Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

tisdag 4 december 2012

Firande utan att tala om varför.

Hittade inte sak som inte hör till utsatta barn men som jag vill lyfta ändå.
Julfirande i skolan.
Orsaken till att jag ens tog upp det var en artikle jag hittade dagen innan.
http://www.expressen.se/kronikorer/marcus-birro/marcus-birro-om-nu-vi-bryr-oss-sa-lite-om-gud-varfor-vacker-han-sadana-starka-/
Skolverket tappar alla koncept och förbjuder präster att säga "Gud välsigne er" till sommarlängtande skolbarn.
Stilla undran. Om nu vi bryr oss så lite om Gud, varför väcker han sådana starka känslor?
Det är samma sak med Gudshatande grupper som ändå är beredda att ta alla strider som finns för att få gifta sig i kyrkan. Fast de egentligen inte vill. Vad handlar det om? En barnslig bekräftelse från en Gud de inte tror på och människor de föraktar i hemlighet.
Om vi nu inte bryr oss om Gud i Sverige, varför är det då viktigt att ingen präst säger tre ord till våra barn, tre ord som bär allt det ljus och all den värme som den tvåtusenåriga traditionen av Jesus och Gud burit med in i vår civilisation. Vi tar de orden igen: Gud välsigne er. Dessa tre ord vägrar skolverket prästerna att säga. Det är så bisarrt att man inte tror det är sant.
Ja det kan man undra. Varför är det så hemskt?
 
Även Göran Hägglund (KD) skriver:
http://www.kristdemokraterna.se/Personsidor/GoranHagglund/Nyhetsbrev/121130
rubriken är en fråga:
Är det Luciakronor, julkrubbor och sommarpsalmer som är de största hoten mot våra barns och ungas välbefinnande?


Han har också en lösning på problemet. 
Ändra lagen så att man får vid vissa traditionsbunda högtider. Jag är rädd att Skolverkets tolkning snarare bidrar till förvirring än bringar klarhet. När lärare och rektorer tvingas värdera varje enskild psalm för att avgöra om den är tillräckligt traditionsenlig har det gått för långt. Hela avslutningsdebatten är tramsig, och det är på tiden att frågan löses en gång för alla. Jag vill därför se en lagändring som möjliggör för skolor att vid enstaka tillfällen under året fira högtider i kyrkan.
En sådan lagändring skulle i ett slag återföra makten dit den hör hemma – de enskilda skolorna – och samtidigt ge de elever som absolut inte vill delta i avslutningarna rätten att slippa. Den skulle låta oss respektera både våra traditioner och det fåtal som verkligen inte vill exponeras för dem. Den skulle, till skillnad från Skolverket, ge skolledarna klara och tydliga besked om vad som gäller.

 
Men visst det kan det ha med utsatta barn att göra. Det kan vara det enda lugna julfirandet en del barn får. Det enda julfirandet alls kanske för en del.
Vad är det som är så hemskt med att ge någonen välsignelse, önska varandra att det går bra.
Som de mycket riktigt skriver det är inte muslimer eller mäniskor med andra trosuppfattningar utan ateister som drivit igenom detta. Gissar att även de flesta ateister firar jul också men varför kan man undra. Om vi inte får önska guds välsignelse eller tala om varför vi firar våra högtider skall vi överhuvudet taget fira dem då?
Om vi tar bort allt som har med vår tradition och vårt kulturarv att göra vart hamnar vi då? Om man nu kan fira jul borde man även kunna tala om varför. Om vi kan fira påsk och andra högtider som har med kyrkans år att göra borde vi kunna tala om varför. Annars plockar vi bort vårt arv, det som gjort oss till det vi är som land.
Men det är bara min åsikt.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)