man då komma till rätta med felaktigheter?
Jag tycker också att då man väl har familjehem måste man stötta dem, inte som idag sopa undan fötterna på dem gång på gång.
Vet ett flertal familjehem som bett om stöd och hjälp och istället förlorar barnen. Man säger att om ni begär hjälp klarar ni inte av uppdraget men så behöver det ju inte vara,. Det kan vara så enkelt att man vill ha samtals kontakt BUP en utredning på vad som behövs. Avlastning en helg i månaden eller en dag.
Man borde inte kunna omplacera barn för att handläggare och familjehem inte har samma syn på hur uppdraget skall skötas.
Det måste väl vara lättare att ge stöd än att omplacera.
Det måste väl vara lättare att byta handläggare än att omplacera.
Både hon och jag har åsikten att det finns bra familjehem och de skall ha stöd, de skall ha det stöd som behövs för att lyckas med uppdraget men jag förstår vad hon menar och jag håller om att man behöver granska mer. Det finns dåliga familjehem och de måste bort.
Men ibland känns det som om man tror att bara man jagar familjehemmen blir det bra men så enkelt är det inte. Ibland känns det som om man tror att bara för att barnen placeras så blir det en förändring i sig men så är det naturligtvis inte.
Som en familjehems mamma sa det är konstigt om vi får egna biologiska barn har vi rätt till att vara lediga ett år för att lära känna. Om vi får en placering förväntar man sig att vi skall tillbaka och jobba ofta bara efter några dagar, precis som man tror att placeringen i sig är det som gör skillnad. Så är det naturligt vis inte . Det är jobb bakom hårt jobb i de allra flesta fall. Sedan är det väldigt ofta trasiga barn som behöver tid på sig. Mycket tid , stöd och kärlek mer än de flesta därför att de är så sårade att de inte kan ta till sig. Dem räddar man inte bara för att man placerar dem eller omplacerar dem utan de måste få tid på sig att bygga förtroenden innan man kan börja vårda.
Det är långt kvar för att vi ens skall vara i närheten att att kunna säga att vi har en bra familjehems vård.
28 oktober 2009 tog socialtjänsten i Mark "våra" barn. Två små fosterbarn som bott hos oss hela sitt liv. Följ min kamp att få hem dem till det de ser som sitt och samtidigt visa på alla missförhållanden som förekommer inom socialtjänsten mot små barn på redan utsatta barns bekostnad.
Bakgrund
Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar