Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

tisdag 15 oktober 2013

Reaktioner från några.

Fler och fler hänger på våra brev till riksdagen. Skall börja "plita" på veckans brev under dagen. Fick reaktion av två efter förra veckans brev men "bara" av två.

En miljöpartist:
Hej Eva!Är det någon gång jag känner för att svära så är det nu. Det gör riktigt ont att läsa de erfarenheter du förmedlar. Jag ska tala med mina kollegor som jobbar aktivt i Socialutskottet hur de ser på det du beskriver.Vad tänker du själv skulle behöva göras från lagstiftaren för att få förändring till det bättre?Mvh Jonas
 


och en Sverigedemokrat:
Hej Eva

Tack för ditt mail som engagerade mig mycket. Jag har länge varit upprörd över hur illa socialtjänsten fungerar då jag sett mycket elände på nära håll. Då jag kom in i riksdagen 2010 ville jag verka för en förändring då det nuvarande systemet är långt i från rättssäkert som det går. Man anammar verkligen inte barnperspektivet. I en motion nyss skriven till den allmänna motionstiden har jag föreslagit att socialtjänsten ska bli statlig så att man har ett nationellt regelverk att gå efter. På det viset går det även att ställa någon till svars när felaktigheter begås, till skillnad från när socialtjänsten är kommunal.

I dag är det ett lotteri vilka barn som får korrekt hjälp utifrån vilken kommun man bor i, och hur socionomerna personligen bedömer saken. Socialsekreterare har i dag inget riskbedömningsmaterial, ingen kompetens när det gäller att kommunicera med barn och inga handledare. Arbetssituationen är förvånadsvärt usel, dåligt betalt och innefattar en stor personalomsättning. Detta bidrar till beslut enligt eget godtycke då många famlar i mörkret och inte vill erkänna att man gjort fel. Ofta slutar detta med en katastrof för familjen. Ofta sitter också könsmaktsperspektivet i väggarna som styrande ideologi och fäder runt om i landet börjar organisera sig utifrån hur de blivit bemött inom socialtjänsten. De som råkar illa ut är barnen.
Vad gäller socialtjänstens vårdnadsutredningar är detta även många gånger en katastrof då många utredningar är så dåliga att de aldrig borde ha skickats in. Exempelvis är man ofta dålig på att uppge källor till sin kritik och utredningarna består av mycket "tyckande". Då domstolarna till nästan 100% går på socialtjänstens utredningarna i vårdnadsmål innebär detta en rättsosäkerhet som inte är försvarbar i ett civiliserat samhälle. Detta även när dessa mål inte kan överklagas.

Förutom att socialtjänsten ska bli statlig har jag föreslagit att inte socionomerna själva ska göra utredningar. Socialnämnden har mandat att avgöra vilka som ska sköta utredningar och jag har förslagit en psykolog som är inriktrad på barn och en missbruksutredare. Dessa har ofta mycket stor kompetens när det gäller manipulativa föräldrar och kan i tidigt skede utläsa om det råder missbruksproblem som orskat familjekaos och familjekrig, eller se barnets behov av trygghet när de lever i dysfunktionella familjer. Det är mycket viktigt att utredningar är kompetent underbyggda med fakta och källor. Även en del andra motioner har jag skrivit som gäller vårdnadsutredningar. Sverige är ett land som absolut inte kan slå sig för bröstet när det gäller att värna barnperspektivet.

Du får gärna höra av dig fler gånger och har du vägarna förbi skulle det vara intressant att få träffa dig.

Mvh/

Margareta Larsson

Idag nu kl 13 är det debatt om barnens uppväxtvillkor på kanal 2 så nu skall jag bänka mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar