Då är socialstyrelsen utredning om omplacering av små barn klar.
Själva uppdraget kan ni läsa här:
http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Utskottens-dokument/Betankanden/Arenden/201213/SoU4/
För tre år sedan trodde de mig inte när jag sa att det var så många. Det hade de inte fått indikationer om. Här är sjä'lva publikationen.
http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2012/2012-11-28
Nu är det var fjärde barn
http://www.tv4.se/nyheterna d 30 kl 19.14
Sofia Rapp som omplacerats 11gånger säger att man trasas sönder inombords man tror att ingen vill ha en. Precis de ord som min man uttalade i Uppdrag granskning. De måste tro att ingen vill ha dem men det är det ju.
Man hävdar att det beror på att det blir bråk mellan barn och familjehem eller föräldrar och familjehem. Jag tror att man hade fått lite andra orsaker om man frågat familjehemmen. Skulle man fråga handläggarna i vårt fall skulle de förmodligen påstå att det fanns skäl även där. Trots att socialstyrelsen sagt annorlunda.
Nu har man bara frågat handläggarna.
Det är klart att det blir bråk mellan familjehem och barnen som placerade om man som familjehem inte kan skydda dem. Inte kan hjälpa dem då de är frustrerade. Inte har något att sätta emot då knasiga beslut tas. Tvingar dem till umgängen de inte vill ha. Det blir familjehemmet som får ta smällen.
Att det blir bråk mellan biofamiljen och familjehemmet är heller inte konstigt då man ständigt lever med hotet att bli av med barnen. Har du åsikten att det inte kommer att gå med en eventuell hemflytt eftersom du ofta har insynen och förstår att det inte kommer att fungera. Inte vågar ifrågasätta, inte vågar bli obekväm.
Som nu då Hadilles föräldrar kommer och familjehemmet skall hjälpa dem att knyta an för att om de lyckas förlora henne. Det är klart att det antagligen blir konflikter eller åtminstone känns obekvämt.
Hur skall de kunna vara hjärtlig,a se till att det blir bra umgängen? Det är omänskligt.
Så var det ju även i ärendet där en familj skulle adoptera ett svenskt barn och mamman ändrade sig efter tre år. De skulle hjälpa henne och pojken att knyta an för att då de lyckades förlora barnet.
De hade då klivit ur kön och fick om de ville adoptera utlands ifrån börja om. Pojken har de inte sett honom sedan dess.
En vårdnadsöverflytt hävdar jag tryggar barnen. Man kan se till att det blir bra umgängen utan risk att det leder till något annat.
Man skall inte ta barn i från föräldrar som har förmågan och därför menar jag ochså att man först måste utreda om det går att barnen kan vara kvar. Alla möjligheter skall uttömmas. Man skall verkligen göra allt. Men om det inte går så skall allt satsas på det nya stället. De skall vara väl utredda och det skall vara stickprover
Att omplaceringarna beror på att det inte fungerar mellan barnen och familjehemmet stämmer inte i något av de senaste fall som varit i press. T.ex.2 1/2 åringen som tvingades flytta 100 mil för att mamman skulle ha närmare till umgängen med henne. Killen som varit i press och skall flyttas i Jönköpings län trots att han inte ens längre har någon vårdnadshavare. Inte heller i något av de 80 andra ärendena jag har. Det har inte varit några bråk av de anledningarna som står i utredningen i något av de ärendena.
Jag tror att en hel del av omplaceringarna skulle undvikas om man gör vårdnadsöverflyttningar. Så var det ju i vårt fall. Man slipper omplaceringarna för då blir de ju kvar. Våra hade fortfarande bott kvar trygga, lugna och harmoniska om de fått vara kvar. Nu håller man på att skapa två trasiga oharmoniska barn med sår inuti som kanske aldrig går att reparera.
Utredningen visar även att omplaceeringen föregåtts av varningar. Det gjorde det ju ochså i vårt fall men inte av den anledningen som man verkar dra. Inte för att vi varnade att en omplacering var på gång, inte för att vi inte orkade mycket längre utan för att vi varnade för att barnen for illa. Vi varnade att det inte skulle gå med hemflytten. Vi varnade att barnen inte mådde bra a v de täta umgängena som man plötsligt införde. De mår lika dåligt nu av de täta umgägena men de tvingas ändå. Om man gör en vårdnadsöverflytt så slipper man bråken mellan biosar och familjehem.
Nu vill man ha stärkt stöd till familjehem. Jag tycker på något sätt att det är rätt enkelt. Se till att myndigheterna följer lagen, att det blir konsekvenser för de handläggare som inte sätter barnen i centrum, inte har ett barnperspektiv. Öka trycket på domstolarna så att även de har den grundsynen, att barnperspektivet skall väga tyngst och inte då ur ett vuxenperspektiv. Att det är bäst för barnet att mamma eller pappa bestämmer vad som är bäst.
Att domstolarna återremitterar om underlagen är för dåliga. Utredningar måste hålla högre kvalitet. De får inte bygga på antaganden, åsikter eller tyckande eller tänkanden. Se till att ändra lagen runt barn så att det stå skall istället för bör och se till att vårdnadsöverflyttningar görs efter tre år utom i undantagsfall.
28 oktober 2009 tog socialtjänsten i Mark "våra" barn. Två små fosterbarn som bott hos oss hela sitt liv. Följ min kamp att få hem dem till det de ser som sitt och samtidigt visa på alla missförhållanden som förekommer inom socialtjänsten mot små barn på redan utsatta barns bekostnad.
Bakgrund
Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar