Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

fredag 30 november 2012

Familjehem en växande marknad

Då blir det Stockholm igen.

Hittade en artikel i Sydsvenska dagbladet.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/fosterhem-en-vaxande-marknad_5986731.svd
Utifrån att det är så svårt att få tag i familjehem är det nu en växande marknad. Men risk, min pasus, att en del hem blir familjehem som inte borde bli familjehem. Känner till några som kommuner först ratat som sedan blir familjehem genom organisationer istället.
”Vi får sämre översyn samtidigt som det är mycket dyrare”, säger Kerstin Lidman, socialchef i Sollentuna kommun

–Vi har en ständig brist på familjehem. Det är inte så framgångsrikt att placera barn på en institution. När de kommer ut därifrån har deras familjesituation inte förändrats. Därför satsar vi mer på familjehemmen numera, säger Kerstin Lidman.
Svårigheten att få tag i familjer har nu öppnat dörren för en ny verksamhet. Privata företag rekryterar fosterfamiljer och förmedlar sedan platserna till kommunerna mot en högre ersättning.
Sollentuna är ett exempel där de inköpta familjeplatserna ses som ett stort problem, även om det inte behöver innebära någon skillnad för de placerade barnen.
– Det är främst en ekonomisk fråga. Vissa av de här barnen får en uppväxtplacering vilket innebär att de stannar hos familjen tills de är 18 år. Då gör vi utbetalningar till det privata företaget varje månad under den perioden, säger Kerstin Lidman, socialchef i Sollentuna kommun. 
 
Bristen på familjehem kan få andra konsekvenser. Trots att HVB-hemmen, för boende och vård, inte ska ses som ett alternativ till ett familjehem så kan de ändå bli en nödlösning för de som saknar plats hos en familj. Hemmen är till för ungdomar som är självdestruktiva eller har behov som gör att de inte kan bo hos en familj.
I en rapport som BO, Barnombudsmannen, presenterade i veckan berättar intervjuade barn som placerats på HVB-hem om allvarliga missförhållanden. Det rör sig om bestraffningar, kränkningar i form av kontroller av mobiltelefoner och förbud mot att få träffa familjemedlemmar.
BO kräver nu att barnens rättigheter tydliggörs genom att skärpa lagstiftningen för HVB-hemmen.
 
Hur kan det fortfarande få finnas brister i omhändertagandet av placerande barn?
– Det handlar om en kvalitetsutveckling där olika kommuner kommit olika långt. Jag har sett de här bristerna under lång tid och det var därför jag sa åt BO att prata med barnen själva, säger barn- och äldreminister Maria Larsson (KD).
Hon har tidigare sagt till SvD att det kan bli tal om flera lagändringar för att stärka de placerade barnens rättigheter.
Maria Larsson uppmanar alla kommuner att vara noga med att välja boenden som ger en bra vård.
– Om ett hem inte fungerar så bör man avsluta kontakten, säger hon.
 
Men Maria Larsson. Fortfarande inte ett ord om handläggaransvaret eller vad som händer med dem som brister i det.
Fortfarande är det på familjehemmen som skulden läggs.
Ändå läser man här:
http://hn.se/nyheter/halland/1.1856260-fortfarande-oklart-varfor-olle-maste-flytta
Det är oklart om Olle får stanna. Det står om : Familjehemmet har sedan tidigare kända brister, familjen har skulder hos Kronofogden, hemmet har ansetts stökigt och huset i behov av renovering.

Inte ett ord om att skulden är ifrån en sköntaxering efter ett tidigare företag eller att skulden nästan är betald. Inte heller att det stökiga huset eller renoveringsbehovet beror på att de inte kunnat renovera inna eftersom pojken reagerat med depression eller panik vid alla förändringar tidigare.  Nu håller de på och är snart färdiga. Där vill man inte avsluta på grund av att familjen missköter uppdraget utan av någon anledning som ingen förstår.

Sammanbrottsutredningen skall visst vara klar. Den socialstyrelsen fick utifrån oss. Att se över hur många barn, orsak och hur ofta små barn omplaeras. Det handllar om barn mellan 0-10 år. Kan säga direkt att det största felet med utredninge är att de frågat fel personer. (Återigen gör ju myndigheter aldrig fel) de har frågat handläggarna. Även i vårt fall hade de fått till svar att det var behövligt.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)