Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

söndag 9 december 2012

Pepparkaksgubbar

Häromdagen lyfte jag ett inslag där en person på radion ifrågasatte om de som är emot en välsignelse i kyrkan på avslutningen låter bli att fira jul. Eller om de även tycker att vi skall att bort andra kulturella saker som inte längre fyller någon funktion (enligt dem) som Visby ringmur. Han menade att om man tar bort delar av julen måste vi ju även ta bort orsakerna till att vi firar jul.
Han menade att risken annars är att vi urholkar mer och mer. Plockar bort del efter del.

Nu kommer just det han föreutspådde, fortsättning av idiotin som jag ser det.
Det är nämligen precis vad man gör på Kanalskolan i Laxå.
http://na.se/nyheter/laxa/1.1909703-pepparkaksgubbar-forbjuds-i-luciataget
Där få barnen inte vara pepparkaksgubbar eller sjunga vi komma vi komma från pepparkakeland. I stället ska två barn vara tomtar, och förutom en lucia ska resten vara stjärngossar eller tärnor. Någon kan ju ta illa upp annars.

Mamman Jenny :
– Då gick jag i taket och ringde till läraren och frågade om det var sant. Jo, de hade tagit bort det. För att det inte skulle stöta någon, säger Jenny, och fortsätter:
– Jag sa att då kommer min son inte vara med. Han ska inte stödja något Ku Klux Klan-tåg – för det är vad det är när de kommer in med vita strutar på huvudet och vita klänningar.
– Det är ändå barn vi pratar om. Om alla vill vara lucior kan väl alla få vara lucior, eller tomtar eller vad de vill vara. Då frågade jag henne: "Pepparkakor då? Ska vi inte äta pepparkakor heller?" Nej, det hade de också tagit bort.
 
Kontraproduktivt förbud

Jenny tycker att förbudet blir kontraproduktivt.
– Ska man ta bort såna här saker för att inte stöta, från en tradition. Då kan man nästan vända på det: Varför tar vi bort det? Är inte bruna lika oss, eller? Får inte bruna vara med?
Häromdagen skickade Jenny ett sms till läraren och frågade om beslutet kvarstod. Hon fick följande svar:
"Jag vet vad du tycker och vad du skriver. Vi har tyvärr inga pepparkaksgubbar och sånger i vårt tåg! Vi kan inte bjuda på pepparkakor på grund av elevers allergi.”
Något som Jenny tror var en efterhandskonstruktion.
– Det här med pepparkakorna, då hade hon väl tänkt till på det, och då sa hon att det hade med allergi att göra. Men de som är allergiska äter väl inte pepparkakor? Går det att servera lussekatter då? Det finns väl de som inte kan äta det på grund av allergi.
Det är vi som skall vara föredömen för barnen.
Det är vi som sätter gränser för vad som är OK och inte.
Det är vi som skall föra traditioner vidare. Det är vi som visar hur de skall bli som vuxna.
Vi måste börja försvara vårt arv, våra traditioner och vår rätt att fira dem annars blir vår kultur utan ryggrad och vi har inget att vare sig försvara eller vara stolta över.
Julen är främst barnens högtid och det är vi vuxna som avgöra genom vårt sätt att vara om den blir bra eller dålig.
Låt oss värna om barnen rätt att behålla julen och traditionerna och vårt ursprung.
Låt dem få behålla rätten att veta varför vi firar jul och vad den kom till av för anledning.
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar