Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

torsdag 20 december 2012

TV 4 nu på morgnen

Nu på morgonen var det ett inslag på TV 4 kl 6.45 om Hadille. Vet inte hur långt in i programmet det blir men det kommer en egen länk till det  lite senare under dagen.
http://www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp/nyhetsmorgon-2124420
Vad händer nu.
Hennes mamma och pappa kommer hit och vill ta med henne hem. De har med en känd advokat ifrån Algeriet. Vad jag förstått har hon t.o.m. varit med och kidnappat barn. Hon vill stoppa adoptioner ifrån Algeriet till icke kristna länder. Hon vill att inga muslimska barn (som Hadille) skall bo i kristna familjer eller kristna länder.

Fick även veta att det i Algeriet kan du åka i fängelse för att ha fått barn utanför äktenskapet. Som Hadille.
Det är lika stor synd att lämna bort barnet även det kan du åka i fängelse för. Återigen som Hadille.
Det barnet kommer alltid att behandlas som en oäkting. Det kommer inte att få gå i vanlig skola, Inte vara med i vanliga socialsammanhang. För alltid vara utstött. Det är var Hadille riskerar att få växa upp i.

Inslaget var bra särskillt bra tyckte jag experten som pratade om anknytning var. Jag tyckte det var bra att den ena experten lyfte det faktum att för ett barn som fått sin anknytning hos ett familjehem eller bio hem är det fruktansvärt traumatiskt att ryckas upp. Det gäller ju alla de barn som sammanbrotts utredningen granskande ochså som våra.
Juristen som var med menade att en god anknytning kan kompletteras men vi som familjehem får ju sällan vara kvar. I Hadilles ärende blir det ju näst intill omöjligt eftersom hon kommer att bo i ett annat land i såfall.
Och som en familjehemmesmamma  sa efter en omplacering; du kan glömma att de ställer upp på umgänge om barnen sedan skriker efter dig i flera dagar.
Juristen sa att barn alltid skall hem men måste se hur det ser ut just då i varje enskillt fall men hon utgick ifrån föräldrarna för ur barnets perspektiv förstår vem som helst att det efter ett antal år inte kan vara bra för barnet att ens fundera på en flytt vart det än skall flyttas, nytt familjehem eller hem till biosar. utifrån barnets synvinklel är det alltid bäst att stanna slippa flytta såvida det inte är misskött förståss.

På Facos hemsida ligger deras senaste tidning www.faco.nu Där finns en länk till anteckningar från en föreläsning runt anknytnign
http://faco.nu/pdf/Forelasning_Borlange.pdf Mycket läsvärd. kopierar in lite:
Om ett litet barn på ca 1 år, bott i familjehem och det blir fråga om hemflytt vid ca 3 års ålder, finns det ingen annan orsak än omsorgssvikt i familjehemmet som kan motivera någon flytt! Om man placerar barn i familje-hem med högre ålder, så måste socialtjänsten ha tänkt på detta innan. Barn bryr sig inte om åldern på sina familjehem! Biologföräldrar kan vara viktiga personer, men barn skall inte flyttas p.g.a. åldersskäl.

Hittade ett tankvärt inlägg
http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/familj/article15935215.ab
Det handlar om att vi skiljer oss lite för lätt nu för tiden.
Att man kanske borde lägga lite mer kraft på att försöka få det att fungera även om känslorna tagit slut.
Hon väcker tanken på att det kanske inte är så dåligt att stanna kvar även om inte de himlastormande känslorna finns kvar.  För frågan är om inte tryggheten man har ändå är värd något. Vi skall vara så känslo styrda nu för tiden.
Belyser det hela ifrån en annan vinkel kan man säga.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)