Mer inslag runt julen.
http://www.exponerat.info/umit-dag-levererade-ett-chockartat-politiskt-inkorrekt-inslag-i-p4/
Umit Dag, truckförare i Västerås, levererar ett inlägg i debatten om firandet av kristna högtider i skolan. Ett måste-lyssna-inslag.
”Skolan får samlas i kyrkan under advent, förutsatt att det inte finns några religiösa inslag i ceremonin”. Det skrev Skolverkets generaldirektör Anna Ekström och undervisningsrådet Claes-Göran Aggebo på Dagens
Nyheters debattsida för en vecka sedan.
http://www.dn.se/debatt/vi-kan-inte-tolka-lagen-annorlunda
Reaktionerna lät inte vänta på sig runt om i landet och under tisdagsmorgonens programpunkt Tänkvärt på P4 gav sig Umit Dag sig in i debatten.
För första gången på länge så tar någon bladet från munnen och sjunger ut, totalt icke-PK. Telefonen går varm på Wästmanlands radio.
Fritt återberättat.
Man skall använda kyrkan men Gud får inte finnas den.
Rädslan för kristendomen är löjlig. Julen är ju en kristen högtid punkt slut. Om man är så mycket emot skall man heller inte fira julafton. Man kan ta bort lucia, klappar och allt annat som har med julen att göra.
Tänk att ett gosebarn som föddes för över 2000 år sedan sätter sådan skräck i politiker.
Barn får visserligen vara i kyrkan men de får inte veta varför. Snart får man väl inte berätta ens varför vi firar jul.
Vi tömmer julen på dess innehåll och fyller den ännu mera tomrum som att vi bara firar för klapparnas skull.
Det blir bara en larvig tradition.
Då kan man ju lika gärna ta bort den, om den ändå inte fyller någon funktion.
Vi har ju så mycket traditioner, eller??
Muren i Visby kanske också kan rivas. Den fyller ju ingen funktion längre. Men så gör man inte.
Hur kan julens tanke om omtänksamhet vara så farlig, den borde inte vara det.
När något hemskt har hänt samlas man i kyrkan.
Den står alltid öppen för alla.
Då går det bra.
Barnen skulle säkert bli så hjärntvättat så de blir religösa av att höra en välsignelse eller att få veta varför de går till kyrkan eller varför vi firar jul. Nej det är bättre att de får sitta hemma och spela sina krigsspel istället.
Ironin i inslaget kan inte bli tydligare.
För de som inte håller med säger han:
Vi är så tolleranta mot andra religioner så vi sopar vår egen under mattan. Han hoppas (och jag med) att de som protesterar inte heller köper gran, inte sätter stjärna i toppen eller köper klappar.
Inte heller firar lucia eller har pepparkaksgubbar.
En rektor kallade lucia för skräp. Hade någon annan i en annan religion kallat sin egen tradition för skräp hade det blivit ramaskri.
Om ingen vågar ställa upp för våra traditioner är det inte konstigt att Sverige demokraterna växer.
Nej våga protestera både som rektorer och föräldrar. Om vi fortsätter som vi börjat så har vi snart inga traditioner kvar.
Jag gillar inslaget starkt. Lyssna på de ca 6 minutrarna och jag tror att de flesta håller med.
28 oktober 2009 tog socialtjänsten i Mark "våra" barn. Två små fosterbarn som bott hos oss hela sitt liv. Följ min kamp att få hem dem till det de ser som sitt och samtidigt visa på alla missförhållanden som förekommer inom socialtjänsten mot små barn på redan utsatta barns bekostnad.
Bakgrund
Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar