Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

onsdag 5 december 2012

Problemet är inställningen

Då jag hittade Göran Hägglunds inlägg runt julen hittade jag även ett inlägg han gjorde förra veckan.
http://www.kristdemokraterna.se/Personsidor/GoranHagglund/Nyhetsbrev/121123
Den fick mig att tända till och skriva till honom.
Han skrev:
I helgen skrev GT en ledare att föräldrar inte ger barnen den bästa uppfostran. Redan själva utgångspunkten är felaktig. Jag tror att det var författaren Sven Lindqvist som skrev: ”Vissa saker bör man göra själv, även om andra kan göra det bättre. Som att ligga med sin fru och styra sitt land.” Jag vill lägga till ”att uppfostra sina barn” på listan. Vad som är bäst för våra barn är inte en effektivitetsfråga och ska heller inte styras av den senaste opinionsundersökningen eller i vilken riktning åsiktsvindarna för tillfället blåser.
 Samhället har en skyldighet att hjälpa till och stötta om barnet far illa men vi måste göra upp med vanföreställningen att någon annan än föräldrarna är de viktigaste personerna i barnens liv. Föräldrar kan inte ersättas, inte ens med aldrig så skickliga pedagoger. Istället måste vi tilltro föräldrarna förmågan och ge dem mer makt över den egna tillvaron.

Jag skrev: (vissa delar)
Läste i ditt nyhetsbrev.
Föräldrar kan inte ersättas.(d 23) Måste kommentera det.
Ett av de största problemen är just din inställning.
Du resonerar som om alla föräldrar är bra föräldrar. Alla föräldrar kan inte vare sig uppfostra eller ta
hand om sina barn. Alla föräldrar kan inte heller älska sina barn. Jag skulle vilja se dig säga det till en flicka som utnyttjats av sin pappa eller en pojke som misshandlats av sina föräldrar. Att de är bäst på att ta hand om dem. Eller barn till missbrukande föräldrar.
Du visar att du har ett vuxenperspektiv och tron att alla vuxna gör ett bra jobb.

Jag kan hålla med dig om du utgår ifrån dem barnen ser som sina föräldrar.

Skall man ha ett tydligt barnperspektiv måste man utgå ifrån barnen och dem barnen ser som sina inte vilka som fött dem. Vad säger du annars till adopterade barn? Det är inte så att du blir en bra förälder bara för att du kan föda barn. Jag hävdar att din ståndpunkt är förödande för utsatta barn, ur deras perspektiv. Jag hävdar också att du har ett föräldraperspektiv inte ett barnperspektiv. Lagar behövs inte för de som sköter sig och tar hand om sina barn men för de som inte gör det.

KD säger sig värna om familjen men familjer ser olika ur idag.Det vore bättre att värna om mäniskan vem hon är är, i vilken situation hon än lever och hur hennes situation än ser ut.

Vet inte om han läser det. Träffade honom då jag var i Stockholm och talade om att jag skickat ett mail till honom. Han skulle titta efter det.
Jag blir så arg och frustrerad över bristen av barnperspektiv. Att man så ofta utgår ifrån den vuxne och utgår ifrån att hon alltid gör rätt. Tyvärr är det ju inte så enkelt. Och det är då staten, vi skall värna om den utsatte. Det är då lagarna skall skydda de som behöver det bäst och det är då man måste kunna komma åt de som inte gör det.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)